Middlesbrough - Nottingham
Inför Portsmouth - Cambridge
Efter två raka poängtapp på bortaplan har Portsmouth för andra gången halkat ur topp sju. Ett Cambridge i form kan gå om Portsmouth i tabellen vid seger. För Portsmouths del handlar allt om att ta tre poäng och hitta formen inför vad som kan bli ett riktigt spännande slut på säsongen. Elva lag slåss om två direktuppflyttningsplatser och fyra kvalplatser.
Under normala omständigheter hade en uddamålsförlust borta mot ett av seriens bästa hemmalag inte varit oroande. Inte heller om man beaktar den andra halvleken då Portsmouth faktiskt tog över kampen. Hade hela matchen sett ut så och slutat oavgjort hade vi rentav kunnat få ut något positivt av det. Nu blev det inte så eftersom Barnet kämpade ner Portsmouth i första halvlek och gjorde sitt mål på en straff som många uppfattade som billig. Sättet som Portsmouth, återigen, förlorade kampen på under första halvlek är oroande. Det är alltså inte första gången som musklerna saknats.
Sean Derry var en tuff tvåvägsspelare som Portsmouth fick ha i sitt lag en kort sejour på 90-talet. Mittfältaren gjorde sedan bra ifrån sig i Premier League innan han blev manager och nu gör han ett mycket gott jobb i Cambridge, efter att ha ersatt en annan före detta Portsmouth-spelare, Richard Money. Money fick sparken efter att lagen senast möttes. Hans domarkritik efter matchen kan mycket väl ha bidragit till det.
Jag gillar att tänka tillbaka på den matchen. Portsmouth hade då precis åkt på sitt första nederlag och tappat förstaplatsen. 1-2 hemma mot Exeter följdes upp av 0-0 hemma mot Yeovil, och laget behövde svara på det. Efter två minuters spel i Cambridge såg det inte ut som att man skulle lyckas. Huvuddomaren hade dömt bort en solklar offside och godkänt hemmalagets ledningsmål, men det var ett av blott två skott som Cambridge mäktade med i den matchen. Portsmouth dominerade stort, men det var inte förrän efter paus och med en man mer efter ett hamsterslagsmål i slutet av första halvlek som man fick utdelning. Ett självmål kom först, ett mönsteranfall som Matt Tubbs avslutade med ett mål kom direkt efter, och i slutminuterna kom 1-3, återigen genom Tubbs. Min förhoppning är att laget kan göra om samma bedrift imorgon.
Det blir inte helt enkelt eftersom Cambridge är i hyfsad form. Även om totalt två poäng mot Wimbledon hemma, Crawley och Luton borta, och sedan Hartlepool hemma inte imponerar är raden efter det desto bättre. Segrar borta mot Leyton Orient och hemma mot Dag & Red och York ger nio poäng av tolv möjliga, med förlusten i Stevenage som enda plumpen.
James Dunne får inte spela som en del av den överenskommelse klubbarna gjorde vid övergången. Jag saknar Dunne idag, han hade varit perfekt att slänga in i sådana matcher som Portsmouth har tappat poäng i. Men nu tillhör han Cambridge och Portsmouth får hitta muskler på annat håll. Cambridge kan mycket väl ersätta honom med Keith Keane. Conor Newton, också han mittfältare, är det andra problemet som Derry har, förutom att han måste välja bort en och annan av sina många lånespelare. Max fem får vara med i truppen. Robbie Simpson, som brukar göra mål på Portsmouth, kan mycket väl komma till start. Oavsett vilket kommer gästernas fysiska anfallare att vara en tuff match för våra mittbackar.
Som blir vilka då? Christian Burgess är åter efter avstängning och bör ta tillbaka sin plats och då bredvid Adam Webster, en av få spelare som fick beröm senast. Inget fel på Matt Clarke, men jag tror att Burgess och Webster känns säkrare just nu. De är nog också starkare bägge två. På mittfältet räknar jag med att Danny Hollands återtar sin plats från Ben Close. Close har gjort det bra, men Hollands muskler har saknats. Sedan han fick sin fraktur i benet mot Ipswich har Portsmouth tagit fem poäng på sex matcher och gemensamt för de fem poängförlusterna är att man har förlorat den fysiska kampen. In med mer fysik!
Anfallskvartetten då? På tal om fysik är Kyle Bennett lite väl liten, men hans tekniska kvaliteter väger upp. Jag räknar med att han startar. Gary Roberts är nog borta på grund av sin lårskada. Gareth Evans likaså. Det öppnar upp för en lösning med Kal Naismith eller Adam McGurk på högerkanten. Jag tror på den sistnämnde. Det öppnar också upp för en lösning med Marc McNulty bakom Michael Smith, en lösning som jag tror ska kunna funka ungefär som när Caolan Lavery var inlånad. Smith har liknande löpstyrkor, och förutom det ett vassare målsinne. Åtminstone hade han det förra säsongen.
Nyckeln till framgång imorgon är att sätta fart från start, något som Ben Davies har snackat om, och att våga spela ut, något som Paul Cook har snackat om. En positiv start ökar chanserna för ett tidigt mål och dessutom får supportrarna ett lyft. Är Portsmouth mållösa i paus tror jag inte att det blir några tre poäng. Tar Portsmouth en tidig ledning bör det bli tre poäng.
Ingenting, förutom möjligheten till direktuppflyttning, är kört i händelse av ett poängtapp imorgon, men det skulle skapa en tuff press på kommande tre bortamatcherna, varav en mot Accrington Stanley. Jag tror dock inte att vi behöver hamna i en sådan situation att det kommer att bli måstematcher av någon av dem, för Portsmouth har visat en god förmåga att ta sig samman och vinna matcher med kniven på strupen. Cambridge borta var den första av dem. Manglingen av York hemma den andra. Segern borta mot Northampton, som krympte avståndet till tredjeplatsen till tre poäng, var den tredje. Segern hemma mot Bristol Rovers var den fjärde. Den klara segern hemma mot Crawley var den femte. Gemensamt för samtliga segrar är att de var rättvisa och kom till efter mycket övertygande insatser.
Sedan hade förstås Portsmouth lite tur med två av målen i Cambridge, samt det där hamsterslagsmålet. Om det finns någon rättvisa i den här sporten är det verkligen dags för lite tur nu igen. Otur för Cambridge i så fall.