Preston - Birmingham
Inför Portsmouth - Leyton Orient
Efter det tunga poängtappet senast väntar nu två måstematcher på hemmaplan. Sex poäng på dessa är med stor sannolikhet nödvändigt för att en direktuppflyttning ska vara fortsatt realistisk.
Fyra stopptidsminuter hade aviserats och när klockan stod på 93.59 nickade målvakten Barry Roche in kvitteringen för Morecambe. Jag har inte kommit över det än. De ytterligare två poängen hade varit så värdefulla och laget hade kunnat gå vidare och påbörja en längre period med övervägande vinster. Stopptidsmål har kostat oss sex poäng och gett oss en. Fem poäng till och vi hade haft absolut häng på topptrion.
I min optimistiska kalkyl, en avslutning med 13 vinster, fem oavgjorda och två förluster på 20 sista matcherna, hade jag räknat med tre poäng i tisdags, tre imorgon och en hemma mot Bristol Rovers. Vinst imorgon och nästa lördag och laget är back on track. Det lär dock inte bli enkelt. I bortasvaga Leyton Orient finns Jay Simpson som toppar skytteligan och Orient har redan slagit oss den här säsongen. Nu hade Portsmouth full kontroll, ledning och bud på flera mål när Orient bjöds in i matchen via en kompisbakåtpass av Danny Hollands som Adam Webster inte kunde kontrollera. Jobi McAnuff drog Webster i axeln, men drar bäst som drar sist tänkte Webster och blev utvisad. Straffen slog Simpson in och Orient kunde vända. Portsmouth tryckte på enormt mot slutet sedan även Orient decimerats men kom inte närmare än 3-2. Den matchen visade tydligt att Portsmouth inte är sämre än Orient, så morgondagens match bör verkligen sluta med en hemmaseger.
Orient har gjort förändringar i truppen under januari. Nigel Atangana har intagit en nyckelroll på mittfältet, men det är främst i försvaret som nye managern Kevin Nolan behövt förstärka. Lånen Shaun Brisley och Jerome Binnom-Williams kan komma att debutera samt nyligen värvade Nicky Hunt. Armand Gnanduillet är också ny och han har tidigare gjort mål på Fratton Park, då för Paul Cook och Chesterfield i den där matchen där David Connolly lyckades sänka en motståndarback med ett slag med sin öppna hand. Lloyd James, Dean Cox och Paul McCallum saknas på grund av skada.
I Portsmouth är enda skadeproblemet Hollands. Jag räknar med en ny chans för Ben Close som imponerat i sina två raka starter. Nu är det nog dags att satsa på Christian Burgess och Kieron Freeman i försvaret. Burgess är trots allt den bästa mittbacken och även om både Adam Webster eller Matt Clarke har varit bra känns det säkrare med lite mer rutin centralt. Ben Davies har verkat sliten de senaste matcherna och det öppnar för Freeman. I övrigt tror jag att Cook återgår till 4-2-3-1 med Gary Roberts och Kyle Bennett från start. Frågan är vilka av de fyra offensiva spelarna Kal Naismith, Gareth Evans, Marc McNulty och Michael Smith som får starta på bänken. Jag tror att det blir Naismith och McNulty.
Den där kalkylen jag nämnde i början av texten, är den så optimistisk egentligen? Tittar vi på hur matcherna sett ut hittills hade 18-6-3 varit rimligt. Hur tänker jag då? Jo, först tittar vi på alla segrar som tagits. Samtliga har varit rättvisa. Sedan tittar vi på de många oavgjorda matcherna. Två av dem borde eller kunde slutat med förlust (Morecambe och Oxford borta) men sju av dem borde slutat med seger (Luton, Mansfield, Stevenage, Yeovil och Morecambe hemma, samt Crawley och Carlisle borta). Tre förluster borde slutat oavgjort, minst (Exeter hemma, Notts County och Leyton Orient borta). Räkna om 18-6-3 till 19 matcher och vi får 12,7-4,2-2,1. Nu är fotboll inte matematik och statistik, men det finns saker som pekar på att Portsmouth kan avsluta starkt om man bara har minst samma effektivitet framåt som motståndarna har. Det är inte orimligt.
Än lever hoppet om direktuppflyttning.
