Liverpool - Aston Villa
Inför Portsmouth - Oxford
Formtabellsledande Portsmouth tar emot Oxford som tar med sig bekanta ansikten. Det blir Michael Appletons första besök på Fratton Park som motståndarmanager och för Jamie Ashdown troliga 90 minuter plus tillägg i en bekväm avbytarbänksfåtölj.
Säg Oxford på hemmaplan i förväntans tider och många fans minns ett antiklimax. Hösten 2013 skulle återtåget startas och ett fullsatt Fratton Park skulle se alla bookmakers favoriter till seriesegern ta sitt första kliv mot League 1. Portsmouth tryckte på och satte 1-0 och allt var som det skulle vara tills festen kom av sig. Två snabba av Oxford följt av en utvisning på Johnny Ertl och ytterligare två mål i andra halvlek tog ner Portsmouth på jorden igen. Klubben har fortfarande inte hämtat sig.
Men kanske har det vänt nu. Det har spelats sex matcher sedan Andy Awford fick sitt ultimatum, tre på bortaplan och tre på hemmaplan. Resultatet är anmärkningsvärt: fyra vinster och två oavgjorda. Seger imorgon och Awford kammar med stor säkerhet hem priset som månadens manager. Efter fyra målsnåla matcher (0-0, 1-0, 0-0, 1-0) lossnade det också framåt med sex mål i Cambridge och ytterligare tre mot Tranmere i tisdags.
Jag hade hoppats på och räknat med tolv poäng i februari. Vi har nu 13. Februari var månaden då allt skulle vända och stora steg skulle tas mot nytt kontrakt, och kanske också mot en sjundeplats. Laget är närmare kval än nedflyttning, men nio poäng upp innebär att man troligtvis kommer att behöva 2,4 poäng i snitt per match resten av säsongen för att nå dit. Det kommer inte att gå, även om det inte finns något lag som Portsmouth inte kan besegra. Tranmere visade att även bottenlag kan skaka om Portsmouth rejält på Fratton Park, men å andra sidan visade Portsmouth att man kan komma över en eventuell baksmälla, spela relativt dåligt och ändå vända ett hopplöst underläge till seger.
Vi supportrar behövde verkligen en sådan match! Sådana vändningar gör alltid andra lag. Själv minns jag när Portsmouth hämtade upp 3-0 till 3-3 borta mot Wimbledon på den tiden som Lee Bradbury var en av våra stjärnor. Tydligen ska Harrys uppflyttningslag tidigt under säsongen 2002-03 ha vänt 2-0 till 2-3 borta mot Crystal P med tre mål på fyra minuter, men det är inget jag minns.
När vi nu styr vårt fokus mot morgondagens motstånd är det självklart att inleda med gemensamma nämnare. Michael Appleton är tillbaka på Fratton Park. Fortfarande som passningsorienterad idealist, fortfarande med sin integritet intakt. Sättet han lämnade Portsmouth på var kanske inte det snyggaste, efter att ha lovat att han inte haft någon kontakt med Blackpool eller Blackburn eller vilka det nu var (han har varit i bägge klubbarna) på fredagen skrev han på för klubben på måndagen. Å andra sidan, som han behandlades av Chainrai efter debaclet med Antonov förstår jag att han stack.
Appy jobbar med en stram budget precis som vår assisterande manager Gary Waddock fick göra inledningsvis i Oxford. Waddock fick sparken efter att ha tagit en seger på åtta matcher efter Chris Wilders avgång. Waddock hann värva Danny Hylton (15 mål) som han nu varnar för tillsammans med yttern Callum O’Dowda. En spelare som vi känner till väl men som inte kommer att få spela om inte något oväntat händer är Jamie Ashdown, som numera är andremålvakt i Oxford. Intressant är att Appy gjorde sig av med Ashdown när Portsmouth åkte ur the Championship.
Eftersom Oxford inte haft budget för några nämnvärda förstärkningar är det kanske inte så oväntat att man befinner sig på sin 17:e-plats. Så länge som Wilder var kvar såg man ut att ta steget upp, men varken Waddock eller Appy följer Wilders antifotbollsfilosofi. Vissa supportrar anser att man borde anpassa spelet bättre till League 2, andra anser att truppen är lite väl ung. Oxford har också gjort många individuella misstag under säsongen. Samtliga tre punkter hade lika gärna kunnat gälla Portsmouth till och med januari månad.
Appy har inga stora skadebekymmer att ta hänsyn till. Enda spelaren som det är frågetecken kring verkar vara Joe Skarz. Formen är långt från dålig med åtta poäng på sex senaste mot varierande motstånd. De två segrarna, 0-2 i Stevenage och 3-0 mot Mansfield, imponerar.
För Portsmouths del blir det ändring i elvan för första gången sedan Ben Chorley skadade sig. James Dunne drog på sig sin tionde varning för säsongen och är nu avstängd i två matcher. Jag räknar med att Nigel Atangana ersätter. Annars kan man säga som så att Joe Devera inte stärkte sina aktier med ett par felpass och den osannolika rensningen i ryggen på egen målvakt som gav 0-2 senast, medan inhopparna Andy Barcham och Craig Westcarr (ett mål) var bra. Det ska dock mycket till för att Barcham ska peta någon av vingbackarna och jag tror inte att Awford ändrar formation, även om 4-4-2, 4-3-3 och 4-2-4 som användes senast fungerade bättre än 3-5-2. Inte heller Westcarr lär få någon startplats då Ryan Taylor gjorde två mål senast och Matt Tubbs var inblandad i samtliga mål.
Höstens möte vanns något turligt av Portsmouth som inte skapade så många farligheter, men när bollen väl studsade rätt i straffområdet dök Westcarr upp och avgjorde sent.