Inför Portsmouth - Plymouth
Portsmouth jagar övre halvan, Plymouth jagar kvalspel. Gästerna är något år före sina värdar och får ses som favoriter. Motivation och klass slår vad vi nu ska beskriva vårt lag med.
Plymouth är precis där jag hade hoppats på att Portsmouth skulle vara just nu. Runt nedre kvalstrecket, med fler kvalitetsspelare och med en lite mer erfaren manager. Kan Portsmouth till nästa säsong bli årets Plymouth, med några lite bättre spelare som tillskott, och kan Andy Awford lära sig av den här säsongens erfarenheter? En vinst mot Plymouth skulle visa att dagens lag kan ha det som krävs.
Det gjorde ont att se höstens möte lagen emellan. Visserligen fick Plymouth 1-0 till skänks från domaren som valde att blåsa straff när Lewis Alessandra krokade i Nicky Shorey och kastade sig, men det var bara en tidsfråga innan den långsamme ex-landslagsmannen hade blivit ifrånsprungen av offensivt skickliga motståndare. Plymouth spelade ut Portsmouth fullständigt under större delen av matchen och borde ha vunnit med 6-0. Det blev bara 3-0.
Skillnaden lagen emellan är att Plymouth vinner hälften av de matcher som Portsmouth spelar oavgjort. Plus att man har 17 måls bättre målskillnad. Plymouth har seriens näst bästa försvar med 29 mål insläppta, ett mer än Shrewsbury. Portsmouth och Plymouth har gjort lika många mål, 46 stycken, och har varsin spelare i skytteligatoppen. Matt Tubbs i topp på 19 före Reuben Reid på 17. Tubbs har förstås gjort de flesta av sina mål i Wimbledon, men ändå hunnit med sju fullträffar sedan övergången.
Det är en konstig serie i år med ett par bra lag, några halvbra och resten mediokra. Något mediokert lag, som exempelvis Newport, tar sig säkert in bland topp sju. Jag vet inte om jag ska ranka Plymouth som bra eller halvbra. I höstens möte var de det bästa jag sett (av det lilla vi får se från League 2), men erfarenheten säger mig att riktigt bra lag kommer till Fratton Park och dominerar mot Portsmouth (som uppenbarligen är ett mediokert lag även denna säsong) så måndagens kan fungera som en fingervisning på hur bra Plymouth är. Jag tror inte att någon anhängare av The Pilgrims säger emot om jag säger att en placering utanför topp sju är underkänt. Det är det för Portsmouth också om man betänker budget, men kanske inte om man väger in hur bra spelarna är (givet vad de presterat) och att managern tycks fortfarande ha mycket att lära.
Förra säsongen slutade bägge lagen långt från kvalspel och faktum är att i den 88:e minuten i den sista matchen låg Portsmouth två poäng före sina rivaler. Danny Hollands hade gett hemmalaget ledningen tre gånger, men Hourihane kvitterade i den 89:e minuten. Utan detta mål hade Portsmouth slutat på en niondeplats. Det är nog för väl att det inte blev så för Awford, som nu har en rimligare chans att förbättra sitt resultat, vilket nog är ett måste för att få kontraktet förlängt. Tio poäng till är vad som krävs för det.
Med sex matcher kvar ifjol hade Awford precis avklarat sin första match och nätt och jämnt bärgat en seger i Newport efter spel två man mer i slutskedet. Då var läget väldigt nervöst medan det nu bara handlar om att hålla hyfsad styrfart in över mållinjen för att åstadkomma nämnda förbättring. Man börjar med detta utan ett antal mittbackar, och eventuellt följande elva:
Paul Jones - Josh Passley, Adam Webster, Joe Devera, Dan Butler - James Dunne - Nigel Atangana, Wes Fogden - Jed Wallace - Matt Tubbs, Ryan Taylor.
