Inför Portsmouth - Rotherham
Två formstarka lag gör upp i en intressant batalj. Inför säsongen var båda topptippade, men det är först på senare veckor som de börjat röra sig i rätt riktning i tabellen. Rotherham vaknade några veckor tidigare och ligger fyra, medan Portsmouth fortfarande har en bit kvar till förväntad nivå.
Rochdale 0 - 3 Portsmouth. Hur kunde det gå till? Rochdale trillade boll som Doncaster och hade en målvakt med känsligare högerfot än någon Portsmouth-spelare och då inkluderar jag alla vänsterbackar som spelat på högerkanten. Lite fusk var det förstås, för med så unga spelare fick de så klart en fördel. Precis som i Korpen. "Vad unga de är, de är säkert jättesnabba", som vi då 35-plussare kunde säga när det begav sig för tre år sedan. Jag vet att jag vill se Pompey spela som Rochdale, men det är väl inte riktigt värt att förlora med 0-3. Men det siffrorna döljer är en rejäl slev med obekvämhet. Först när 0-3 spelades in med minuter kvar av ordinarie tid kunde jag njuta av matchen.
Rotherham är ett annat lag som gjorde tre bortamål i lördags efter att ha legat under med 2-0 i Milton Keynes. Detta trots att Michael Smith byttes ut i paus. Sarkasm? Nej, jag tillhör den skara som faktiskt tycker att Smith är en bra spelare. Annars räcker det med att man som striker gör för få mål och inte visar synlig passion för att avfärdas som kass av våra medfans. Rotherham är mer än bara Smith förstås. Freddie Ladapo ersatte Smith och satte två baljor. Ladapo jagades av Pompey i somras, men vi fick nöja oss med John Marquis. Med även Kyle Vassell på bänken finns det rejält med offensiv kraft och den som leder interna skytteligan är tian Matt Crooks med sex mål. Liksom Portsmouth sprider de ut målskyttet väl.
Medan nyligen nedflyttade Rotherham tycks motsvara förväntningarna hittills med en fjärdeplats ligger Portsmouth sju poäng bakom med en match mindre spelad. Med tolv respektive elva poäng på fem senaste ligger lagen trea respektive fyra i formtabellen. Portsmouth är obesegrat hemma medan Rotherham är seriens näst bästa bortalag. Det borde bli en match av kvalitet det här, men vi ser ändå att det inte riktigt vill lossna för Portsmouth. Trots sex raka utan förlust i liga och cup tycker vi nog alla att det här laget borde kunna bättre. Det var en krampaktig seger mot Lincoln medan insatsen mot Bristol Rovers motiverade tre poäng när det blev en på grund av självmålet på tilläggstid. Oxford hade man på gaffeln utan att få in det viktiga andra målet och så blev det återigen sent poängtapp. Mot Southend var man bra i en halvlek efter en stel första halva av matchen medan cupmatchen i Harrogate blev mycket märklig. Ingen av dessa insatser, Rochdale inkluderad, vaggar in en känsla av att det här laget kan mäta sig med de bästa i serien, och Rotherham är verkligen ett av de bästa.
En sak som oroar är frånvaron av Tom Naylor och Ross McCrorie. Den sistnämnde hade varit en given ersättare om han funnits tillgänglig, men istället fick Anton Walkes chansen. Han tog den inte i första halvlek utan slog bort en hel del bollar innan han successivt spelade upp sig. Det var starkt gjort av honom, det ska sägas, men Naylor är lagets viktigaste spelare. Bäst på plan mot Rochdale var istället lite oväntat comebackande Oliver Hawkins. Den omskolade forwarden var felfri som mittback och trots att Ronan Curtis också var utmärkt med sina två mål och tycker jag att Hawkins var en klass bättre. Smith får tufft i luften om de möts.
Det går inte att undvika att tänka att det är upp till bevis nu. En seger mot Rotherham skulle visa att Portsmouth menar allvar, och Kenny Jacketts kritikerkår skulle definitivt tystas av det. Jag skulle tro att Rotherham låter Portsmouth ha en hel del boll och det blir en utmaning för hemmalaget som förlorat de matcher man dominerat spelmässigt. Portsmouth är bäst när man får kontringsmöjligheter. Rotherham, som spelar 4-2-3-1 för det mesta under erfarne Paul Warne, går knappast i den fällan. Jackett vill ju också helst spela 4-2-3-1 med en anfallare som tia och det var så man inledde med Marquis bakom Ellis Harrison mot Rochdale, men det var först när Marquis klev upp som anfallare som Rochdale tappade sin dominans. Rotherham spelar förstås annorlunda så jag räknar med att det åter blir 4-2-3-1, och då även en oförändrad startelva. Spelarna såg väldigt starka ut senast trots mycket bolljagande och ju längre matchen led desto mer boll fick Portsmouth. Två matcher på kort tid efter tolv dagars vila borde de ändå klara av.
Alltså får vi nog se denna elva: Craig MacGillivray - Brandon Haunstrup, Christian Burgess, Oliver Hawkins, Lee Brown - Ben Close, Anton Walkes - Ryan Williams, John Marquis, Ronan Curtis - Ellis Harrison.
