Legia Warszawa - FC Sheriff Tiraspol
Inför Portsmouth - Southampton
Alla hemmamatcher mot serieledaren har en extra laddning, men mer laddat än så här blir det inte. Två klubbar som varit utrotningshotade, varav en fortfarande är det, från två städer som länge varit bittra rivaler drabbar samman i ett av Englands hetare derbyn. Det faktum att lagen inte möts så ofta ger lite extra krydda.
Någonstans långt bak i huvudet har den här matchen legat och bubblat ända sedan spelschemat spikades. Lätt undantryckt av den tuffa inledningen och alla finansiella problem, men ändå fanns den där. Och i takt med att Southampton bara vunnit och vunnit och nu placerat sig högst upp i serien som nykomling har känslan av att det snart vankas derby blivit allt mer påtaglig. Senaste veckan har det varit väldigt svårt att fokusera på något annat. Imorgon är det dags. Vem har skryträttigheterna framåt klockan 16 imorgon?
68 gånger har de mötts om man inte räknar möten i mer obskyra ligor som Southern District Combination, Western League och Southern Alliance League. Räknar vi bort Southern League har klubbarna stött på varandra 30 gånger i ligaspel och sex gånger i cupspel, och det är inte speciellt mycket som fördelas över de 90 år som gått sedan Portsmouth lämnade Southern League för spel i tredjedivisionen. Southampton har på dessa matcher ett massivt övertag med 19-9 i segrar.
Ordvitsar som "I 4-1", "1-4 all" och "all 4-1" har förekommit bland diskussionssidor, i sociala medier och bland kommentarerna på artiklar där supportrarna drabbar samman. 2005 besegrade Portsmouth sina gäster med 4-1, vilket var senaste gången de möttes i ligaspel. I februari 2010 fick Southampton en chans till revansch i FA-cupen, men matchen slutade 1-4 och Portsmouth kom att nå finalen det året. Det är 35 år sedan Portsmouth senast föll hemma mot Southampton, men sedan dess har bara tre matcher spelats lagen emellan på Fratton Park.
Jag visste att Southampton skulle ta med sig sitt momentum och sin samspelthet till denna säsong och placera sig hyfsat högt i tabellen. Högre än Portsmouth och så långt har jag fått rätt. Jag trodde dock att Brighton skulle vara det mest framgångsrika sydkustlaget och där sitter mitt tips inte riktigt lika bra. Southampton har en mäktig hemmastatistik med tio vinster och en oavgjord. Borta har det gått sämre med tre vinster, tre oavgjorda och fyra förluster. Man har till exempel lyckats med att förlora mot bottenlagen Doncaster och Bristol City.
Portsmouth är också starkast hemma. De senaste nio matcherna på Fratton Park har gett sex segrar, två oavgjorda och en förlust. Formen är något vassare efter sju poäng på tre senaste. Southampton kvitterade sent hemma mot Blackpool och lyckades därmed undvika två raka förluster.
För någon som inte sett Southampton spela är det förstås svårt att analysera varför de gått så bra. Det enda jag sett är en löjligt billig straff, men mycket mer än så får vi ju inte se från de lite mer spännande ligorna i England. Kontinuitet är förstås viktigt, men det vet ju alla. Man har behållt en stomme, även om man hela tiden tappar sina starkaste talanger till Premier League. För inte alltför länge sedan såldes Mark Chamberlains son Alex Oxlade-Chamberlain till Arsenal och han läggs till den imponerande listan av Southampton-fostrade spelare som bland annat innehåller Gareth Bale och Aaron Lennon.
En stor skillnad mellan lagen den här säsongen är att Southampton har gjort dubbelt så många mål. Rickie Lambert toppar med sina 14 mål (fem straffar), ungefär lika många som mittfältarna Guilherme Do Prado och Adam Lallana har samlat ihop tillsammans. Portsmouths bästa målskyttar är Luke Varney och David Norris på fem mål vardera. Imorgon saknas dock Varney på grund av den knäskada han ådrog sig i 1-0-vinsten i Burnley. I övrigt har skadeproblemen lättat, med både Hermann Hreidarsson och Liam Lawrence aktuella för truppen. Kelvin Davis är Southamptons enda frågetecken. Veteranmålvakten kan komma att ersättas av Bartosz Bialkowski, som kastade in en boll senast.
Förutom att Varney inte kan komma till spel väntar jag mig inte några förändringar. Erik Huseklepp imponerade stort i sitt inhopp senast och känns som den naturlige ersättaren. Jag tror att det är av stor vikt att de egna produkterna Joel Ward och Jason Pearce startar. Den sistnämnde är förstås given i egenskap av en av lagets bästa spelare så här långt, och han har också erfarenhet av att spela mot Lambert från sin tid i Bournemouth.
Som supporter vill man förstås också gärna se Hreidarsson och Benjani, men jag måste säga att Joe Mattock har imponerat stort och lär behålla sin vänsterbacksplats, samt att det jag såg av Dave Kitson på höjdpunkterna från senaste matchen såg riktigt bra ut. Hans förmåga att suga in bollarna från försvaret och få med andra i spelet är större än Benjanis, och så länge som Norris, Huseklepp och Ward fortsätter producera mål är det inte nödvändigt att ha den målfarligaste spelaren som toppforward. Det fina med Portsmouths läge idag är att det finns gott om offensiv kvalitet på bänken. Såväl Benjani som Kanu och Marko Fútács har förmågan att ändra matchbilden till det bättre.
Portsmouth börjar fungera som lag - främst defensivt - men jag tror att Southamptons lagspel alltjämt ligger en nivå högre. Det är möjligt att Portsmouth har de bättre spelarna, men i ett derby spelar det inte alltid någon roll vilka som är bäst på papperet, ligger högre i tabellen eller har bäst form. I ett derby är det bara här och nu, och det lag som jobbar hårdast, behåller sin disciplin och agerar mest effektivt vinner. För sex och ett halvt år sedan såg jag gästernas kapten Claus Lundekvam se livrädd ut i spelargången före matchen. Samma rädsla vill jag se hos morgondagens bortakapten, om det nu blir Kelvin Davis eller Dean Hammond.
Det är dags att ta tillbaka skryträttigheterna, och det är dags för Fratton Park att börja rocka igen.
