A3 Arena, 2018-02-23 19:00

Björklöven - Almtuna

Inför Southampton - Portsmouth

Toppen möter botten i detta derby. Southampton har allt att förlora och Portsmouth har allt att vinna. Förhoppningen är att gästerna åtminstone kan bjuda upp till kamp och göra matchen någorlunda jämn.

Det är derbydags igen. Åh, så kul. Tvåan Southampton mot nästjumbon Portsmouth. The league is upside down, we're going up with Donny. Lite oftare än vanligt dyker Saints-fans upp på The News artikelforum och i mitt Twitter-flöde. Vi hör samma gamla visa. När de var i kris såg de till att fylla sin arena, som är betydligt större än Fratton Park, varje match. Innan dess stannade många hemma i protest mot klubbens ägare. Och så den gamla vanliga harangen om att Portsmouths ”Pack the park”-kampanj är patetisk och att klubbens supporterstöd inte är jämförbart med Southamptons.
 
Man ställer sig förstås frågan om 5000 av deras fans hade stannat kvar en timma och sjungit efter en 0-1-förlust hemma mot Ipswich? Klart de hade. Och inte bara det, de hade gjort det på Spotlands i Rochdale i hagel och bar överkropp. I två timmar. Jag hörde för övrigt att hemmapubliken buade ut sitt lag efter 0-2 mot Leicester i halvtid. Fartblindhet någon? Jag som är gammal nog att komma ihåg Tipsextra säger att det där hade nog inte hänt på The Dell. Men det är klart att en ny IKEA-arena (dagens tweet kommer från signaturen dermot o’dwyer: ”The designers and suppliers of the Scummers stadium declined an offer to sponsor it. A spokesman for IKEA refused to comment”) och en massa matcher i rad hemma utan förlust lockar marginalåskådare.
 
Hela diskussionen är rätt så ointressant, det är slag under bältet hela tiden och jag är säker på att man från Southampton-håll upplever den spegelvänt. Det är derby igen och sociala medier gör det hela värre. Det är bara idioterna som syns och hörs, resten håller inne med sina åsikter (som forskarstuderande med sociala medier som studieobjekt borde jag nog inte skriva så där, men vi vet ju att det är sant). När Southamptons kris var som värst kunde inte några få Portsmouth-idioter låta bli att uttrycka att de verkligen ville att klubben skulle gå under, medans vi andra, den stora majoriteten, höll käften. Kanske för att vi inte ville sjunka till den låga nivån det skulle innebära att ge sig in i diskussionen.
 
Ett par år senare och diskussionen är densamma, fast omvänd. Klubbarnas inbördes sportsliga relation med varandra är omvänd. Southampton är bra, Portsmouth är det inte. Enda skillnaden är väl att det är lättare att anklaga Portsmouth för fusk och ekonomisk doping. Jag ska erkänna att jag njöt av Southamptons mindre lyckade resultat i League 1 medans Portsmouth fortfarande såg ut som en stabil klubb. Det hör till, men visst kände man sig illa till mods när klubben, som Portsmouth idag, var på gränsen till att upphöra att existera. Låt dem njuta idag, det kan komma en framtid där Portsmouth återigen är herre på täppan på sydkusten. Kanske till och med under vår livstid.
 
Helgens match hade kunnat bli en riktigt obehaglig historia om den hade spelats några veckor senare. Southampton, som kommer att ta sig till Premier League, hade kunnat säkra uppflyttningen och samtidigt skicka ner Portsmouth, som kommer att åka ur, till League 1. Men Portsmouth, som trots att de verkligen har allt att vinna, kommer med stukat självförtroende efter hela 1-5 hemma mot Burnley. Man hade klart grepp om matchen efter 45 minuter, därefter tog allvaret över. Spelarna vek ner sig fullständigt. Och om detta målas upp som matchen som är sista chansen att hoppa på tåget, och det är nu som hjältar kan skapas, hur ska spelarna då kunna palla för trycket?
 
Lägg till mötet på Fratton Park, som stundtals var en ganska jämn historia, men långa stunder i andra halvlek fick Portsmouth inte ens låna bollen. Det borde stått minst 0-2 när en chanslångboll, det enda sättet Portsmouth kunde spela fotboll på i andra halvlek, letade sig fram till en hörna som gav Portsmouth det tveklöst mest orättvisa målet den här säsongen. Portsmouth har förlorat med 1-3 hemma mot Middlesbrough och 1-5 hemma mot Burnley, men jag kan inte minnas någon match de senaste två säsongerna där bortalaget varit så mycket bättre än Portsmouth på Fratton Park.
 
I det mötet körde Southampton över Portsmouth centralt och på kanterna. Det är egentligen ingen tillfällighet för Southampton är ett av seriens bästa lag. Om inte Reading, som jag inte minns att jag sett spela den här säsongen (vilket säger ganska mycket om deras spel ifall jag har sett dem), spelar bättre fotboll genomgående så är det Southampton som spelar den bästa fotbollen i den här serien. Som West Ham, fast jämnare.
 
Southampton har mycket som jag är avundsjuk på. En attraktiv spelstil, en stark trupp, bra resultat överlag och framförallt på hemmaplan, spelare som är lojala klubben, en manager som förordar positiv fotboll och en ledning som faktiskt kan tänka både strategiskt och sunt. Portsmouth har förstås lojala spelare, kanske mer lojala eftersom de inte fått ut sin lön till fullo det här året och inte alls i januari, och en skicklig och mycket intressant manager, men en bra trupp och en långsiktig och sund strategi finns ju som bekant inte.
 
Och så har vi ju publikstödet. Varför tjafsa om att det bara dyker upp 14-15000 på Fratton Park när man istället kan lyssna till det ljud de (vi kan man ju också säga, för mig som varit där) åstadkommer, även i hopplösa lägen. Eller ska vi säga framförallt i hopplösa lägen? Det är när det inte är kris som det kan bli lite trist på Fratton Park.
 
Southampton saknade Rickie Lambert senast och åkte på en tung 3-0-förlust i Blackpool. Lambert betyder mycket för lagets spel inte bara då han gör många mål, utan också i det att han har en skarp fotbollshjärna och är väldigt bra på att få med övriga offensiva spelare i spelet. På det sättet påminner han en del om Henrik Larsson. Det är sagt att Lambert är tveksam till spel, men jag tror inte att någon kan hindra honom från att spela ett derby. Kanske att han inte är helt på topp, vilket kan ge Jason Pearce och Greg Halford en chans att bemästra honom, men jag räknar med att han kommer att få en och annan chans trots det. I övrigt ser det oroväckande bra ut för hemmalaget som saknar Frazier Richardson, men som kan välkomna Dean Hammond tillbaka.
 
Appletons chans låg i att försöka packa mittfältet, och att George Thorne skulle kunna spela. Thorne är nu ankelskadad och borta från spel resten av säsongen. En mittfältsdiamant hade låtit rimligt, men då hade vi haft hemmalagets farliga kantspel att ta hänsyn till. Det kommer att kräva årets insats av ytterbackarna för att det här ska gå, samt att Pearce och Halford står pall i mitten. Kanske är det läge att sätta Kelvin Etuhu och Chris Maguire på varsin kant och låta Luke Varney eller Márkó Futács spela ensam på topp? Problemet är fortfarande det centrala mittfältet och Aaron Mokoena är inte lösningen på problemet. Han är skadad och det är nog lika bra det, för har han gjort en enda bra match sedan cupfinalen 2010? En innermittfältstrio bestående av David Norris, Scott Allan och Joel Ward låter som en rimlig lösning. Ward kommer antagligen att göra sitt livs match. Han var en av de tusentals bortafans som senast såg Portsmouth spela på St. Mary’s. Då vann Portsmouth med 4-1.
 
Det här är ett derby, och sådana saker som klass och form läggs lite vid sidan om. Det är vår förhoppning att det också blir så, och att Fru Fortuna väljer att ge oss lite kompensation. Även om vi fått en del hjälp på sistone tror jag att vi fortfarande har en del uteblivet flyt att få igen.

David Gunnarsson2012-04-06 20:41:51
Author

Fler artiklar om Portsmouth