Inför Sunderland - Portsmouth (Play-off, match 1)
Det är dags för första semifinalen i play-off-spelet och det inleds med att Sunderland tar emot Portsmouth. Tre jämna matcher lagen emellan har slutat med en seger för Portsmouth under ordinarie tid, en efter straffar och ett kryss i Sunderland. När de nu möts för tredje gången på sex veckor får Sunderland vara liten favorit tack vare hemmaplan, men det här är en match som kan gå lite hur som helst.
60 matcher spelade. Det blir minst 62. Vinner Portsmouth ligan över antal tävlingsmatcher i England den här säsongen? Det kan vara så. Är det värt att kolla upp? Nej. Matt Clarke, han som skopade hem varenda utmärkelse inför sista matchen, har spelat samtliga utan två och spelar han två matcher till slår han Kit Symons klubbrekord från tidigt 90-tal. Enda minuterna han missat i ligan var de i slutet av Bradford-matchen då en flisa från en av Nathan Thompsons tänder satt kvar i pannan och orsakade ett sår som inte ville sluta blöda. Clarke var lite besviken över det, att behöva kliva av, och det är klart att när vi nu är i slutet av en rekordlång säsong sett till antalet matcher hade det ju varit fint att inte ha missat en enda minut av ligaspelet.
Sunderland har också spelat en hel del matcher. Liksom Portsmouth åtta av dem i Checkatrade Trophy, men inte lika många i FA-cupen. Kenny Jackett påpekade att erfarenheten av cupspel kan vara till fördel, men nu är det ju så att Sunderland också gick till final i Checkatrade. Vad betyder det att Portsmouth vann den matchen? I min införrapport till ligamötet på Stadium of Light för några veckor sedan funderade jag kring om det inte var så att Sunderland skulle vara extremt taggat och revanschlystet, men om de var det räckte det ändå inte till seger. Vi får se. Det är två lag med spelare som har gott om erfarenhet av stora och avgörande matcher på lite olika nivå. Sunderlands spelare på lite högre nivå medan Portsmouth har tagit två titlar på mindre än två år.
Jackett hade helt klart kvalet i tankarna när han tog ut lördagens elva. Det saknades viktiga kuggar såsom Jamal Lowe och Nathan Thompson medan det roterades på andra positioner. Ingen Brett Pitman förrän sent i matchen till exempel. Det var nog väldigt klokt för ärligt talat tror jag att en bortamatch mot Doncaster hade kunnat bli väl så tuff som den här matchen, samtidigt som det hade funnits ett visst favorittryck. Vem är favoriten här? Sunderland tror jag, trots deras dåliga form. Det var ett starkare Sunderland i senaste mötet och de hanterade Oliver Hawkins väldigt väl när han kom in, men kanske berodde det mer på att Portsmouth faktiskt var slitet så dags. Det är svårt att säga för Sunderland ställde upp med sitt typ tredje mittbackspar den här säsongen och det är att jämföra med vad Portsmouths tre mittbackar totalt, varav en är borta långt in på nästa säsong. Det må vara två storklubbar som möts, men den ena har resurser och den andra strävar efter att vara självförsörjande.
Sunderland har inga betydande skador i och med att Aiden McGeady, George Honeyman och Lee Cattermole har gett klartecken. Det är inte heller några nya skador i bortalägret och Jackett har matchat in Bryn Morris så att han är redo, Viv Solomon-Otabor är mer än redo och en tydlig utmanare till Ronan Curtis, och Omar Bogle gjorde mycket nytta mot Accrington i sitt inhopp. Jack Whatmough och Dion Donohue är de enda som saknas och det är stor skillnad mot när klubben senast kvalade, för tre år sedan mot Plymouth. Samtliga fyra målvakter skadade, flera utespelare slitna och om de kunde spela första matchen såg det grisiga motståndet till att de inte kunde spela i returen. Gareth Evans, tillsammans med Christian Burgess, Clarke och Ben Close en av de fyra i dagens trupp som var med då, tillhörde de söndertacklade. Sunderland har inga som helst likheter med Derek Adams Plymouth, men sättet Portsmouth förlorade på då kommer bidra med en rejäl slev motivation. Räkna med att vice kapten Evans bidrar med några sanningar.
Annars har försnacket handlat om den snåla biljettilldelningen för gästande supportrar. Sunderland har gett Portsmouth absolut minumum, det vill säga 2000 platser på en arena som tar fler än 20000. Annars är rekommendationen 10%. Det officiella skälet är den rökbomb som kastades in på en sektion med barn och äldre, och enligt uppgift blev ett barn träffat. Jag vet inte om kollektiv bestraffning fungerar för att få bort beteendet, men jag har ingen bättre lösning. Det vore förstås klokt av Sunderlands fans att inte döma alla Pompey-fans då de själva har element som väldigt nyligen gjort samma sak, men lika klokt vore det förstås av mig att inse att de som dömer alla inte heller representerar alla. Andra skäl som väger in är så klart att så många egna fans som möjligt ska få gå på matchen (kunde 40000 ta sig till Wembley kan väl ytterligare några tusen hitta till hemmaarenan) samt att risken att bli överröstad minskar något. Vi får se om det räcker för Portsmouths supportrar har tydligen ett visst rykte om att låta mycket på bortaplan trots att det faktiskt en gång efter en FA-cupsemifinal bara var några hundra på plats i Wigan en tisdagkväll.
Hur som helst, det är på planen det ska avgöras, och de som ska göra det för vår del är antagligen dessa elva plus någon avbytare: Craig MacGillivray - Nathan Thompson, Christian Burgess, Matt Clarke, Lee Brown - Ben Close, Tom Naylor - Jamal Lowe, Brett Pitman, Ronan Curtis - Oliver Hawkins.
Två klubbar med högre ambitioner än League 1, två elvor som är så starka som de kan bli och mycket publik. Portsmouths förmåga att hålla sig kvar i matcherna kan bli mycket värdefull här, men samma sak kan sägas om Sunderlands förmåga att inte förlora. Ett kryssglatt hemmalag mot seriens starkaste bortalag bäddar för oavgjort, men det är en match som jag tror Sunderland kommer att vara bättre i. Ibland kan det vara en fördel att gå in till andra matchen och behöva vinna, så kryss eller uddamålsförlust för Portsmouth är att betrakta som ett bra resultat.
