Inför Tranmere - Portsmouth
Efter åtta raka segrar jagar Portsmouth nytt klubbrekord på en svårspelad plan borta mot Tranmere. Hemmalaget är i dålig form med fyra raka förluster, men James Vaughan är säkert sugen på att göra något bra mot sitt förra lag.
Efter en hel veckas vila är det dags för fotboll igen, om det nu kan sägas att fotboll kan spelas på Prenton Park för närvarande. Det är en plan för nostalgiker, lite mer grön än brun, och inte något som bjuder in till skönspel. Portsmouth är i kanonform med åtta raka segrar och en nionde imorgon skulle innebära nytt klubbrekord. Det är tredje gången som Kenny Jackett nått åtta raka segrar och tredje gången gillt är väl fullt rimlig, eller hur? Det som jag tycker är extra roligt är sättet man spelar fotboll på för närvarande. Man anfaller på olika sätt med fart och fantasi och formstarka Sunderland hade inte skuggan av en målchans i andra halvlek senast.
Tranmere å andra sidan har det tungt just nu. Förlusten senast hemma mot Doncaster var lagets fjärde raka och det har gått tretton matcher sedan senaste vinsten under ordinarie tid, men man har också besegrat Watford hemma efter förlängning i FA-cupen. Det är på senare tid en 3-4-3-uppställning man ställer hoppet till och det finns en viss James Vaughan där framme som inte fick ut allt i Portsmouth, och det finns en Manny Monthé i backlinjen som Portsmouth väldigt gärna ville ha i januari.
Annars då? Tja, Stefan Payne, Morgan Ferrier och Connor Jennings har fyra mål var och på mittfältet finns de gamla rävarna Darren Potter, Neil Danns och David Perkins, 119 år tillsammans i skrivande stund. Ollie Banks, Corey Blackett-Taylor, Mark Ellis, Morgan Feeney och Evan Gumbs saknas medan Peter Clarke är ett frågetecken. Raden 3-5-7 är den näst sämsta i serien för ett hemmalag, men å andra sidan är Portsmouths 4-3-6 på bortaplan inget att hurra över heller.
Givet form och klass borde det här bli en klar bortaseger och vi kan inte heller skylla på planen eftersom Portsmouth numera gör ganska mycket mål på fasta situationer. Monthé blir säkert en nyckelspelare i båda straffområden och om han gör en perfekt insats kan det mycket väl bli en hemmaseger. Erfarenheten säger oss att till slut blir det en match för mycket för ett lag som vinner och vinner, och kanske skapas det en liten spärr rent mentalt när ett klubbrekord är så nära.
Men Tranmere hade match i veckan och Portsmouth fick äntligen lite andrum efter ett intensivt januari. Det var en historiskt bra januari för klubben som vann sju matcher och kryssade en gång och sedan inleddes februari med att klättra upp till kvalplats. Med enbart Bryn Morris och Oliver Hawkins borta har Jackett alla möjligheter att välja ett starkt lag och en stark bänk. Den ende a-truppsspelaren i övrigt som definitivt inte kommer ingå är Brett Pitman, som för närvarande tränar med Bournemouths u23-trupp. Pitman ingår inte i Jacketts planer - han har helt enkelt för många bra spelare framför sig - och har antagligen gjort sin sista match. Jag tror på en eller max två ändringar. Ellis Harrison ersatte John Marquis i paus och det gjorde en stor skillnad mot Sunderland. Hans styrka i luften och förmåga att sträcka ut en trebackslinje på egen hand blir värdefull imorgon.
Trolig elva: Alex Bass - James Bolton, Christian Burgess, Sean Raggett, Steve Seddon - Cameron McGeehan, Tom Naylor - Ryan Williams, Andy Cannon, Ronan Curtis - Ellis Harrison.
