Klubbarna i League 1 och 2 röstar för införandet av lönetak
Som ett led i att göra fotbollen mer hållbar har fotbollsligan lagt fram ett förslag om att alla klubbar i respektive division ska ha samma lönetak. Det röstades igenom idag, men det är inte utan brister. Sista ordet är inte sagt då spelarfacket väntas utmana beslutet.
Fotbollsligans medlemmar har idag röstat igenom ett lönetak som kommer att vara samma för alla klubbar i League 1. Det kommer att ligga på 2,5 miljoner pund per år oavsett publikintäkter. I League 2 är taket 1,5 miljoner pund. Alla kontrakt som redan är skrivna räknas som om de ligger på snittet 1300 pund. Därför var det viktigt att Portsmouth lyckades förlänga med Lee Brown och knyta till sig Sean Raggett tidigare i veckan, och förlängningarna med Ronan Curtis och Alex Bass i vintras kan visa sig vara mycket lyckade drag.
Förutom lönetak ska trupperna max innehålla 22 spelare över 21 år, och detta ska sedermera ner till 20 spelare om två år. I League 1 innebär detta att lilla Accrington Stanley kan, om ägaren Andy Holt skjuter till pengar, betala samma löner som Sunderland, som har klart högst publiksnitt i ligan. Det innebär också att klubbar i femtedivisionen kan locka spelare med högre löner än de i tredjedivisionen. Än mer absurt blir det hela när en klubb i andradivisionen kan gå back med 39 miljoner pund över tre säsonger utan sanktioner.
Att något behövde göras är uppenbart med tanke på hur Bury gick under och hur nära det var att Bolton gjorde detsamma. Portsmouth är för ett lönetak, men menar att det ska vara kopplat till intäkter, vilket förstås borde vara en självklarhet. Beslutet är förhastat och den konsultation med spelarfacket PFA som måste ske rent juridiskt har inte skett. PFA har meddelat att de kommer att bestrida detta lönetak.
Det var inte helt givet att det skulle gå igenom i League 1. Av de 16 röster som krävdes tillhörde en en klubb som ändrade sig idag. Det är extra surt för Portsmouth som har lärt sig sin läxa och nu är en hälsosam klubb som går plus, trots lönekostnader på fyra miljoner pund.
Den här sortens panikartade beslut kan möjligen förklaras genom att det kan vara besvärligt att administrera olika lönetak för olika klubbar. Det krävs antagligen en rätt så komplicerad apparat för att hålla koll på alla klubbars intäkter från sponsorer, publik och spelarförsäljningar. Ligan måste förstås göra något efter alla misslyckade fit and proper-test, och istället för att ta något ansvar väljer man alltså detta utan att ta hänsyn till andra alternativ eller konsultera spelarfacket. Portsmouth har försökt lägga fram alternativ, men fotbollsligan har inte beaktat dem.
Vi kan se det som något positivt. Om spelplanen jämnas ut kan det gå lite hur som helst, och det är ju spännande. Överskott kan också investeras i ungdomsakademier och arena. Stora klubbar kommer förstås vara mer attraktiva. Å andra sidan är vissa regioner i landet dyrare att bo i, så främst London-klubbar kommer nog vara lite mindre attraktiva för vissa spelare. Det kan förstås bli så att de flesta spelarna väljer den klubb de tror sig utvecklas bäst i för att hoppas på ett kontrakt i andradivisionen.
Problemet uppstår för de klubbar som tar steget upp till the Championship. Där finns ännu inget lönetak, trots att klubbarna i genomsnitt förlorade knappt 16 miljoner pund förra säsongen. Det talas om ett tak på 18 miljoner pund, alltså mer än fyra gånger mer än i League 1. Det är redan ett gap mellan divisionerna på grund av att Championship-klubbarna tillåts förlita sig på ägarnas pengar i jakten på Premier League. Den klubb som tar steget upp behöver alltså ta en stor risk. Vill man hålla sig kvar kan man försöka sig på hållbar budget för klubben (jag kan tänka mig att Portsmouth kan gå upp till sex-sju miljoner pund), men som ändå är betydligt högre än vad som tillåts i League 1, eller också försöker man dopa sig med ägarens egna pengar (ja, jag vet att jag firat en FA-cuptitel som kommit till på det viset och det skaver lite) för att ge sig en rimlig chans.
Nu är det så att klubbarna som åker ner till League 1 eller 2 får räkna alla kontrakt som om de ligger på ligans snitt. I teorin kan alltså en spelare tjäna 10000 pund i veckan med sitt Championship-kontrakt medan det räknas som 1300 pund i League 1, så länge som kontraktet är skrivet före nedflyttningen. Följden av det blir sannolikt att två, tre klubbar kommer åka jojo mellan serierna.
Det som irriterar mig mest är orättvisan. Varför ska inte de klubbar som attraherar mer publik och/eller utvecklar spelare som säljs till större klubbar få möjligheten att använda sin vinst för att locka till sig bättre spelare? Varför ska klubbar som har mindre intäkter kunna skjuta till pengar när just det var problemet från början? Hur kan en anhängare till en sådan klubb tycka att det här är något bra? Ja, nu låter jag säkert bitter för att jag är supporter till en av seriens större klubbar, men jag skulle verkligen älska att se Portsmouth slåss i andradivisionen på sina egna villkor, som en underdog med en hållbar budget.
Sista ordet är inte sagt och spelarfacket kommer att göra en process av detta. Portsmouths VD Mark Catlin uppskattar att facket har en stark juridisk grund att stå på. Kanske kommer viss rim och reson råda så småningom. Kanske kan det bli så att ägaren inte får skjuta till egna pengar för att täcka en förlust. Jag har för mig att det någon gång fanns en idé om financial fair play, men det är nog bara något jag drömt.
