KRÖNIKA: Lång säsongs färd i Europa mot maj månad
Det har varit en lång säsong som startade i augusti månad och som väl får sägas avslutas med den sista play off finalen den 27 maj. Visserligen är det för Port Vale som jag skriver, men det finns ett antal lag i olika länder som jag också följer av olika anledningar. –”Ditt favorit lag i Sverige då ?” frågar den nyfikne. Jodå, det laget följer jag också, men det har blivet mer på avstånd då man behöver ledigt under några sommarmånader. Häng med på en resa runt Europa.
Vi börjar nere i Italien där Roma har varit mitt lag ända sedan 1971 då mina föräldrar på familjens första utlandssemester tog mig till Olympia stadion och matchen Roma-Catania 6-0. En fantastisk upplevelse för en liten kille som bara hade sett fotboll spelas inför några hundra personer tidigare. Jag kom ihåg att på bussresan hem så hade vi en busschaufför som suttit i ett koncentrationsläger och vi fick hans lägernummer som hade bränts in i huden. Jag är självklart medlem i Romas svenska supporterklubb som i år fick en nystart med en nyvald styrelse.
Hur var då Romas säsong ? Klubben hade fått en y ägare i form av en amerikan med italienskt påbrå. Sportchefen hade anställt en ung lovande oprövad tränare i form av Luis Enrique som många hoppades skulle vara en ny Pep Guardiola. Tyvärr var han inte uppgiften mogen och laget hamnade utanför platserna för Europa spel. Vi supportrar hoppades på Europa spel in i det sista, men det blev nu inte så. Men vi får hoppas på en bra mercato i sommar och säsongen 2012/13 blir då vi kommer tillbaka.
Vi tar därefter tåget upp till Tyskland och Berlin där mitt tyska favorit lag Hertha Berlin fick se sig degraderade till andra divisionen efter en miserabel säsong. Berlin är nu den enda huvudstad i Europa utan ett lag i högsta divisionen. Mitt första besök i Tyskland var till Berlin för några år sedan och naturligtvis hamnade jag på matchen Hertha Berlin-Werder Bremen på Olympia stadion inför 60.000 åskådare och på planen återfanns både Markus Rosenberg och Tobias Grahn.
Hertha var nykomlingar i år i Bundesliga och förväntades ta en säker mittenplacering i tabellen. Under våren började man sjunka i tabellen och mannen som förde Grekland till seger i EM 2004, Otto Rehagel, fick ta över som tränare under våren i ett försöka att rädda kvar klubben i Bundesliga. Han hade inte heller så stor lycka och absoluta bottennappet var då man förlorade hemma mot det absoluta bottenlaget Kaiserslautern (en klassisk svenskklubb för er yngre läsare). Laget lyckades dock ta sig samman och få spela play off mot Fortuna Düsseldorff om en plats i Bundesliga.
Det började dock inte bättre att man förlorade hemma med 1-2 och var tvungen att vända matchserien borta mot Düsseldorff. Det var en match som visade på Eurosport och vi Hertha fans pendlade mellan förhoppning och förtvivlan där vi satt framför TV:n. Med dryga kvarten gör dock en Hertha en helt vårdslös tackling mot en motståndare och får rött kort och nu är det kört tänker vi då Hertha ligger under med 1-2. Men trots att man är en man mindre på plan lyckas man forcera in en kvittering, men så närmare än så kommer man inte och klubben får ta nya tag i Zweite Bundesliga nästa säsong.
Min egen förhoppning inför nästa säsong för Herthas del är förutom en snabb återkomst till Bundesliga är att Alexandrarna Carlsson och Lindmark fortsätter sin utmärka rapportering här på Svenska Fans. Den är speciellt viktig för oss som inte pratar tyska.
Resan fortsätter till Spanien där jag faktiskt aldrig sett en fotbollsmatch, men efter ett besök i Barcelona bestämde jag mig för att Espanyol skulle vara ”mitt” lag och inte den där andra klubben i staden som alla andra hejar på. Espanyol hade ett tag häng på en europa plats, men man föll tillbaka efter jul. Det var inte speciellt spännande att följa laget under våren då man aldrig var i närheten av nedflyttningsplatserna då man var alldeles för bra för det.
Det blev istället nykomlingarna Granada jag valde att följa under våren. Jag besökte Granada i september ifjol och alla i staden var exalterade över att vara tillbaka i La Liga för första gången på många år. Man låg länge på nedflyttningsplats, men spelade upp sig så sakteligen under våren då man hade börjat bli van vid tempot. Man var nära att säkra nytt kontrakt redan i den näst sista omgången, men en kvittering av Real Madrid (!) i den 94:e minuten betydde att allt skulle avgöras i den sista omgången. Och Granada lyckades fixa nytt kontrakt med lite tur i de andra matcherna. En stor framgång för nykomlingarna. Det är lite sånt jag gillar att allting avgörs i den sista omgången.
Granada är väl värt ett besök om ni befinner i Malaga eller på Solkusten eller om ni har vägarna förbi. Slottet Alhambra är Spaniens främsta turistmål.
Jag har inget intresse för andra klubbar i Europa förutom Queen of the South i Skottland som brukar pendla mellan divisionerna 3 och 4 i hemlandet. Kan ett lag ha ett vackrare namn än så. Jag vet inte vad det skulle vara i så fall ? Det är ungefär som att Morgongåva utanför Uppsala är Sveriges vackraste ortsnamn. Fick upp ögonen för klubben redan i tidiga tonåren då man köpte Shoot för att läsa om alla engelska och skotska fotbollslag.
Det återstår då Port Vale. Ni som följt med lagets framfart under säsongen som var att den började en optimism i klubben när Mickey Adams var tillbaka som manager och man hade fått en ny styrelse. Det visade sig dock vara ett luftslott då den nya styrelsen hade fört fansen bakom ryggen och inte pratat om klubbens prekära ekonomiska läge. Det slutade i administration och tio poängs avdrag. Det betydde att alla förhoppningar om playoff var borta redan i mars månad och det var bara att spela av resterande matcher innan säsongen var över. Det är nu att hoppas på att den nya ägaren Keith Ryder kan ge klubben lite stabilitet och längsiktighet vilket man saknat under de senaste åren. Det råder därför en viss optimism i Burslem.
En höjdpunkt var då vi hade en VIP dag på Vale Park och fick en guidad tur av Vale Park. Tyvärr förlorade Port vale den dagen mot de blivande seriesegrarna Swindon Town. Men nu laddar vi om batterierna för en ny säsong med The Valiants för den kommande säsongen då Port Vale äntligen ta steget upp till League Two. Vän av ordning kanske ställer sig frågan varför säsongen tog slut först den 27 maj ? Jo, det var då våra argaste lokalkonkurrenter Crewe Alexandra spelade play off final på Wembley och det var då vi visste om det skulle bli några derbyn kommande säsong mot våra rivaler.
Följer inte redaktören något svenskt lag då ? Jodå, jag är medlem i Hammarby IF och bor cirka 30 minuters promenad från Söderstadion och hade säsongskort 2001-2010 (lämpligt att skaffa det samma år som man vann SM) ! Särbo på annan ort har gjort att jag inte tyckt det var värt pengarna att skaffa ett nytt säsongskort utan jag har nöjt mig att följa laget framför TV-apparaten istället. Jag började skriva här på Svenska Fans hösten 2010 och min energi räcker inte till att följa två lag lika intensivt utan idag koncentrerar jag mig på Port Vale. De lugna sommarmånaderna behövs för att få ny energi innan säsongen börjar igen i augusti månad i England.
Och ja, jag kommer att titta på en del matcher i EM också, men för mig är det svenska landslaget sekundärt. Jag säger som mina vänner i Stoke säger, det är klubblaget som gäller. Min sista landskamp blev EM-semifinal mot Tyskland 1992 på Råsunda. Ska man sluta med något så ska man sluta på topp.
Fotnot: Lång dags färd mot natt är en pjäs av Eugene O’Neill och hade urpremiär på Dramaten i Stockholm 1956. Han fick Nobel priset postumt 1957.
