MUWomen’s Barmy Army: Säsongsavslutning, del 1
Sommaren står för dörren och fotbollssäsongen är slut. I alla fall spelandet ute på olika gräsmattor – men livet med Manchester United pågår hela tiden. Nu är det dags att summera säsongen 2023/2024 för Uniteds damlag. Vi tar det i två delar, där första delen fokuserar på säsongen som varit, matcherna som spelats och resultaten de burit med sig. Sätt dig till ro, korka upp något läskande och häng på!
Manchester United kom till hösten 2023 med den resultatmässigt starkaste säsongen i klubbens historia i ryggen. Det fanns en överhängande känsla av att laget nu var redo för att verkligen befästa sig – inte bara som en utmanare – i toppen av engelsk fotboll. Men det fanns frågetecken och det hade gjorts förändringar i truppen.
Klasspelarna Ona Batlle och Alessia Russo lämnade båda under sommaren och in kom ett helt gäng nya spelare – Phallon Tullis-Joyce, Gabby George, Gemma Evans, Emma Watson, Irene Guerrero, Hinata Miyazawa, Geyse och Melvine Malard. Några riktigt starka namn där förhoppningen var att tappen inte skulle bli allt för kännbara.
Dessutom skulle United för första gången någonsin gå in i Champions League-spel, tillförsikten var stor och drömmarna om en titel var inte bara drömmar – de kändes som en realistisk verklighet.
Återblick säsongen 2023/2024
Att det skulle bli en tuff och knepig inledning av säsongen stod klart direkt när spelschemat annonserades och när lottningen till Champions Leagues kvalspel var klart. Men United kom från en framgångsrik säsong och när Marc Skinner pratade om att laget nu skulle sätta skräck i motståndarna trodde jag honom – jag var övertygad om att det skulle finnas en stor respekt för att ta sig an United. Men redan i första omgången fick vi se att det inte skulle bli en säsong utan hinder. Aston Villa stod upp, tog ledningen och det gick hela vägen in till de sista skälvande minuterna innan Lucía García och Rachel Williams vände matchen till Uniteds favör.
United hade bevarat den där förmågan att avgöra sent och vinna poäng, men redan omgången efter var det istället Arsenal som kvitterade i sista sekund och United fick nöja sig med en poäng.
De två första ligamatcherna var uppvärmning inför det vi väntat på – Champions League. Efter en tuff första halvlek kom United ut som ett nytt lag och fick med sig ett kryss från hemmamatchen i den sista kvalomgången innan gruppspelet mot PSG. Returen en vecka senare var en jämnare historia, United pressade PSG men släppte in för enkla mål och hade inte egen skärpa för att straffa i offensiven. 3-1-förlust och vi fick inte vara en del av festen när balen började på riktigt.
Parallellt fortskred ligaspelet och United tappade onödiga poäng mot Leicester och Brighton men vann stort mot Everton. United fortsatt sedan vinna lite matcher mot de på pappret sämre lagen, men när det stod topplag på andra sidan blev det idel förluster. Mot Manchester City på Old Trafford blev United brutalt straffade trots tidig ledning och mot Liverpool – som tog enorma kliv och utvecklades till ett topplag – blev det ny förlust.
Uppehållet vid jul och nyår kom behövligt för United – framför allt blåste vindarna rejält kring Marc Skinner – och gav en möjlighet att ladda batterier och utvärdera och sätta en plan för att haka på toppen under andra halvan. Visserligen slog man Newcastle i FA-cupen men sedan blev det förlust mot Chelsea i ligan och Manchester City i ligacupen. Förlusten mot City – och Aston Villas snedsteg i pappersarbetet – gjorde att det blev respass från ligacupen trots att United egentligen spelat sig till ett avancemang på plan.
Trots att vi då bara var någon vecka in på det nya året var det bara att konstatera; det blir ingen ligatitel denna säsong – och vägen till en CL-plats kommer bli otroligt tuff. Några segrar i ligan och Uniteds fortsatta avancemang i FA-cupen gav ändå hopp, men när Arsenal demonterade United under en halvlek på Emirates i mitten på februari stod det mer eller mindre klart att det inte skulle bli något nytt CL-spel nästa säsong.
Förlusten mot Arsenal följdes av två sent tappade poäng mot West Ham och allt fokus skulle nu riktas mot FA-cupen, där fanns en chans för United att rädda säsongen. Vinsten mot Chelsea i semifinalen var Uniteds första seger någonsin mot London-laget och även om det fortsatt var ett gäng ligamatcher att spela var det egentligen bara en enda match kvar med ordentlig betydelse.
Att bli knäppta på näsan av Liverpool för andra gången under säsongen sved så klart och att se dem placera sig över United i tabellen sved ännu mer. Men mot Tottenham i FA-cupfinalen gick United in som favoriter – och det bästa var sparat till sist. Dominans, 4-0-seger och klubbens första stora titel.
Att säsongen sedan avslutades med 6-0-förlust på Old Trafford mot Chelsea visade alla de brister som finns och la en viss ridå på glädjen från FA-cupen. Men trots alla dåliga resultat kommer detta vara säsongen United vann en titel.
Mina tankar
När förra säsongen summerades gav jag uttryck för en viss ambivalens och pratade om att hålla två tankar i huvudet. Då rörde det sig om fint spel och verkligt häng på två titlar – men prisskåpet förblev tomt. Denna säsong är det precis tvärt om – betydligt sämre spel och en ligaposition som knappt kan beskrivas som godkänd, men det blev en FA-cuptitel.
Det ska sägas att en cup är enklare att vinna än en liga, lite flyt i lottning och några fina prestationer kan räcka riktigt långt – ett ligaspel är mer av ett maraton och kanske att större vikt vid en utvärdering bör läggas där. Men en titel är en titel och när den där första titeln vunnits blir det enklare att vinna nästa, det första hindret är passerat och kan ge en helt annan känsla och nya förhoppningar framåt.
Tar vi en titt på hur det sett ut i några olika statistiska kolumner för United i ligaspelet under säsongen, och jämför med hur det såg ut säsongen innan ser vi stora skillnader.
| 2022/2023 | Women's Super League | 2023/2024 |
|---|---|---|
| 56 | Poäng | 35 |
| 2 | Ligaplacering | 5 |
| 56 | Gjorda mål | 42 |
| 12 | Insläppta mål | 32 |
| 2 | Förluster | 7 |
| 16 | Poäng mot topp fem | 1 |
Statistik kan användas i många olika syften, allt som oftast går det att hitta saker som stärker en tes eller motsäger en annan. Men dessa kolumner talar sitt tydliga språk, hur man än vill vrida och vända på det. De 56 poäng United tog förra säsongen hade räckt till ligaseger denna säsong, och att ta 21 poäng färre i en liga med tolv lag är på tok för dåligt. Det gjorde också att ligaplaceringen blev den sämsta i klubbens historia.
Att det blivit så här beror på många olika saker, men vi kan tydligt se att United gick från att släppa in minst antal mål i ligan förra säsongen till att nästan släppa in tre gånger så många, plus att man också gjorde 14 färre mål framåt. När förra säsongen summerades konstaterade jag att United då lyckades med det de andra topplagen gjort så bra – de kunde göra ett mål extra och verkligen punktera en match för att inte riskera ett sent baklängesmål och tappade poäng. Något United inte lyckats hålla i. För få gjorda mål hjälps då inte av att laget defensivt svajat och släppt in för många och onödiga bollar.
Det som ändå är allra mest frapperande är den sista raden i statistiken. En enda ynka poäng mot de andra lagen som kom topp fem i ligan – EN poäng. Kontrastera det mot 16 poäng förra säsongen.
Svart på vitt ser vi då att United faktiskt aldrig varit nära att vara med i någon toppstrid, så vad har gjort att United hamnat så långt efter?
En aspekt som bör nämnas är att Women’s Super League blir starkare och starkare för varje säsong som går. De tre stora – Chelsea, Manchester City och Arsenal – fortsätter vara dominanter, men även lag som Liverpool och Tottenham arbetar systematiskt och närmar sig toppen. Men United var ju där, de hade lyckats bryta sig in i topp tre och etablerat sig i toppen. Att det inte var nära denna säsong tillskriver många Marc Skinner – förtroendet för honom har sedan den dagen han anställdes varit lågt.
Vill man rida ut till försvar för Skinner går det att peka på skadorna i truppen. Förra säsongen var United mer eller mindre helt förskonade från skador och Skinner kunde matcha bästa möjliga elva match efter match och behövde knappt göra några förändringar alls. Denna säsong har han fått handskas med fler skador och då har han också haft mycket svårare att hitta en kontinuitet. Gabby George gick sönder efter bara några matcher och missade hela säsongen, precis som Emma Watson. Irene Guerrero och Hinata Miyazawa har missat stora delar och Jayde Riviere har dragits med lite småskador. Men att bara skylla på skadeläget ger inte en rättvis bild – Skinner har inte fått ihop ett lag som kan stå emot och lösa upp och gjort en del val som ter sig märkliga utifrån spelarnas kvaliteter.
Till exempel matchades Lisa Naalsund bara i stormatcher till en början men däremellan fick hon sitta på bänken. Geyse som excellerat i perioder på kanten fick spela nia och Melvine Malard som gjort mest nytta centralt fick spela på en kant. Det tog alldeles för lång tid innan Skinner hittade rätt och kunde identifiera sitt bästa lag. Men även med bästa lag på plan har han inte fått spelare att nå upp till sin högsta nivå – det har saknats en organisation att falla tillbaka på.
En återkommande kritik mot Skinner är att han har sina favoriter och spelar dem lite oavsett hur de presterar. Egentligen har jag inget emot att en tränare har sina favoriter – så är det väl överallt – men ett större orosmoln finns över att det överlag varit så svårt för nyförvärv att hitta sin plats och utveckla United. Det finns otaliga exempel och denna säsong är inget undantag. Maya Le Tissier har varit succé, Nikita Parris och Rachel Williams har varit bättre än förväntat – men tanken var inte att de två sistnämnda skulle ha så stora roller.
VM-guldvinnaren Irene Guerrero har knappt fått spela sedan hon kom tillbaka från skada, Geyse och Malard har haft det tufft och inte blivit helt ordinarie, inte heller Miyazawa har hittat helt rätt. Tidigare finns exempel på spelare som plockats in men inom en säsong försvunnit från United igen.
Att United varit för enkla att löpa igenom och att man haft för svårt att göra mål ligger dels på individuella val i matchsituationer från spelare, men det största ansvaret ligger ändå på tränaren som väljer lag och sätter upp en taktik. Efter en massa försök att besegra Chelsea lyckades United äntligen i semifinalen i FA-cupen genom ett rakare och tyngre spel med fokus på omställningar, men istället för att anta en liknande ansats till den avslutande ligamatchen mot London-laget fick vi se samma typ av spelförande och öppna strategi som gett idel förluster tidigare – och det blev 6-0 i baken.
Inför säsongen lämnade assisterande tränare Martin Ho och har sedan gjort succé med SK Brann i Champions League – kanske ligger en del av förklaringen i att Skinner helt enkelt behöver någon med stor kompetens inom vissa områden bakom sig, men saknat det denna säsong. Oavsett kommer nu en sommar där Skinner behöver hitta rätt, bestämma hur United ska spela och skapa en utveckling – både hos spelare och i hela laget. FA-cupsegern köper tid och skapar glädje, men nivån måste höjas.
Segern i FA-cupen skapade enorm glädje – utvecklingen är inte helt olik den vi fått se Uniteds herrar stå för under säsongen. Oavsett hur svagt ligaspelet varit och den besvikelse som uppstått när en titelchans försvann redan innan halva säsongen var spelad kommer säsongen 2023/2024 vara inskriven i historieböckerna. Uniteds damlag vann FA-cupen, tog en första stor titel och lämnar säsongen som vinnare.
För att bli ett vinnande lag måste man vinna, kulturen sätter sig i väggarna och allt vad det heter. Markus Krunegård sjunger; alla klyschor stämmer är den största klyscha som stämmer. Att alla klyschor stämmer, stämmer. Även om snacket om vinnarkultur kan vara en klyscha finns det sanning där. Medvetenheten för att säsongen som helhet inte varit bra nog och att mycket behöver förbättras finns i kroppen, segern i FA-cupen gör att sommaren ändå blir ljus. På något vis blev triumfen ännu större med den tunga säsongen som fond – jag känner glädje, men konstaterar också att det finns mycket som måste bli bättre.
Årets match: Manchester United 4 – 0 Tottenham (2024.05.12)
Tidigare säsonger har det varit ett betydligt svårare val när en enskild match ska välja ut – det problemet slapp vi nu. Å ena sidan ligger en ganska misslyckad säsong som inte kryllar av ljusglimtar i stormatcher till grund för detta, men oavsett det är en seger i FA-cupfinalen svårslaget.
Förhoppningen var att någon match från Champions League skulle tagit plats här, men eftersom den resan tog stopp redan efter de två kvalmatcherna blev det aldrig aktuellt – även om det var mäktigt att höra Champions League-hymnen på Leigh Sports Village, och se hur United kom ut till andra halvlek och faktiskt var klart bättre än PSG i första mötet. Från ligan finns inte mycket att hämta mer än besvikelser. När möjligheten till topp tre försvann hamnade allt ljus på FA-cupen.
Efter att ha slagit ut Chelsea – en match som bör nämnas i detta segment – klev United ut på ett fullsatt Wembley för att möta Tottenham. United var favorit, United skulle bärga sin första stora titel på damsidan – skulle nerverna hålla? Det gjorde de, och som de gjorde det. Bitvis var det en jämn inledning men United tog tag i matchen och tryckte ner Tottenham med hjälp av sin tyngd – inte minst på fasta situationer. I första halvleks sista skälvande minut prickade Ella Toone in ett supermål, efter det forcerade United vidare mot titeln. Rachel Williams nickade in 2-0 och Lucía Garcías dubbel fastställde segern.
Det var Wembley, det var final och det var Uniteds första stora titel. Hur sätter man plåster på en sårig säsong? Ungefär exakt så här!
Rättning av tips inför säsongen
I säsongens första MUWomen’s Barmy Army-artikel Sätta skräck i motståndarna provade jag mig på några förutsägelser och tips om Uniteds säsong. Efter förra säsongen måste jag ge mig själv VG i betyg, frågan är om jag kunde toppa det denna säsong. Vi tar en titt.
Ligaplacering: tvåa
Förra säsongens andraplats skulle upprepas trots några tunga spelartapp men också fina nyförvärv. Egentligen var det bara ett för stort fokus på Champions League som skulle stoppa United från att vinna ligan för första gången. Så gick mina tankar, jag hade en tro på att United verkligen etablerat sig i toppen. Men här blev det totalfel, United gjorde sin sämsta säsong i WSL och slutade femma – bom, bom och bom.
Skyttedrottning: Geyse
Geyse kom från Barcelona som en riktig spetsvärvning, detta skulle till och med kunna vara en uppgradering jämfört med Alessia Russo. Även om Geyse inte är den där naturliga nian skulle hennes individuella spets ge United många mål – tyvärr har det inte alls blivit så. Vi har fått se prov på spetsen men slutprodukten har varit allt för svag. Två mål under säsongen är inte ens nära att ge titeln som skyttedrottning. Den knep istället Nikita Parris med sina 16 mål i alla turneringar – en utveckling jag verkligen inte såg komma.
Utropstecken: Emma Watson
17 år ung kom skotskan till United inför säsongen, och trots åldern såg jag en utveckling där hon till en början skulle få lite inhopp men mot slutet faktiskt kunde ta en startplats. Dessvärre fick vi aldrig se hur utvecklingskurvan skulle bli, redan innan säsongen drog igång rök ett korsband. Nu är hon tillbaka i träning och säsongen 2024/2025 får istället bli säsongen där hon tar plats.
Överraskning: Aoife Mannion
Har svårt att argumentera för att denna förutsägelse satt. Efter en korsbandsskada och sedan en ytterligare lång skadefrånvaro har hon gjort tre starter och några inhopp under våren. I form och toppslag är Mannion en riktigt bra mittback vilket hon visat prov på i United tidigare, men frågan är om inte skadorna blivit några för många och lite för långa för att hon ska kunna hitta tillbaka dit – tyvärr.
Värvning: Geyse
Både Gabby George och Emma Watson har missat hela säsongen, Hinata Miyazawa missade flera månader, Irene Guerrero gick skadad och fick sedan inte spela alls, Gemma Evans är utfyllnad och Phallon Thullis-Joyce har haft Mary Earps framför sig. Då återstår bara Geyse och Melvine Malard som nyförvärv att på riktigt bedöma – där är skägget jämnt. Malard har producerat mer i poängprotokollet men inte riktigt fått förtroende som konstant startspelare och Geyse har blixtrat till många gånger men inte hittat slutprodukt. Ett halvt rätt får jag ändå.
CL-prestation: kvartsfinal
Det är tur att jag inte satsade pengar på dessa tips, då hade jag varit urfattig. Champions League-spelet tog slut redan i kvalomgången mot PSG. Efter en svag första halvlek i hemmamatchen gick United ut och var bättre i andra. Returmatchen var relativt jämn och United fick ett mål mycket tveksamt bortdömt. När det inte ens blev gruppspel ser gissningen rejält skev ut, men hade det blivit gruppspel är jag övertygad om att det blivit kvartsfinal – kvalomgången skulle lika gärna kunnat vara en kvartsfinal sett till kvalitet på lagen.
I den andra och avslutande delen av säsongssummeringen blir det fullt fokus på spelarna - plus en framåtblick. Den finns att läsa här.
Det finns mycket att säga om säsongen, vad tänker ni kring den? Vad hade ni för förväntningar, och hur blev resultatet av dem? Dela med er i kommentarsfältet här under!
