Nottingham 2 - 1 Portsmouth
87 minuter på klockan och en överraskande bortaledning mot ett mycket hemmastarkt Nottingham, då händer det oundvikliga. Försvaret rämnar, Sonko gör självmål och Nottingham avgör i matchens sista anfall. Hårt att ta.
Matchfakta
Nottingham Forest: Camp (k) - Gunter, Morgan, Chambers, Lynch - Cohen, Moussi, Majewski (Tyson 57), Anderson (Adebola 72) - Tudgay, Earnshaw (McGugan 57)
Pompey: Ashdown - De Laet, Sonko, Mokoena (k), Dickinson - Lawrence, Ward, Mullins, Nugent - Utaka (Kilbey 72), Kanu (Hreidarsson 81)
Mål: 0-1 Kanu 26, 1-1 Sonko (självmål) 87, 2-1 Tudgay 94
Domare: Kevin Friend
Publik: 21856
Matchen
Portsmouth var sargat och nederlagstippat inför matchen. Avstängda Kitson och Halford hade behövts för att man skulle ha någon större chans, men nu fanns i varje fall nyinlånade Ritchie De Laet i startelvan. Det möjliggjorde att mångsidige mittbacken, som enligt Cotterill inte duger som mittback, Joel Ward kunde inta en central mittfältsposition.
Matchen var allt annat än händelserik. Ett svagt hemmalag fick ganska så snabbt utstå publikens missnöje och man kunde ana att Cotterill njöt av resultatet av sin taktiska genomgång. Inget släpptes till bakåt medans Portsmouth var det enda laget som skapade något framåt. Efter 25 minuter kom halvlekens enda mål. David Nugent hittade Kanu som rundande Camp, dribblade in bland ett par vilsna försvarare och slog in 0-1. Perfekt start för Portsmouth. Camp tog sedan revansch med en strålande räddning på Liam Lawrence frispark innan Marcus Tudgay brände hemmalagets enda målchans av värde med ett närskott som gick över.
Man väntade sig en anstormning från hemmalaget men en kvart in på andra halvlek kunde man inte se röken av den. Nathan Tyson väckte hemmalaget med ett skott som touchade ribban och nu började pressen komma igång. McGugans frispark tippades över av Jamie Ashdown och efter kalabalik på den efterföljande hörnan lyckades Ashdown till slut ta kontroll över bollen. Portsmouth borde sedan ha avgjort på en kontring där Lawrence valde att skjuta istället för att ge inbytte Tom Kilbey öppet mål. 0-1 stod sig trots pressen. Försvaret stod upp mycket bra. Allt som skickades in skickades också bort ända tills den 87:e minuten.
En så långt felfri och lysande Ibrahima Sonko styrde oturligt in McGugans inlägg. Stolpe in. Marginaler på fel sida igen. Vid det laget hade Portsmouth gått över till 5-4-1 på grund av bristen på alternativ och energi i benen. Laget orkade inte längre.
Och om man tycker att två mycket viktiga tappade poäng med ett sent självmål är självplågeri nog som supporter så vet vi nu att det kan bli värre. McGugan skickade in en känslig lyftning och en omarkerad Tudgay nickade in 2-1 bakom Ashdown. Klockan stod på 93 minuter. Ridå.
Sett över två matcher de här lagen emellan är nog varsin 2-1-seger rättvis. Igår kom Nottingham inte igång förrän sent men det krävdes en stor räddning av Camp och ett slarvigt avslut av Lawrence för att det inte skulle bli 0-2, och visst borde man nog ändå tacka sin lyckliga stjärna om man vunnit en match på ett självmål som gick stolpe in och ett segermål i sista stopptidsminuten. Det här var väldigt, väldigt bittert. Å andra sidan bjuder man in sina motståndare om man inte försöker hålla uppe spelet. Dock hade det varit lättare att hålla undan om man hade kunnat sätta in spelare som Kitson och Halford istället för Kilbey och Hreidarsson, som båda två precis kommit tillbaka efter långa skadeuppehåll.
Trots förlusten fanns det positiva saker. Av nedflyttningskandidaterna Preston, Barnsley, Bristol City, Ipswich, Crystal Palace, Sheffield United och Scunthorpe lyckades bara två ta en poäng, övriga förlorade. I Portsmouth fick dessutom De Laet och Ward beröm för sina insatser vilket lovar gott inför fortsättningen. När de avstängda spelarna är åter och ytterligare någon spelare förstärkt truppen (det talas om Danny Shittu och Andy Reid just nu) är jag säker på att laget kommer att öka avståndet nedåt.
