Nytt klubbrekord, men...
Sexton raka seriematcher utan förlust, arton om vi räknar in cup, är normalt sett väldigt bra siffror i en så jämn serie som League 1. Dock gömmer sig tio kryss bland dessa sexton och Portsmouths oförmåga att vinna matcher man dominerar spel- och chansmässigt tycks bestå. Mellan två mållösa matcher i ligaspelet har vi också sett en målrik cupmatch mot Fulhams U21-lag. Den fick avgöras på straffar när Portsmouth missade mängder med lägen när man spelade en man mer i en hel halvlek.
Pompey 0 - 0 Cheltenham
Pompey (4-2-3-1): Norris; Rafferty, Poole, Shaughnessy, Ogilvie; Morrell, Pack (k) (Saydee 90+6); Whyte (Kamara 82), Robertson (Lane 90+22), Scully (Sparkes 82); Bishop
Övriga avbytare: Schofield, Swanson, Raggett
Cheltenham (3-4-3): Southwood; Long (k), Davies, Freestone; Smith (D’Auria-Henry 51), Sercombe, Thompson (Adshead 90+4), Ferry (Chapman 90+13); Street, Keena (Williams 90+4), Goodwin
Gula kort: Sercombe, Thompson, Southwood
Övriga avbytare: Harris, Bradbury, King
Domare: Ben Toner
Publik: 17454 (260 gästande)
15 raka seriematcher utan förlust, det bästa klubben presterat på 99 år. John Mousinho har förlorat hemma mot Sheffield Wednesday och borta mot Plymouth, båda två i the Championship nu, och borta mot Peterborough och Barnsley, som båda kvalade. Ändå, 0-0 mot Cheltenham hemma kan inte ses som annat än en stor besvikelse. Ovanan att inte kunna bryta ner ultradefensivt motstånd från tidigare säsonger är inte bruten. Ett lag som flyttas upp klarar det oftare än inte.
Det var en upphackad match. Linjemannen sträckte vaden i första halvlek och ersattes av fjärdedomaren som sträckte baklåret tio minuter in i andra halvlek. Portsmouth hade startat den andra halvleken bra och Regan Poole hade nickat i insidan av stolpen när matchen fick brytas i 20 minuter för att få in en kvalificerad ersättare på linjen. Det var en Portsmouth-supporter vid namn Julian Browning som tog ansvaret för den södra linjen på den östra halvan, den halva som Cheltenham anföll, men de anföll så sällan så allt han behövde göra var att vinka för inkast ett par gånger. Det gjorde han bra.
Matchens behållning inträffade när domartrion löpte över planen mot norra läktaren för att värma upp. Jublet steg när de närmade sig sidlinjen. Ben Toner gjorde en skämtsam Messias-hälsning till publiken. Vi hade oroat oss för vad Toner skulle hitta på, men liksom mot Leyton Orient var huvuddomaren felfri.
Överlag var det en underkänd prestation av hemmalaget som hade behövt att bollen inte studsade fel i och runt offensivt straffområde. Yttrarna har inte kommit igång ännu. Det blev för trångt på den relativt smala spelplanen, ett bekant problem sedan Portsmouth började bli ett topplag. När bollen studsade rätt hade Connor Ogilvie inte kylan och skottet gick tätt över krysset och namnen Shaughnessy förpassade sitt avslut i famnen på målvakten djupt in på tilläggstid. Cheltenham gjorde jobbet för en poäng och gjorde det bra. Med två domarbyten och ett långt uppehåll i andra halvlek vore det dumt att redan nu fastställa att det här laget inte har vad som krävs för att dyrka upp defensiva motstånd. Jag tror att om matchen hade fortsatt från minut 55 som vanligt hade Cheltenhams mur till slut rämnat. Även om man kan tycka att laget inte byggde upp tillräckligt med tryck eller att för få chanser skapades var det ändå nära flera gånger. Robertsons klack som gick tätt utanför, och hans frispark som gick tätt över. Ogilvies skott precis över krysset och Pooles nick som träffade stolpen innan den studsade på mållinjen. Det är trots allt ganska rimligt att ett av de avsluten går i mål.
Men nu väntar tuffare uppgifter och på kommande sex matcher vill vi se tio poäng för att snittet ska vara i linje med vad som kommer krävas för att vara en seriös uppflyttningskandidat. Segrar mot Stevenage borta, och Peterborough och Lincoln hemma känns som ett måste för det. Förvisso enklare att spela mot lag som inte parkerar bussen, men de har alla sett att det går att plocka poäng på det sättet på Fratton Park, givet exempel från Cheltenham och Bristol Rovers.
Det är allvar nu för Portsmouth som måste visa att de har vad som krävs.
Portsmouth 8 (3) - (3) 7 Fulham U21
Pompey (4-2-3-1): Schofield; Swanson, Raggett (k), Towler, Sparkes; Devlin, Stevenson; Lane (Robertson 62), Kamara, Mottoh; Saydee (Scully 62)
Mål: Raggett 17, 51, Devlin 28
Gula kort: Stevenson, Robertson, Raggett
Övriga avbytare: Smith, Quarm, Poole, Aston, Folarin
Fulham U21 (4-3-3): Borto; Tanton, Araujo, Esenga, Okkas; McCoy-Splatt (de Jesus 73), Dibley-Dias (k), Donnell; Works (Šekularac 83), Sanderson (McFarlane 90+1), Godo (Gofford 90+1)
Mål: Donnell 1, Godo 39, McCoy-Splatt 73
Röda kort: Okkas (two yellow cards)
Gula kort: Tanton
Övriga avbytare: McNally, Park, Gordon
Domare: Carl Brook
Publik: 3596 (109 gästande)
Portsmouth bytte ut hela elvan, men kunde likväl ställa upp med ett starkt lag. Dock visade sig att det fanns brist på samspelthet och koncentration. Redan efter en minut hade gästande U-laget tagit ledningen. Portsmouth svarade ganska starkt och hade vänt på matchen innan Ryan Schofield reagerade långsammare än vad fysikens lagar tillåter när Ben Stevenson sökte honom med en hemåtpassning och så var det 2-2. Innan halvleken var slut hade Fulham decimerats till tio man efter en onödig varning och härifrån skulle det förstås bara bli en seglats mot tre poäng.
Med en man mer blev Portsmouth väldigt slappa. Förmodligen gick det för lätt och koncentrationen gick ner. Man skapade mängder med lägen, men hade att göra med en storspelande Alexander Borto. När han inte var i vägen hindrade stolpen, ribban eller ett försvarsben målet från påhälsning. Det krävdes ett långskott av Raggett av alla för att det skulle bli mål. Från 25-30 meter satte han bollen strax nedanför vänstra krysset och verkade bli chockad själv. När han sedan skulle fullborda sitt hattrick hade han kroppen emot sig och kunde inte ställa om tillräckligt för att hålla sin bredsida under ribban. Han är inte lika agil som Peter Crouch om man säger så.
Efter alla missar lät man två motståndare kontra sönder fem spelare och 3-3 kunde sättas från snäv vinkel och Schofield ska förstås rädda det avslutet i sömnen. En sista forcering av hemmalaget borde gett något mål, men på 30 avslut blev det inte fler mål än tre. Straffar kom att avgöra och det var gästerna som fick övertaget när Zak Swansons straff räddades av Borto, för att sedan kasta bort det med en straff som gick över. Schofield blev sedan hjälte när han styrde en dåligt placerad straff i stolpen och med det var det Portsmouth som fick två poäng och Fulham U21 ett poäng.
Stevenage 0 - 0 Pompey
Stevenage (4-3-3): Ashby-Hammond; MacDonald, Burns, Piergianni (k), Butler; B.Thompson, L.Thompson (March 84), Forster-Caskey; Reid (List 73), Pressley (Neal 72), Roberts
Röda kort: Forster-Caskey (55)
Gula kort: L.Thompson, Reid, Ashby-Hammond, List
Övriga avbytare: Hegyi, Sweeney, Hannam, Anderson
Pompey (4-2-3-1): Norris; Rafferty, Poole, Shaughnessy, Ogilvie; Morrell, Pack (k); Kamara (Swanson 77), Whyte (Robertson 69), Sparkes (Lane 65); Bishop
Röda kort: Rafferty (55)
Gula kort: Whyte, Kamara, Swanson
Övriga avbytare: Schofield, Raggett, Devlin, Saydee
Domare: Simon Mather
Publik: 5352 (1384 Pompey-fans)
Stevenage hade startat bra och låg före Portsmouth inför denna match. Tre vinster och en förlust för nykomlingen, som fick Nathan Thompson utvisad i förlustmatchen borta mot Reading. Till att börja med vill jag säga att det är underbart att ha Steve Evans åter i League 1. Vilken karaktär! Domarna tycker förstås inte det är riktigt lika kul att han och hans assistenter hela tiden är i deras öron med språk som kommentatorer får be om ursäkt för.
Jag såg inte den här matchen eftersom bröllopsdagen är något jag hellre ville prioritera och får gå på andrahandsinformation samt höjdpunkterna. Det var mycket boll för Portsmouth, medan chanserna skapades av Stevenage. En räddning av Norris och en boll i stolpen före paus, medan Portsmouth kom nära vid ett tillfälle efter ett av få snabba anfall med ett tillslag. När bollen hamnade hos Kamara var dock en försvarare i vägen och hindrade ett mål.
Andra halvlek startades bra av gästerna, men efter tio minuter bestämde sig domaren för att visa ut en spelare i vardera laget efter en ganska oskyldig incident där båda spelarna gick på bollen och sedan höll fast i varandra innan de tog i hand och fortsatte spela. Det var bara domaren som ansåg att detta var värt röda kort. Efter detta rycktes matchen sönder och inte blev det bättre av att domaren kolliderade med en hemmaspelare och fick bytas ut. Med det blev han den fjärde domaren som inte kunnat fullfölja en Portsmouth-match denna säsong.
Efter matchen var det ingen som kunde argumentera för varför matchen skulle vinnas av endera laget och i grund och botten borde man kunna vara nöjd med en poäng och klubbens längsta svit av förlustfria matcher. Det är bara det lilla problemet att tio av dessa 16 matcher slutat med kryss och när svårare matcher väntar har Portsmouth för få poäng.
Jag är osäker på var laget står, särskilt de offensiva spelarna. Yttrarna har inte kommit igång. Shocking, säger en del på X, forumet som inte alls är känt för sitt känslomässigt balanserade innehåll. Men de offensiva spelarna har ofta mött många spelare på liten yta på grund av lite för segt passningsspel. Och så är det det där med självförtroende. Inför svåra uppgifter i september hade det behövts bättre resultat och fler chanser och mål framåt. Lyckligtvis är defensiven extremt stabil och kan hantera kontringar och tryck.
Alltjämt väntar vi på att laget ska spela så bra som vi tror det kan spela. Det är en frustrerande väntan och otåligheten hos oss kommer från sex säsonger i den här serien. Bara två gånger har laget nått kval, och nu är kval det minsta kravet. Och väl där gäller det förstås för den här klubben att för första gången vinna en kvalmatch.
TV: Återblick till när Portsmouth reducerade mot Charlton efter en målvaktstavla
