Skellefteå - Karlskrona 2 - 1
Portsmouth 0 - 1 Ipswich
Utspelade, bortdömda men inte knockade. Matchen mot Ipswich var ytterligare en demonstration av passion vid sidan av planen. På planen var det uppenbart att det tuffa matchandet med en tunn trupp nu börjar ta ut sin rätt.
Samma elva som senast, och dessförinnan. Efter den tuffa matchen mot Blackpool var två matchfria dagar inte nog. Ipswich var klart bättre i första halvlek och tog ledningen tidigt. Då hade man redan träffat ribban och stolpen. Michael Chopra var på rätt plats för att enkelt slå in 0-1 i den 13:e minuten.
Därefter kom Portsmouth aldrig igång. Ipswich dominerade stort resten av halvleken och hemmalagets spel kännetecknades av felpass och felbeslut. Till och med den så säkre Stephen Henderson tappade bollen vid ett flertal tillfällen, och Ricardo Rocha var länge som Bambi på hal is. Portsmouth hade en chans i form av ett skott av Márkó Futács som målvakten tippade till hörna, men fick i övrigt fokusera på att hålla undan resten av halvleken och gick till pausvila med 0-1, men utan Liam Lawrence. Han skadade sig i slutet av halvleken och ersattes av Dave Kitson.
Så om Portsmouth var obalanserat förut skulle det bli än värre nu. Man försökte med Kelvin Etuhu, Joel Ward och Hayden Mullins centralt, och med Kitson bakom Futács och Huseklepp. Det fungerade inte speciellt bra, men man lyfte upp spelet i början av andra halvlek, frammanade av den blygsamma men synnerligen högljudda publiksiffran 14300 plus en. Den bänkade Ipswich-spelaren Jimmy Bullard stöttade Blue Army i dess "We will never die"-sång.
Det var mer Portsmouth efter paus och Futács var nära en kvittering då han vände och sköt tätt över. Ipswich brände sedan två gyllene lägen att punktera matchen. Först räddades en boll på mållinjen efter hörna, och sedan sköt Lee Martin över i ett bra läge. Däremellan visade Kitson sig från sin vanliga sida då han fick total felträff i ett gyllene kvitteringsläge.
Och när bollen äntligen hamnade i målet blev det bortdömt. Greg Halfords långa inkast knäades in i eget mål av Jay Emmanuel-Thomas, men domare Deadman hade Wenger-glasögon på sig där. 1-1 hade förstås inte varit rättvist, men vad har rättvisa att göra med fotboll överhuvudtaget numera?
Ipswich träffade sedan stolpen genom Martin innan Tal Ben-Haim avslutade en soloprestation med att skjuta utanför. På stopptid kom nästa käftsmäll då Halford halkade och vred till knäet. Både Halford och Lawrence missar matchen mot Barnsley och med Luke Varney långt borta från comeback och David Norris på skadelistan har nu laget 14 och en halv friska spelare. Adam Webster räknas in där och Kanu är den halve, på grund av hans ryggproblem.
Lösningen är tvångsförvaltning och poängavdrag. När detta väl är godkänt kommer Portsmouth att få tillgång till sina konton igen, och kanske hinner man låna in en eller ett par spelare innan nödlånsfönsrtet stänger. Det vore verkligen dags för Football League att sluta sätta fler käppar i hjulen nu, men innerst inne tror jag inte vi kommer att få någon hjälpande hand. Kanske slutar man med käpparna, men då är det nog försent.
En rubrik vi aldrig kommer att se är "Football League admits the test has failed, Portsmouth FC about to be compensated". Det är nästan så man föredrar ett par år i semiprofessionella ligor tills Football League har ändrats till det bättre. Fortsätter det så här kommer mitt intresse för brittisk fotboll att långsamt försvinna.
Men än så länge kämpar de tappra själarna på Fratton Park vidare. Trots underläget och att Portsmouth inte kom någon vart under långa stunder höll tre läktare igång, framförallt i andra halvlek. Efter matchen stannade flera tusen supportrar kvar på Fratton End och sjöng medan Michael Appleton intervjuades. Efter 20-30 minuter kom spelarna tillbaka in på planen för att tacka de som var kvar. En timma efter matchens slut var lyset släckt och de sista fansen på väg ut.
Passionen finns kvar - kanske kan det vara katalysatorn som räddar kontraktet.
