Preston - Birmingham
1 - 1

Portsmouth 0 - 1 Leyton Orient

Topptrion är långt borta efter andra raka hemmaförlusten.

Ja, det var den kalkylen det. Efter uttåget ur FA-cupen hade jag sett en avslutning med 13-5-2 som trolig. Nu krävs det 13-4-1 efter att sex troliga poäng blivit en. Portsmouth saknade "oomph" enligt Paul Cook och gästerna vann klart rättvist. Ingen hade protesterat om det hade slutat 0-3 eller 0-4. Kanske hade vi muttrat något om 100% effektivitet i så fall.

Cook gjorde fyra ändringar gentemot senast men behöll 4-4-2-uppställningen. Gary Roberts och Kyle Bennett ersatte Gareth Evans och Kal Naismith på yttermittfältet och i backlinjen ersatte Christian Burgess skadade Adam Webster. Ben Davies vilades till förmån för Kieron Freeman.

Det visade sig inte vara det mest lyckade taktiska draget av Cook den här säsongen. Gästernas Kevin Nolan agerade både manager, spelare och enligt vissa hemmasupportrar även domare. Orient tämjde Portsmouth till fullo. Portsmouth hade visserligen statistiken på sin sida i paus, Orient hade två avslut mot hemmalagets sex och inget av dem på mål, men var ändå närmare att spräcka målnollan än Portsmouth med ett avslut som gick tätt utanför. Hemmalaget hade inget flyt i passningsspelet, precis som mot Oxford och tvärtemot mot Bournemouth. Ett par halvchanser skapades men det var aldrig riktigt nära.

Kunde andra halvlek bli bättre? Nej. Portsmouth hade en hyfsad chans när ett skott täcktes utanför utan att det för den skull blev hörna, men sedan växlade Orient upp och skapade flera farliga målchanser. Minuterna in på andra halvlek träffade Nolan ribban när han hade i stort sett öppet mål från nära håll. Vaknade Portsmouth av detta? Nej. I den 53e minuten hamnade bollen turligt hos Jobi McAnuff som lobbsköt in 0-1 från 25 meter. Drömmål sades det, ett långskott i krysset. Jag vet inte, så himla snyggt var det inte. Dessutom hamnade bollen närmare stolproten än krysset. Det såg ut som att vinden hade viss inverkan också, men bollen hade säkert gått in vid vindstilla förhållanden också.

Michael Smith hade inte haft någon bra hemmadebut och ersattes av Evans. 4-4-2 blev 4-2-3-1 men inte heller det hjälpte. För många spelare hade en dålig dag på jobbet och Portsmouth skapade knappt någonting. Istället var Nolan och Jay Simpson nära att utöka ledningen, den sistnämnde brände två utmärkta lägen. Conor Chaplin och Adam McGurk kom in och äntligen skapades en målchans när Chaplins nick styrdes utanför. Orient var fortsatt farligare och inhopparen Armand Gnanduillet var centimeter från att avgöra när han träffade stolpen.

Portsmouth försökte ändå men Nicky Hunt av alla lyckades blocka två skott i samma sekvens, ett av Michael Doyle och ett av McGurk. Sista chansen fick Chaplin som nickade över från nära håll, men när fem minuters stopptid var till ända var säsongens andra rättvisa förlust ett faktum. Den andra i rad på hemmaplan.

Det kändes som att tre poäng var ett måste för att hoppet om en topp tre-placering ska kunna leva, men nu får vi nog acceptera att siktet ska ställas in på play-off istället. Det är oroväckande att hemmamatcherna mot topplag inte varit alls lyckade och i alldeles för många hemmamatcher har laget inte ens lyckats göra mål. Guy Whittingham sammanfattade det bra när han sade att trots att det är tredje säsongen i den här serien har ingen i klubben riktigt lärt sig League 2. Vissa lag kan helt enkelt förstöra Portsmouths spel helt och hållet genom att spela grisfotboll.

Kanske är det pressen som gör det. Och kanske spelade den extremt tunga Morecambe-kvitteringen in. Kanske har FA-cupspelandet trots allt distraherat spelarna negativt. Med fem av sju kommande matcher på bortaplan kanske laget kan spela mindre stressat. Vi vet att det kan vända fort och det behöver inte ens vara en bra insats som leder till seger. Kom ihåg när läget var prekärt för nästan två år sedan då Andy Awford tog över och ledde laget till en knapp bortaseger över Newport som fick två man utvisade. Efter det kom ytterligare fyra raka segrar och två oavgjorda.

Det är något sådant som kommer att behövas för att Portsmouth ska nå topp tre. Minst play-off är i högsta grad realistiskt - det ska till mycket för att det ska bli sämre än så - och vi har en mycket god chans där oavsett motstånd. Man ska inte ropa nej förrän man är i bäcken.