Portsmouth 1 - 0 Exeter
Jed Wallace brände en straff med kvarten kvar och matchen såg ut att sluta 0-0. Portsmouth och Exeter verkade vara nöjda med 0-0, men Wallace ville ta sin revansch. Och revansch, det tog han. Med en fin individuell prestation sköt han 1-0 i 91:a minuten och Portsmouth tog därmed sin andra raka hemmaseger.
En kombination av att undertecknad ägnade en stor del av fredagen och lördagen med att hugga sönder en stubbe samt en släng av klassisk kommunikationsmiss medförde att införrapporten uteblev. Jag ber om ursäkt för detta och tar på mig hela ansvaret.
Portsmouth har hittat ett stycke konstistens och för fjärde matchen i rad ställde man upp med samma formation. Det blev 3-5-2 och en oförändrad startelva gentemot senast. Enda förändringen under dessa fyra matcher har varit Ben Chorley som spelat istället för Joe Devera. Exeter ställde också upp med en trebackslinje och man kunde tro att lagen skulle ta ut varandra. Det gjorde de inte.
Inledningen lovade gott spelmässigt. Portsmouth förde matchen och Exeter kontrade. Några målchanser fick vi dock inte, utan bägge försvar skötte sina uppgifter galant. Det dröjde till 13e minuten innan något lag skapade en farlighet och då var det Jed Wallace som sköt utanför. Många lovande anfall hade förstörts av dåliga inlägg av Dan Butler, men i mitten av halvleken slog han en smart låg passning till Josh Passley som skruvade ett direktskott med vänstern i ribban. Exeter svarade med en dubbelchans. Först Tom Nichols från snäv vinkel och sedan Liam Sercombe på returen, men Paul Jones räddade bägge skotten.
Lagen hade varsin chans till i första halvlek. Först Jordan Moore-Taylor med en nick som Paul Robinson skickade undan metern framför mållinjen och sedan en snarlik situation åt andra hållet där Jack Whatmough nickade ner bollen framför målet och Christy Pym fick tag på bollen precis framför två hemmaspelare. Mållöst i paus.
Portsmouth tvingades till ett byte då Passley kände av sitt baklår. In kom Andy Barcham i en relativt obekant position. Han har spelat vingback i reservlaget vid något enstaka tillfälle. Det gav laget en mer offensiv balans och man fortsatte föra matchen. Första chansen i andra halvlek fick Wallace som drog till från distans, men skottet touchade en försvarare och smet precis utanför. I andra änden av planen fick Nichols sedan ett bra läge efter att han hade vänt bort Whatmough, men hans skott var tamt och Jones kunde enkelt rädda.
Portsmouth kom så nära ett ledningsmål som man kan komma efter ett snabbt anfall. James Dunne drev upp bollen från mittlinjen och drog till med högern utan chans för Pym, men tyvärr i undersidan av ribban. Det skottet var värt ett bättre öde. Minuterna senare skulle man få en än bättre chans. Ett fint anfall som iscensattes av Ryan Taylors eleganta volleyklack till Jed Wallace slutade med att en frispelad Matt Tubbs revs ner på gränsen till straffområdet. Frilägesutvisning var ett självklart domslut, men Patrick Miller nöjde sig med det gula och straff. Gästerna protesterade då man ansåg att förseelsen skedde utanför vilket de eventuellt kan ha haft en poäng i (svårt att se på reprisbilderna). Protesterna höll på i en minut eller två och ytterligare kort delades ut medan Wallace väntade på att få slå straffen framför Fratton End. Inte helt oväntat skickade Wallace bollen över ribban, sämre än Håkan Mild men bättre än Franco Baresi 1994, troligen påverkad av fördröjningen.
Nu var känslan den att pendeln skulle svänga över till Exeter och mycket riktigt hade gästerna ett övertag under ett par minuter, men först efter att Ryan Taylor nickat ett Butler-inlägg utanför och ett annat rakt på Pym. Exeter hade sin bästa chans när Arron Davies prickade ovansidan av ribban efter ett fint anfall.
Klockan tickade uppemot 90 minuter och det verkade som att Portsmouth och Exeter var nöjda med 0-0. Publiken ventilerade sitt missnöje när Butler segade sig till bollen för att ta ett inkast. Exeters manager Paul Tisdale skyndade på processen och förklarade efteråt att han tyckte han borde skjutas den dagen han försöker maska. Detta var nog första gången ett motståndarlag med poäng i sikte på Fratton Park inte maskade i League 2, och detta kom Tisdale att få ångra. Efter att Butler hade kastat sitt inkast hamnade bollen hos Wallace som med kvicka fötter lirkade sig förbi två man och mycket snyggt placerade in ett skruvat skott utom räckhåll för Pym. Klockan stod då på 90 minuter plus några sekunder.
Tre minuters stopptid plus ytterligare någon tilläggsminut skulle vi behöva genomlida innan vi kunde få dra en suck av lättnad. Exeter hade ett läge som Butler avvärjde och skadade sig på kuppen. Portsmouth fick spela någon minut med en man mindre innan Butler kunde ta sig tillbaka, men trots det skapade inte Exeter fler lägen.
Till skillnad från i tisdags var detta en bra och underhållande match mellan två spelande lag, trots en till synes usel plan. Wallace visade stor karaktär som fortsatte försöka avgöra matchen när en annan spelare lätt hade kunnat gömma sig och låta någon annan ta ansvaret. Den 20-årige mittfältaren har nu stått för var fjärde av Portsmouths mål sedan han gjorde sin debut i League 1 under Michael Appleton.
Fyra matcher har spelats sedan Awford fick sitt ultimatum. Det har blivit åtta poäng på dessa och noll insläppta mål. Förvisso bara två framåt, men ribban kommer inte alltid att vara i vägen och Tubbs kommer inte att missa fyra frilägen som mot Wycombe. Det känns lite som att det vänt för laget och att det absoluta hotet om nedflyttningsstrid är avvärjt. Med ytterligare två hemmamatcher i februari samt en vinnbar bortamatch mot Cambridge härnäst bör laget kunna klättra i tabellen.
Pompey (3-5-2): Jones - Devera, Robinson (k), Whatmough - Passley (Barcham 46), Dunne, Wallace (Atangana 90+2), Hollands, Butler - Tubbs, Taylor
Exeter (3-5-2): Pym - Ribeiro, Oakley, Moore-Taylor - Davies, Sercombe, Butterfield, Harley (Morrison 63), Woodman - Nicholls (Noble 82), Nichols (Wheeler 76)
Mål: 1-0 Wallace (90)
Domare: Patrick Miller
Publik: 14097
