Portsmouth 1 - 1 Oxford
Tre till synes klara poäng kastades bort i slutminuten sedan Oxfords andra avslut på mål gått in. Portsmouth hade flera lägen att ta ledningen och sedan utöka den när den väl kom, men för tredje lördagen i rad tappades poäng på tilläggstid.
Tredje lördagen i rad förstördes av ett sent insläppt mål. Vad skulle vi ha de fem poängen till? Tja, vad sägs om att ligga tre poäng från kvalplats med två matcher mindre spelade? Det hade varit lättare att acceptera en managers konstant korslagda armar och oförändrade ansiktsuttryck om det faktiskt hände något som påverkade matchbilden positivt. Skicka upp några för uppvärmning i mitten på andra halvlek, sätt in pigga ben och försök vinna matchen istället för att hoppas på att Oxford förlorar den. Det här är ytterligare en historia om en match som borde varit klart vunnen långt innan tilläggstid. Det här borde varit historien om en sista droppe i Kenny Jacketts glas, ett glas som på något magiskt men inte alls spännande sätt förblir halvtomt.
Portsmouth inledde precis som mot Bristol Rovers. Det formstarka motståndet med elva raka matcher utan förlust trycktes tillbaka och rullades upp flera gånger. Det ville sig dock inte framför mål. Ryan Williams och Gareth Evans testade utan lycka, och Williams och John Marquis brände en dubbelchans. Ronan Curtis och Marquis hade varsitt läge, men det mesta blockades och sedan skapade Oxford en farlig chans när Jamie Mackies felträff lurade Craig MacGillivray. Dock täckte Sean Raggett med en glidtackling som via målvaktens rygg gick precis utanför stolpen. Det hade kunnat bli ytterligare ett orättvist dråpligt självmål, men det var mållöst i paus.
Det halvtomma glaset uppenbarade sig igen som en följd av hemmalagets slöseri framför motståndarmålet. Jag såg positiva inlägg från journalister om en bra och spännande match som Portsmouth borde leda. Rapporter om ett anfallsspel som var riktigt bra blandat med fans som tyckte att allt var skit. Ja, de ser vad de vill se. Alltid missnöjda över något.
Pompey inledde andra halvlek bäst och var en hårsmån från ledningen när Simon Eastwood fick en fingertopp på Curtis ribbskott. Några minuter senare kunde han inget göra även om han gick åt rätt håll på Evans straff. Portsmouth hade återigen rullat upp försvaret och Marquis känsliga passning såg ut att frispela Ben Close, som dock fälldes av Elliott Moore. Domaren tvekade inte och det gjorde inte heller Evans. 1-0 innan timmen var spelad.
Mer Portsmouth och ytterligare en fin framspelning av Marquis, men Evans skott överlistade inte Eastwood denna gång. Eastwood fick sträcka ut på nytt när Williams sköt och John Mousinho kunde peta returen till hörna precis framför Curtis. Men när 2-0 hade hängt i luften i en kvart började Oxford oväntat trycka tillbaka Portsmouth. Evans började se trött ut och byten hade nog varit en bra idé här. Anthony Fordes frispark räddades och en hörna orsakade alla sorters problem innan Christian Burgess kunde få undan bollen. Nu hängde de blå på repen, men kom ändå nära ett förlösande andra mål när Williams lobbade över.
Oxford tryckte på utan att skapa något riktigt farligt. En frispark av Forde gick utanför och Portsmouth kunde lyfta upp igen. Ross McCrorie, med ett gult kort, ersattes av James Bolton. Det såg ut att gå vägen, men då gjorde hemmalaget den andra typen av misstag vid ledning. Man flyttade fram för mycket folk och drog på sig en kontring. Det såg ut som att man lyckats stoppa upp anfallet både en och två gånger, men dittills osynlige James Henry fick lite för mycket yta och satte ett perfekt inlägg som Matt Taylor nickade in precis när klockan tickat över 90 minuter.
Evans ersattes av Ellis Harrison och Portsmouth försökte svara. Harrison nickade över och Curtis sköt ett skott från dålig vinkel som gick retfullt nära bortre stolpen, men det ville sig inte framför mål.
Det här var ytterligare ett tungt och onödigt poängtapp som jag är övertygad hade undvikits om Evans och Marquis hade lyfts av med kvarten kvar. Jacketts ovilja att byta vid ledning har nu kostat fyra poäng på två matcher. Jag tror att Jackett kan vända på detta och få igång laget för att rädda kvalspel, men till vilket pris? Fansen har han förlorat och även om det är uppenbart att spelarna gör ett bra jobb skapar sprickan med fansen negativitet och uppgivenhet, raka motsatsen mot vad som behövs för att ta klivet upp.
Härnäst väntar Southend med Sol Campbell och Hermann Hreidarsson och det är förstås bara en klar seger som räknas. Portsmouth kan, om man bara lyckas förpassa bollen i mål lite oftare. Chanser saknas verkligen inte.
Pompey (4-2-3-1): MacGillivray; McCrorie (Bolton 85), Burgess, Raggett, Brown; Naylor (k), Close; Williams, Evans (Harrison 90+1), Curtis; Marquis
Oxford (4-1-2-1-2): Eastwood; Long, Dickie, Mousinho (k), Ruffels (Moore 42); Gorrin; Sykes, Henry; Fosu (Forde 70); Taylor, Mackie (Baptiste 70)
Domare: Ben Toner
Publik: 18528 (1747 gästande)
