Degerfors - IFK Norrköping1 - 1
Portsmouth 1 - 2 Bournemouth (FA-cupen)
Portsmouth visade att lag från fjärdedivisionen kan spela fotboll och hota Premier League-lag, om än i detta fall ett något försvagat sådant. Det räckte dock inte hela vägen. När Eddie Howe satte in Marc Pugh och Matt Ritchie svängde pendeln över till Bournemouth som med två sena mål kunde vända på matchen.
Som väntat ställde Paul Cook upp med starkast möjliga manskap. Det blev tre förändringar gentemot senast. Adam McGurk tog Gareth Evans plats på högerkanten, Ben Close ersatte Adam Barton på innermittfältet och Adam Webster bänkades till förmån för Christian Burgess. Howe gjorde hela tio ändringar gentemot deras senaste ligamatch, men startelvan innehöll likväl toppspelare som Lewis Grabban, Glenn Murray och Juan Iturbe. Sylvain Distin startade också matchen och fick ett varmt välkomnande av sin forna hemmapublik.
Det var en jämn start på matchen där båda lagen pressade motståndaren till felpass. Portsmouth lyckades bättre än sina gäster både i press- och passningsspel och skulle snart börja skapa målchanser. Det var nära att Marc McNulty hittade nätet efter att Distin styrt undan ett inlägg, men det var redan vinkat för offside. McNulty fick sedan fritt fram att skjuta från distans och Adam Federici behövde sträcka ut ordentligt för att styra det luriga skottet till hörna.
Bournemouth arbetade sig in i matchen och hade ett par minuter i första halvlek där man dominerade. En inläggsfrispark nådde Murray som nickade tätt utanför och strax därefter träffade Iturbe stolpen via Ryan Fultons fingertoppar. Det var en fantastisk räddning på ett skott som gick igenom en ansamling spelare i straffområdet.
Portsmouth tog tag i taktpinnen på nytt med sitt sedvanligt tålmodiga passningsspel. En serie passningar kulminerade sedan i matchens första mål, och vilket mål det var. I två minuter höll man bollen inom laget och testade att ta sig fram till höger, i mitten och till vänster. När det var stängt testade man en ny väg. Det var någon klackspark och en tunnel, men mestadels ett varierat passningsspel med ett eller två tillslag. Bournemouth kom emellan två gånger, men Portsmouth vann snabbt tillbaka bollen. Och så startade man om. Publiken på South Stand, den gnälliga läktaren, suckade när bollen passades bakåt igen, men det var nödvändigt för att hitta en ny anfallsväg. Burgess lyfte långt, McNulty vann en luftduell och Kyle Bennett satte full fart framåt. Tillbaka med bollen till McNulty, in i straffområdet, lågt inlägg till Gary Roberts, mottagning, bollen lagd till rätta, bollen i mål! 48 passningar och två brytningar. Det bästa målet jag sett på Fratton Park, och ett perfekt exempel på hur Portsmouth spelar under Cook. Målet med hela spelsekvensen inkluderad kan ses här på klubbens officiella Youtube-kanal.
Det stod 1-0 i paus och laget hade gjort precis det som jag hade hoppats på. Visat att det finns lag på den här nivån som kan och vill spela fotboll, oavsett motstånd. Portsmouth hade 60% av bollinnehavet och Bournemouth hade bara skapat farligheter på fasta situationer. Jag tänkte att oavsett hur det går i matchen kommer vi alltid ha den här halvleken att ta med oss. Något att leva på och minnas resten av säsongen, eller tills något överträffar detta.
När andra halvlek sparkades igång var det svart i rutan, men det lät inte som att mycket hände inledningsvis. Det första nämnvärda var att Enda Stevens, felfri matchen igenom, bröt in i straffområdet men föll vid lätt kontakt vid insikten om att här gick det inte att komma förbi. Lyckligtvis vädjade han inte efter straff – det hade ju sett en aning pinsamt ut – men annars kan man ju notera att en skillnad mellan lagens spelare var kunskapen om när det är bra att gå omkull. Murray var särskilt bra på det. Gör man det bra som Murray är det rutinerat, gör man det dåligt som Stevens är det motsatsen.
Andra halvlek var relativt chansfattig precis som den första. Portsmouths bästa läge kom när Bennetts passning skar igenom försvaret och friställde Roberts i straffområdet. Roberts, som nog är lite matchotränad trots allt, kom fel i steget och kom ur vinkeln. Avslutet blev inte bättre än en sidledspassning som ingen hemmaspelare var nära. En Roberts i form hade gjort mål där.
Pugh och Ritchie sattes in för gästerna och den senare fick varma applåder från alla fyra läktarna. Portsmouth gjorde också ett dubbelbyte. En trött Roberts ersattes av Evans och den varnade Burgess ersattes av Webster. Websters första aktion var att täcka undan ett närskott från Joshua King. Bournemouth ökade tempot och Ritchie och Pugh var inblandade i mycket. Den sistnämnde lirkade sig förbi Ben Davies som orsakade en frispark. Eunan O’Kane hittade pannan på King och det var kvitterat. Det såg väldigt enkelt ut, men när en inläggsfrispark slås med den precisionen finns det inte mycket ett försvar kan göra.
Det var nu inte mycket som hemmalaget hade att komma med. Bennetts frispark rakt på Federici var nog det enda nämnvärda, men spelmässigt var det ganska jämnt. Bournemouth hade ett fint läge när Matt Clarke försvarade utomordentligt mot Grabban, men 2-1 skulle likväl komma strax därefter. Bollen studsade Grabbans väg och anfallaren sköt ett hårt skott som Fulton räddade, men på returen nådde Pugh högst och nickade in segermålet via Webster som kom tiondelen för sent för att kunna avvärja. Inte orättvist sett till kvarten innan målet, men sett till hela matchen förtjänade Portsmouth inte att förlora.
Portsmouths lag och supportrar fick mycket beröm efter matchen, men också en del hånfulla kommentarer. Enstaka Saints-fans (de är besatta av oss) tyckte det var svagt att inte besegra Bournemouths reserver och liknande snack kunde hittas efter matcherna mot Ipswich. Som om Bournemouths reserver inte skulle hålla minst Championship-klass! Grabban kostade visst sju miljoner pund. Och för att illustrera nivåskillnaden mellan Premier League och League 2 kan vi ta Jayden Stockley som exempel. Inte ens påtänkt för ett inhopp i Bournemouth, men i Portsmouth petade han fjolårets skyttekung Matt Tubbs och det går ganska bra för honom i Exeter också.
Så låt oss ge Portsmouth cred för den här insatsen för det är spelarna och ledarna värda. Det må ha varit reserver som laget rullade ut under större delen av första halvlek och framförallt vid målet, men det är bra reserver. Nu gäller det att slicka såren och ta med sig det positiva för på tisdag är det en lurig bortamatch mot lilla Morecambe som har förlorat mer än hälften av sina hemmamatcher den här säsongen. En måstematch alla gånger, men hur lätt är det att tända till inför ett par tusen åskådare dagarna efter klubbens största match på flera år?
