Portsmouth 1 - 2 Stevenage
Portsmouth misslyckades med att följa upp ett bra resultat med ytterligare ett och tappade värdefull mark i toppstriden. Eftersnacket kom att handla om en incident i pausen som fick stor betydelse för matchens utveckling.
Ett oförändrat lag inledde bra. Det såg lovande ut efter 20 minuter då hemmalaget tryckt på för ett ledningsmål och prickat stolpen genom Kyle Bennett, men sedan kunde Stevenage vädra stormen med sitt defensiva spel. En chans skapade man efter ett direkt och fint anfall, men David Forde var i övrigt sysslolös. Portsmouth dominerade bollinnehavet som brukligt och skapade utöver stolpskottet ytterligare ett par hyfsade lägen, men var inte alls så dominant chansmässigt som vi är vana vid. Ett par halvfarliga nickar i bra lägen var egentligen allt. Det var inte speciellt lätt för ensamme Michael Smith som konstant hade minst en försvarare som drog honom i tröjan, allt som oftast utan åtgärd från domaren.
I pausen överraskade Paul Cook med att lyfta av viktiga Christian Burgess och Michael Doyle. In kom Jack Whatmough och Amine Linganzi. Det visade sig efteråt att de båda hade varit involverade i ett hetsigt gräl i pausen som resulterade i att Burgess fick sy några stygn i huvudet och Doyle skickades ut ur omklädningsrummet. Utan Doyle tappade laget mycket av sitt anfallsspel och framförallt hade man inte mycket bett på innermittfältet. Det hände inte mycket andra halvlek, men Bennett tvingade i alla fall fram en bra räddning. Portsmouth uppträdde stressat och oroligt efter incidenten och det var först när Conor Chaplin kom in som det hände saker. Den unge anfallaren fick ett fint läge från tio meter på inspel från vänster men satte skottet utanför. En Chaplin i normal form hade gjort mål där och man kan tänka sig att om Smith hade fått läget hade han nog kunnat få dit den, med den målform han har visat upp.
Istället för 1-0 kom 0-1 i nästa anfall. Enda Stevens försökte täcka ut en boll till inkast men misslyckades fatalt med detta. Bollen hamnade i straffområdet där en klunga hemmaspelare misslyckades med den till synes enkla uppgiften att toffla undan bollen. Stephen Schumacher tackade för detta och sköt ett lågt skott som touchade lätt på Linganzi och gick in via Fordes ben. Parodi. Forde fick mycket kritik för sitt ingripande då skottet gick mitt i mål och han såg ut att göra sitt bästa för att kasta sig åt sidan, men utan den lilla touchen på Linganzi hade han säkert tagit skottet.
Minuterna senare kom tvåan efter mer uselt försvarsspel. Den här gången ska Forde absolut lastas. Först skickade han iväg en dålig rensning som Charlie Lee kunde plocka upp på mittlinjen. En lång boll mot hemmalagets straffområde togs inte hand om och Matt Godden sköt först på Matt Clarke och sedan igenom en grön figur i målet. Parodi igen. Clarke verkade vilsen utan Burgess vid sin sida.
Portsmouth kunde förstås inte göra några ändringar nu men försökte i varje fall komma tillbaka. Smith tog emot ett långt inlägg från Gareth Evans och rakade in 1-2 med tio minuter kvar. Flera chanser följde och både Gary Roberts och Chaplin var nära att kvittera, men närmast kom Whatmough. I sista tilläggsminuten fick hemmalaget frispark och Forde sprang upp för att rädda sitt anseende, men det blev den unge mittbacken som nådde högst och nickade. Det var nära, men stolpen räddade gästerna återigen och Whatmough förblir mållös i a-laget.
Efteråt var det en känsla av att det här var väntat. Den där sviten som krävs för att nå topp tre kom av sig. Igen. Onödigt och oturligt, men inte oförtjänt eller oväntat. Den här förlusten ger en stark bismak av att något är fel. Paul Cook är en bra manager och har byggt en stark trupp, men något fattas hos Cook och något fattas i spelarmaterialet. Jag har varit inne på det förut, att truppen behöver fler ledare och gärna lite mer längd och muskler på innermittfältet. Igår byttes de två viktigaste ledarna ut i paus efter incidenten, och flera spelare uppträdde som i chock efter det. Portsmouth behöver Burgess och Doyle, men när dessa inte presterar, tar sitt ansvar, eller inte är med faller hela laget. Det är två positioner som Cook behöver ha alternativ på, och då måste det vara rena ledartyper. Den tredje positionen är återigen mellan stolparna. Forde släppte återigen in minst en enkel boll.
Alan Knight satte fingret på problemet i sin kolumn idag. Det verkar som att bortalaget bara behöver hålla nollan i 20 minuter, och sedan kan deras självförtroende växa tillräckligt för att bli en stark enhet som blir för svår att bryta ner. Stevenage arbetade hårt men utan kvalitet, menade legendaren, men behövde samtidigt inte arbeta hårt för att göra målen. Fratton Parks bortalag kan i och med det ta tre poäng utan att vara bättre, eller ens lika bra.
Slutligen några ord om incidenten i pausen och vilka följder den eventuellt kan få. Utan att veta allt om vad som hände, eller i ärlighetens namn vet vi nästan ingenting mer än att Burgess tvingats sy några stygn i sin skalle och att det var Doyles fel, verkar det som att Cook tog det enda rimliga beslutet som gick att ta. Men vad händer sedan? Blir Doyle av med kaptensbindeln eller blir han petad? Jag tror inte det kommer att hända för det finns inget alternativ. Ska Portsmouth ta sig upp måste Doyle vara med. Min lista på alternativa kaptener ser ut så här i fallande ordning: Burgess, Forde, Roberts, Baker, Rose, Whatmough och Close och då tycker jag att redan min förstereserv inte är ett kaptensämne.
Det här måste Cook lösa snabbt och det är nog tur att det är två veckor till nästa match. Rätt hanterat kan till och med en sådan här sak stärka gruppen, även om rätt handling nu innebar tre bortkastade poäng (det är dock inte säkert att resten av laget hade reagerat positivt på om spelarna hade fått vara kvar på planen). Att Burgess och Doyle lämnade Fratton Park tillsammans är ett gott tecken, men kommer resten av truppen att acceptera att Doyle får behålla kaptensbindeln och sin plats i ljuset av det straff han tveklöst kommer få?
Allt är nog inte doom and gloom. Trots en svag insats mot ett lag med tre raka bortasegrar är Portsmouth två stolpträffar från tre poäng. Bråket i halvtid visar att spelarna bryr sig och nu är det klarlagt för alla var bristerna finns och de kan åtgärdas i januari. Whatmough var bra när han kom in och Smith fortsätter spela bra. Och laget ligger fyra utan att ha kommit igång. Det borde finnas både en och två växlar till att lägga i. Jag vet att vi sagt så i ett år så nu är det hög tid att visa det.
Och skulle det inte räcka till topp tre vet vi att laget levererar i stora matcher. Truppen kan omöjligt vara i närheten av lika sargad som inför förra säsongens play off.
Pompey (4-2-3-1): Forde - Evans, Burgess (Whatmough 46), Clarke, Stevens - Rose, Doyle (k) (Linganzi 46) - Baker, Roberts, Bennett (Chaplin 68) - Smith
Stevenage (4-4-2): Jones - Henry (k), Wilkinson (Wells 46), Franks, Ntlhe - Cowans, Schumacher (Lee 72), King, Gorman (McKirdy 60) - Godden, Kennedy
