Portsmouth 1 - 0 Barnsley
Händelsefattigt, krampaktigt, lågkvalitativt. Det är några ord som beskriver ytterligare en torftig fotbollsmatch i the Championship. Men så länge som en viktig match inbringar tre mycket värdefulla poäng kan jag gärna leva med torftigheten.
Matchfakta
Pompey: Ashdown - De Laet, Halford, Rocha, Hreidarsson - Lawrence (k) (Mokoena 40), Ward (Kanu 71), Mullins, Cotterill - Kitson, Nugent
Barnsley: Steele - Trippier, McShane, Shackell (k), Hassell - Arismendi, Doyle, Mellis (Gray 87) - Haynes, O’Brien (O’Connor 55) - Nouble (Butterfield 69)
Mål: 1-0 Kanu 84
Domare: Roger East
Publik: 14318
"The king has taken back the throne"
All hail the king. He's older than me and you, his real age is 62. Den gamle gör det igen. Det senare brukade förstås sägas om Teddy Sheringham, men när det gäller epitetet "den gamle" undrar jag nog om inte Kanu är snäppet värre. En fotbollstrollkarl utan dess like, med enorma fötter som förändrar matchbilder, som får motståndaren att tveka, som kan göra precis vad som helst med bollen. Han är inte 34 år gammal, det vägrar jag tro på. Portsmouth behövde Kanus fötter idag. Steve Cotterill hade känslan i fingertopparna. Att byta ut Joel Ward och sätta in Kanu rubbade balansen i laget, men det gav Portsmouth en av säsongens viktigaste segrar. Låt gå för att vi hade räknat med en promenadseger mot ett lag som borde ligga en bra bit efter oss i tabellen, knappa 1-0-segrar känns ofta bäst.
Med Jonathan Hogg avstängd blev det debut för inlånade David Cotterill. Ward tog Hoggs plats på mittfältet och Aaron Mokoena fick finna sig i att inleda på bänken. Portsmouth var inte vaket i inledningen och Danny Haynes fick ett bra läge att ge gästerna ledningen, men hans skott i bra läge gick långt utanför. I sjunde minuten klassräddade Luke Steele en volley av David Nugent, och Dave Kitson sköt sedan utanför framspelad av Hayden Mullins. Sedan hände inte mycket utan vi fick vänta tills den 29:e minuten innan Haynes sköt ett långskott strax utanför.
Med minuter kvar att spela tvingades Liam Lawrence av banan med en vadmuskelsträckning, samma skada som han haft problem med en längre tid, och in kom Mokoena. Ward placerades på högerkanten. Portsmouth skapade två bra lägen innan pausvilan. Först var det Cotterill som bröt in från sin vänsterkant och tvingade fram en räddning av Steele, och sedan sköt Mokoena över från nära håll. Kommentatorerna drog direkt paralleller till Nigel Quashie.
Efter 60 minuter kom nästa chans. Kitson kom igenom, men kom ur vinkeln något och Steele kunde ta hand om avslutet utan större problem. Frustrationen växte i takt med hemmalagets impotenta anfallsspel och för att hjälpa frustrationen lite på traven passade domaren på att vara extra petig. Lite åt Mike Jones-hållet. Något behövde göras och mycket riktigt gjordes något åt saken. Ut med Ward, in med Kanu. Ward hade inte nått samma nivå som mot Doncaster, vilket gjorde bytet än mer rimligt.
Kanu briljerade omgående med sin fina teknik och fick fram en fin passning till Mullins, som dock stoppades av en perfekt tackling av Paul McShane. När bägge lagen verkade gett upp hoppet om ett segermål och när man som supporter befann sig en liten bit utanför verkligheten där man försöker övertyga sig själv om att en poäng hemma är okej, vi tar igen det på bortaplan, tändes ett litet hopp. Domaren hade dömt frispark 30 meter från Barnsleys mål. Greg Halford kunde nog göra något här, tänkte jag. "Kom igen nu, Greg" sade jag tyst till mig själv. Efter att kommentatorer och publik flera gånger ökat upphetsningen när det varit nära mål, för att sedan avsluta med en suck istället för ett klimax kom det där jublet till slut. Den långe hade skickat in ett perfekt inlägg till den andre långe, och den andre långe hade snyggt vinklat ner bollen vid Steeles stolprot. Äntligen visade sig målvakten vara mänsklig. 84 minuter på klockan och 1-0.
Resterande tio minuter, inklusive de fyra tillagda, blev nervösa. Hjärtat slår så hårt och så fort när man hör kommentatorerna hetsa upp sig när motståndarna anfaller. Ibland tystnar de till för att de blir nervösa själva, och då är det jobbigt att inte se. Ett 2-0-mål var härmed beställt, men det kom inte. Trots att Kitson nickade från mycket nära håll ville inte bollen in en gång till. Ännu en drömräddning av Steele, som strax därefter plockade ner Hermann Hreidarssons närnick. Och slutligen, i den 92:a minuten, när det kanske hade varit bäst att fixa en hörna eller något annat smart, sköt Nugent utanför i fritt läge.
Efter att ha sett en ledning bli till 1-1 i 89:e och sedan förlust med 2-1 i 94:e i Nottingham var detta lite mer än man kunde ta, men Barnsley producerade inga avslut. De hade några nästanlägen, men efter totalt 95 minuters spel hade inte Jamie Ashdown gjort en enda räddning. Barnsley var riktigt usla framåt, men Portsmouths försvarsspel var inte heller lika stabilt som mot Doncaster. Blinda hönor hittar korn ibland, men inte den här gången.
Inför matchen mot Crystal Palace, som är klart på uppgång, skiljer det nu nio poäng till strecket. Preston är avsågat och Sheffield United kan inte vinna för närvarande, men Scunthorpe har börjat plocka poäng. Nu börjar det kännas lite tryggare igen, men visst skulle det sitta fint med en poäng eller tre på tisdag.
