Portsmouth 2 - 3 Hull
Trots stor dominans blev det hemmaförlust mot Hull efter ytterligare en match med svagt försvarsspel. En allt tunnare trupp får nu rikta blickarna nedåt i tabellen istället för mot kvalstrecket. De kommande veckorna kommer att avgöra om det blir strid om att undvika nedflyttning eller ej.
Matchfakta
Pompey: Ashdown - Halford, Mokoena (k), Rocha (Hreidarsson 25), Dickinson - Nugent, Lawrence, Mullins, Utaka (Sonko 90) - Kanu (Ward 77) - Kitson
Hull: Guzan - Solano, Zayatte, Gerrard, Dawson - Harper, Ashbee (k), Bullard, Stewart (Barmby 70) - Simpson (Fryatt 60), McLean
Mål: 0-1 Bullard 21 (str), 1-1 Lawrence 57 (str), 1-2 Fryatt 69, 1-3 Barmby 72, 2-3 Halford 76
Domare: Rob Shoebridge
Publik: 14604
Matchen
Förlusten i Watford var tung men egentligen inte så oväntad med tanke på avbräcken man hade. Revanschen skulle komma mot Hull var det tänkt, men Hull hade ett fint bortafacit inför matchen och det skulle bestå även efter att de dryga 90 minuterna var spelade. Cotterill hade åter tillgång till Liam Lawrence och Dave Kitson, men de olösta kontraktstvisterna med Michael Brown och Richard Hughes innebar att man fick skifta runt på positionerna på nytt. En sliten Joel Ward lämnade sin plats i startelvan, liksom Nadir Ciftci som var mycket blek mot Watford. Tillbaka i backlinjen var Ricardo Rocha efter skada medans Greg Halford fick göra sin sista match för den här låneperioden, då man överklagat hans avstängning som han fick för att ha snuddat med sin näsrygg mot en Watford-spelares panna.
Matchen startades bäst av Portsmouth. Två bra chanser missades av David Nugent innan Lawrence träffade ribban med en frispark, detta inom de första tio minuterna. Sedan nickade Kanu utanför i ett alldeles för bra läge för att undvika att bryta måltorkan och strax därefter fick gästerna sin första chans när Jimmy Bullard träffade undersidan av ribban med en frispark.
I mitten av halvleken ansåg domaren att Halford hade gått för hårt åt Cameron Stewart i straffområdet och blåste straff. Ingen som jag varit i kontakt med, hört på eller läst något av har ansett att det var ett korrekt domslut och Halford själv tyckte att Stewart filmade. Bullard struntade förstås i det och skickade in 0-1 bakom en chanslös Ashdown. Strax därefter tvingades Rocha kasta in handduken med en hamstringskada och därmed var förutsättningarna för att bara släppa in ett mål borta. Hermann Hreidarsson hoppade in.
Lawrence testade Guzan med ett långskott och Nugent sköt tätt över. För gästerna missade Jay Simpson en nick knappt och detsamma gjorde Utaka och Hreidarsson innan paus. Hur det stod 0-1 efter första halvan fattade ingen.
Pompey kom tillbaka målmässigt tolv minuter in på den andra halvleken. Lawrence gick omkull i straffområdet och ytterligare en mycket tveksam straff utdömdes på linjemannens initiativ. Han tyckte kanske att huvuddomaren behövde kompensera för den första straffen. Ingen som jag varit i kontakt med, hört på eller läst något av har ansett att det var ett korrekt domslut. Lawrence struntade i det och skickade in 1-1. Game on, tänkte jag.
Hemmalaget kom nära en ledning vid tre tillfällen, men Utaka missade målramen två gånger och Nugents skott blockerades. Ledningsmålet hängde i luften, men det kom i fel bur. Hull kontrade och Mokoena hade helt missat att Matty Fryatt hade bytts in. Utan större problem kunde nyförvärvet stöta in 1-2 och det skulle bli värre. Bara några minuter senare hittade en annan avbytare, Nick Barmby, rätt bakom Ashdown och så stod det hastigt och olustigt 1-3. Ashdown hade inte gjort en enda räddning och av de fyra avslut Hull hade fått på målramen hade tre gått in och en träffat ribban. När ska Portsmouth vara lika effektivt framåt?
Halford gav hemmalaget hopp genom att nicka in Lawrences hörna tre minuter senare, men därefter tog Hull kontroll över matchen. Av tre chanser på stopptid borde dock åtminstone en resulterat. Kitson, utan självförtroende för närvarande, nickade rakt i famnen på Guzan som även tog hand om Nugents friläge och Sonkos nick. En match som lika gärna kunde vunnits med 6-2 hade slutat 2-3.
Därmed ger jag upp hoppet om en kvalplats och ställer istället in mig mentalt på en tuff vår. Det är nu fem poäng ner till strecket och efter cupmatchen mot Brighton i helgen väntar Nottingham Forest på bortaplan, Leeds hemma, QPR borta, Derby hemma och Doncaster borta. Får vi med oss mer än två poäng från de matcherna ska vi vara nöjda. Därefter lättar det något när först Barnsley och sedan Crystal Palace gästar Fratton Park innan det blir bortamatch mot Ipswich och hemmamatch mot Sheffield United. Vi ska också komma ihåg att de två hängmatcherna mot Burnley och Scunthorpe återstår att placeras in i spelschemat.
Vågar man hoppas på något nyförvärv förresten?
