Portsmouth 3 - 0 Birmingham
Portsmouth hade inga större problem med att avfärda Birminghams reserver. Efter en trevande start tog hemmalaget över helt och lade grunden till segern med två mål under första halvleks andra halva.
Ligacupen, den enda inhemska turneringen Portsmouth ännu inte vunnit, tjuvstartade igår på Fratton Park när ett reservbetonat Birmingham gästade. Ligacupen drar sällan mycket folk och norra läktaren såg glesbefolkad ut vid avspark, något som noterades på Twitter. #Pompey användes flitigt av Wigans fans som passade på att retas för de tomma stolarna. I lördags var det förlusten som gladde dem. Det tycks vara tråkigt att hålla på Wigan, bo där eller både och. Möjligen bör man ha mer än 12169 åskådare, knappt halvfullt, i sin hemmapremiär om man ska kaxa, eller kunna visa upp en mindre pinsam siffra än knappt 3400 vid senaste hemmamatchen i ligacupen, för två år sedan mot relativt närbelägna Blackpool.
Birmingham var som nämnts reservbetonat. Dan Crowley, Craig Gardner, Jake Clarke-Salter och Wes Harding kunde ses som hyfsat ordinarie i sina respektive klubbar förra säsongen medan målet vaktades av rutinerade David Stockdale, som fram till förra säsongen var ordinarie. Man kan säga att Pep Clotet inte tar denna turneringen riktigt seriöst. Rekordunge Jude Bellingham, 16, inledde piggt och gästerna var med i halva första halvlek, men när 45 plus 5 var spelade hade Portsmouth 2-0 i mål och 10-3 i avslut, samtliga gästernas avslut under första halvan av halvleken och en siffra som stod sig en bra bit in på den andra.
Portsmouth, med tre förändringar varav två påtvingade (John Marquis med sambo fick tillökning och Ross McCrorie var avstängd), kom igång efter en trevande start. Andy Cannon hade inte spelat tävlingsfotboll på sju månader och var lite vilsen ett tag, men han, Tom Naylor och Ben Close fick tag på mittfältet. Den tredje ändringen, nian Ellis Harrison, nickade in 1-0 efter en trasslig hörna. Birmingham protesterade då en back hade nickat undan bollen via ribban, men tredje eller fjärde kameravinkeln visade att bollen var klart inne.
Hemmalaget tog över helt och hade bud på fler mål. Harrison stoppades bryskt av Geraldo Bajrami och reagerade på det, men inte tillräckligt för att få en varning enligt min mening. Stockdale, som rusade 30 meter för att uppvigla borde fått kort istället, men nu blev det varsitt till Bajrami och Harrison. 2-0 kom strax därefter sedan Ronan Curtis skjutit på en back varpå bollen gick i en hög båge i luften. Close var på rätt plats och volleysköt hur självklart som helst bollen i mål lågt vid vänstra stolpen från straffområdeslinjen. Curtis var sedan nära att pricka in trean, men jag tror att Stockdale hade koll på den bollen. Birmingham hade inte mycket att glädja sina 1500 supportrar med. Ett distansskott som Craig MacGillivray inte kunde hålla var det enda av värde, även om man hade potentiellt farliga lägen som Portsmouth kunde avvärja.
Andra halvlek blev mest en transportsträcka. 3-0 nickade Harrison in på Curtis fina inlägg och matchen var avgjord. Bajrami var nära att åka ut efter en sen tackling på mittplan, men domaren tog hänsyn till att backen halkade och det kan jag tycka var rätt att göra här. Kanske var domaren lite väl generös när han nöjde sig med gult kort på Bellingham som kom sent in med sulan före på Harrison, normalt sett ett rött kort i högre serier, medan det nog är vanligast med gult i League 1.
17-8 i avslut blev det till slut och Harrison var nära ett hattrick innan han byttes ut mot Brett Pitman. Gardner testade några gånger från distans och en frispark med det där moderna tillslaget som inte fanns när jag var seriös med mitt fotbollsspelande tvingade MacGillivray till att sträcka ut.
Givet startelvorna var detta en programenlig seger. Lite trist för de 1500 som reste, men det var länge sedan Birmingham var på Fratton Park och det var ändå bra stämning trots halvtomma läktare, så det är möjligt att någon kunde uppskatta delar av upplevelsen (för tv-tittarna tonades publikljudet hörbart ner när supportrarna sjöng negativa sånger om förbundet). Att se en ung stjärna tändas kan också ha varit värt resan för en del av dem, men det är klart att man kunde önska att Clotet hade visat lite mer respekt för turneringen, fansen och motståndarna.
För Portsmouth var det viktigt med en seger och en bra prestation, även om motståndet inte motsvarade någon högre League 1-klass. 4-3-3 med två åttor framför Naylor fungerade bättre än 4-2-3-1 och valet mellan dessa två blir något att fundera på inför den tuffare och viktigare hemmamatchen mot Tranmere på lördag, när både McCrorie och Marquis är åter.
Pompey (4-3-3): MacGillivray; Walkes, Downing (Raggett 85), Burgess, Brown (Haunstrup 77); Naylor (k), Close, Cannon; Harness, Harrison (Pitman 77), Curtis
Birmingham (3-1-4-2): Stockdale; Harding, Bajrami, Clarke-Salter; Medina; Dacres-Cogley, Gardner (k), Lakin, Seddon; Bellingham (Boyd-Munce 81), Crowley (Bailey 55)
Domare: Neil Hair
Publik: 9913 (1513 gästande)
