Portsmouth FC misslyckas med att betala skatt - igen
De senaste dagarna har rykten förekommit om att Portsmouth FC är skyldigt brittiska skatteverket £1.6m, något som nu dessvärre har bekräftats som sant. Klubben måste nu hitta en köpare snarast.
Det är inte bara käftsmällarna på planen som vi fans av Portsmouth FC tvingas stå ut med dessa dagar. Bortdömda av Kevin Friend förra lördagen och förlust med i princip matchens sista spark igår. Portsmouth har förvisso lyckats besegra Burnley och Blackpool tack vare sena mål, tagit en poäng på Riverside med en stopptidskvittering, men också skjutit en straff i stolpen i 96e minuten vid 0-1 hemma mot Brighton, gjort självmål med matchens sista spark till 2-3 hemma mot Peterborough och nu de här två uddamålsförlusterna mot West Ham och Cardiff. Vi försöker vagga oss in i en tro om att sådana här saker jämnar ut sig över en hel säsong, och att vi kanske känner oss mer förfördelade än andra, vilket säkert supportrar till andra klubbar också känner då och då. Händelserna på planen kanske överdrivs en aning, men det här är inte en text om rättvisa och orättvisa, flyt och oflyt. Det här är en text om verkligheten som gällt för oss de senaste två åren: Portsmouth FC kanske inte existerar så länge till.
Klubben har hamnat i administration, gjorts till ett principfall av Her Majesty's Revenue and Customs (motsvarande brittiska skatteverket) för att komma åt frågan om skatt på bildrättigheter, räddats av en ny ägare varpå den nye ägaren visat sig inte alls vara "Fit and Proper". Det senare har hänt flera gånger och i tur och ordning handlat om Sulaiman Al Fahim som inte hade några pengar, Ali Al Faray som ingen sett och som anlitade den fällda brottslingen Daniel Azougy för att sälja Asmir Begovic, Balram Chainrai som förvisso räddat klubben ett par gånger, men också brutit framför allt ett kritiskt löfte (återkommer till detta längre ner i texten) och slutligen Convers Sports Initiative lett av Vladimir Antonov som synts i media av fel skäl och dessutom dragit med sig namnet Portsmouth FC i ett flertal artiklar och notiser.
Det fanns en tid då jag var stolt över att se Portsmouth FC förekomma i svensk media. Kommer vi någonsin känna den stoltheten igen?
Till saken: HMRC är på väg att beordra likvidering över två ännu ej inkomna betalningar på £800K vardera (se bland annat Sky Sports). Portsmouth FC har inte råd att betala dessa då man prioriterat att skriva kontrakt med spelare som måste få ut sin lön. För att kunna stanna kvar i the Championship helt enkelt. Även om man inte kunde förutspå denna utveckling sticker det förstås i ögonen på den vanlige medborgaren som betalar sin skatt medans fotbollsspelare får ut sin lön samtidigt som klubben inte har råd att betala skatt. Detta i en tid då biljettpriserna fortfarande är höga och underhållningen medelmåttig.
Man frågar sig förstås hur illa det kan vara. Klubben nobbade trots allt ett bud från Ipswich på £1m för Joel Ward och Jason Pearce. Visserligen ett skambud, men ändå. Samtidigt rapporteras det att Benjani satts upp på transferlistan och tidigare rapporter om att högavlönade spelare kan komma att släppas känns därmed inte orimliga. Många anser att klubben klarar sig utan spelare som Tal Ben-Haim, Dave Kitson och Aaron Mokoena, men knappast utan säljbara spelare som Luke Varney, Liam Lawrence, Jason Pearce och Joel Ward.
Joseph Cala var 95% säker på att köpa klubben i fredags. Strax därefter drog han sig ur. Flera kritiska röster hade höjts om Cala och det sammanfattas bra i denna artikel, och personligen tror jag, baserat på Mike Halls utmärkta research, att en försäljning till Cala hade varit som ur askan och i elden. Inte för att det inte känns så just nu, men med Cala vid rodret hade Portsmouth FC säkert befunnit sig i samma situation igen om ett par år.
Steve Wilson på The News skrev följande på Twitter för någon timma sedan: "An unpaid tax bill usually comes just before a) popular player(s) sold on cheap or b) unpopular former owner returns to 'save' club."
"Unpopular former owner" syftar på Chainrai, eller närmare bestämt hans företag Portpin Ltd, och man kan ju fråga sig varför detta är så illa. Chainrai har exempelvis lånat ut pengar till klubben som bland annat täckt lönekostnaderna för januari, men syftet med detta är inte att rädda Portsmouth FC för den goda viljans skull. Syftet är att rädda Portsmouth FC så länge som det krävs för att få pengarna tillbaka. Uppskattningsvis handlar det om någonstans mellan £15m och £20m, samtidigt som vi ska komma ihåg att Chainrai inte vill äga en fotbollsklubb.
Kanske är det okej så långt, men vi ska komma ihåg att de små fordringsägarna, de som klubben var skyldig £2500 eller mindre, totalt £120000 enligt Pompey Trusts uppskattning, två år efter löftet fortfarande inte fått sina pengar (eller i varje fall har vi inte hört något sedan Pompey Trusts uppdatering i september). Det rör sig främst om lokala näringsidkare, som en gång i tiden var supportrar till Portsmouth FC, men av dessa är det många som tappat tålamodet med klubben. En del har drabbats av stora problem på grund av förlorade intäkter. Det är människor som klubben inte vinner tillbaka och det är människor som människor som lever på marginalen kan sympatisera med. Förutom att tappa supportrar tappar klubben mycket good-will, och hur länge till kommer supportrar som är på bristningsgränsen kunna förlåta klubbens handlingar med skälet att det är inte klubbens fel, det är ägarens fel?
Det här är en historia om en klubb som drabbats av ägare som passerat Fit and Proper Person-testet men som visat sig inte vara det som testet ska visa. Fel på testet kanske man skulle kunna säga, eller så skulle man kunna gå så långt som att säga att det är fel att enskilda personer ska kunna äga fotbollsklubbar, pumpa in pengar i dem och sedan visa upp sina leksaker inför sina jämlikar samtidigt som klubben inte är självförsörjande. Så länge ägaren täcker förlusten har vi inga problem. Vi kan se högklassig fotboll för ett överpris och fortsätta betala TV-kanaler för att någon gång då och då få se vårt lag spela samtidigt som spelarna drar in alldeles för mycket pengar. Systemet är inte hållbart, men förmodligen inte lätt att fixa.
Vad händer då med Portsmouth FC just nu? Citat från Admin-Andy och klubbens vd David Lampitt antyder att man nog ändå kan fixa det - de håller uppe skenet men man anar att läget är värre än vad det verkar. Två eller tre intresserade köpare finns, men sker det inte snart måste man börja sälja spelare. Truppen innehåller för närvarande 13 speldugliga seniora utespelare och ytterligare en handfull på skadelistan, men är den minsta i hela Football League med sina 20 seniorer. Visserligen har juniorerna Adam Webster och Ryan Williams visat sig hålla bra, vilket innebär att en försvarare och en ytter kan skeppas ut utan att risken för nedflyttning blir betydligt större. Problemet är att transferfönstret stänger om nio dagar och att man 1) måste hitta en köpare av klubben innan dess och 2) om Plan A misslyckas måste det finnas tid för att sälja spelare och då blir det knappast Benjani, Ben-Haim eller Mokoena som går utan snarare två eller tre av de säljbara spelarna.
Om HMRC beordrar likvidering blir resultatet administration och i värsta fall konkurs. Och jag är inte säker på att Portsmouth FC kommer undan med nio poängs avdrag denna gång. För att undvika detta scenario kan Chainrai ta kontrollen igen, men då kommer vi att vara tillbaka på ruta ett på nytt när säsongen är över. För femte eller sjätte gången sedan Milan Mandaric, klubbens senaste sunde ägare, sålde klubben till Alexandre Gaydamak.
***
Relaterad artikel: Antonov avgår - Portsmouth söker nya investerare (11-11-29)
