Portsmouth vek ner sig i Bolton
Utan ledartyper som tar ansvar och utan ny förstecoach var Portsmouth ett lätt byte för Bolton. Främst genom ett försvarsspel som var motsatsen till bra. Bolton tackade för de tre målen och de tre poängen och tuffar på i toppstriden. Portsmouth har nu klivit av det tåget.
Kaosartat, inkompetent, en klubb som framstår som ett skämt. Många fans tycker sig kunna se igenom de få budskap som kommer från klubben. VD:n Andy Cullen anses inte trovärdig, ägarna föredrar att hålla sig utanför rampljuset och transparensen brister. Det är okej när det går bra på planen, men när det går dåligt vill supportrar veta vad ledningen har för plan. Det enda man vet är att klubben ska vara självförsörjande. Det översätts till att man gör saker på billigast möjliga sätt. En förhastad slutsats förstås.
Om insatsen borta mot Bolton speglar hur klubben sköts vore det synnerligen illa. Försvarsspelet vid 1-0 var synnerligen kaosartat. Bolton blev så förbluffat att man inte tog chansen att gå in med bollen i mål utan halvträffade bollen tills dess att den hade studsat in. De behövde inte ens vara bekanta med hur ett sfäriskt föremål kan bete sig vid Jordens yta.
Jag såg inte första halvlek, bara målet, men jag kunde via Flashscore konstatera att det stod 7-0 i avslut efter halva halvleken och att Portsmouth därefter ryckte upp sig något. Michael Morrison missade en nick från nära håll och det är klart att 1-1 hade gjort skillnad. När jag väl bestämde mig för att titta på matchen hade debutanten Josh Oluwayemi hängt tvätt och orsakat 2-0. Det var hans enda misstag i en annars stark insats. Hans spel med fötterna var raka motsatsen mot vad vi sett hos Josh Griffiths. Det lovar gott.
Portsmouth försökte framåt och var nära vid flera tillfällen, men det tvekas lite för mycket och kvaliteten på inlägg och avslut är för låg för närvarande. Samtidigt gjorde Bolton det svårt för gästerna att göra mål och i andra änden var det tvärtom. Det låter som att jag är bitter när jag konstaterar detta, men Bolton var inte bra och de behövde inte vara bra framåt. Bakåt spelade de precis som Portsmouth ska göra.
Ryley Towler hoppade in och visade att han ligger en nivå över de flesta spelarna i truppen. Förvisso försatte han sig i trångmål, men han löste situationerna och han visade en aggressivitet som ingen annan försvarare visat förutom mot Tottenham. Trots det kom 3-0 och även det var alldeles för enkelt.
Med en vinst mer än förluster borde Portsmouth blicka uppåt, men det handlar om att täta hålen på skutan först, försöka få den att flyta igen innan den kan styras mot ett önskat mål. Det blir inget kval om inte någon drastisk förbättring sker den här veckan. Ledningen söker rätt kandidat att ta över efter Cowleys medan röster börjar höjas för att återanställa dem. Det är snarare en hopplös önskan än något annat förstås.
Men Cowleys hade misslyckats med att bygga en trupp som har vad som krävs för att ta sig ur divisionen. Det var en suverän trupp i medgång, det var ju en lysande start på säsongen som lovade mer, men karaktären visade sig när förlusterna började komma. Marlon Pack skulle vara den informelle ledaren, men två röda kort mot Charlton tyder inte på ledarskap. Clark Robertson skulle utveckla ledaregenskaper genom att få bindeln, men är inte den som eldar på medspelarna efter ett baklängesmål. Sean Raggett skulle vara ledaren genom sitt spel på planen, men klarar inte ens av att sätta grunderna i försvarsspelet för närvarande. Det är nästan så jag tror att Michael Doyle vid 41 års ålder och med slitet knä skulle kunna gå in i det här laget och förbättra det.
Det låter som en superenkel förklaring, men det är den bästa jag kan komma fram till. Brist på ledartyper som kan hantera en motgång. Med halva transferfönstret borta blir det svårt att hitta sådana. Fördelen med Richard Hughes som sportchef är att vakansen huvudcoach och assistent inte är så kritisk, värvningar kan göras ändå och det är upp till coachen att sätta ihop laget. Modern klubbstruktur.
Okej, det är en bra omstrukturering som klubben går igenom, jag köper det. Majoriteten av Portsmouths fans gör det inte. Ledningen klarar inte av att läsa rummet, eller så gör de det och saknar förmågan att kommunicera varför den här strukturen är bättre än en manager av typen Alan Ball. För den som kan fotboll och hänger med i utvecklingen är det inte svårt att se att det krävs mer än en auktoritär typ som skriker spelarna till att ta sig i kragen och att göra jobbet. Det räcker inte med att jobba hårt i League 1, men skillnaden mellan Bolton och Portsmouth är inte större än att det ena laget uppträder som ett lag och det andra som elva individer.
Liam Manning, Grant McCann och Ian Foster. Där har vi de tre troliga kandidaterna, men med det lock som ledningen lagt på allt kan vi inte utesluta något helt överraskande. Manning är ett superintressant alternativ på lång sikt. Dock är det närapå omöjligt att se hur han ska kunna få ett lag med sargat självförtroende och Raggett att plötsligt spela possessionsfotboll. Det är inte långt från spelet man hade de fyra första matcherna under Cowleys, men också en spelstil man gjorde avsteg från förra hösten på grund av att man var för lätta att sno bollen från. Alltså är det mer än bara en ledartyp som behövs - det behövs även en Robertson fast högerfotad och skadefri.
McCann är väl kanske det bästa alternativet med sitt fokus på att utveckla unga spelare samt lite mer erfarenhet av spel på den här nivån samt att han lett Hull till the Championship och Doncaster till kval. Foster har en bakgrund i klubben som coach och har gjort ett enormt bra arbete med Englands U-landslag. För mig är han det mest spännande alternativet.
Men allt detta spekulerandet saknar basis i verkligheten. Det faktum att Paul Cook poppat upp som sexa hos BetVictor sedan hans namn nämnts på Twitter tillsammans med #Pompey tyder sannolikt på att det inte går att dra några växlar på oddsen. Det enda vi vet i skrivande stund är att Manning har intervjuats, och att Leam Richardson och Anthony Barry har tackat nej till att söka.
Klubben kommer senast onsdag att tillkännage vem som anställts. Det tyder på att man har gjort klart med någon som eventuellt redan i dagarna befinner sig på träningsanläggningen. Man måste imponeras av att klubben lyckats lägga locket på så effektivt att knappt någon ånga tar sig ut. Kalla det shambolic om du vill (#Pompey-twittrare älskar orden shamles och shambolic). Jag skulle kalla det för professionellt.
Just det, matchfakta för den som fortfarande läser:
Bolton 3 - 0 Portsmouth
Bolton (3-4-1-2): Trafford; Toal, Aimson, Johnston (Santos 83); Bradley, Dempsey (Sheehan 83), Morley, R.Williams; Lee (k) (M.Williams 75); Charles (Kachunga 75), Bödvarsson (Nlundulu 37)
Mål: Charles 15, Lee 48, Toal 71
Övriga avbytare: Beck, Sadlier
Pompey (3-4-3): Oluwayemi; Morrison (Towler 66), Raggett (k), Ogilvie; Swanson, Tunnicliffe (Thompson 83), Morrell, Hume (Hackett 66); Dale, Bishop (Scarlett 83), Jacobs (Curtis 66)
Gula kort: Morrell
Övriga avbytare: Steward, Pigott
Domare: Geoff Eltringham
Publik: 17977 (975 Pompey-fans)
