Utmärkelser med David
Det är lite stiltje på nyhetsfronten för närvarande och då passar det bra att börja sammanfatta säsongen så smått.
Säsongens lågvattenmärke
Vi har fått utstå en målmässig utskåpning mot Manchester City, två 0-4-förluster mot Chelsea och 1-4 hemma mot West Ham av alla lag, men för mig är det 0-3 hemma mot Newcastle som står ut mest i denna kategori. Ironiskt nog var detta en av få ljuspunkter för ett Newcastle som nästa säsong får möta Reading och co i Coca Cola-ligan.
Säsongens sportsligaste
Arshavin. Det var ett fint försök att påpeka för domaren att han hade feldömt straffen då lagen möttes på Fratton Park. Synd bara att majoriteten av publiken inte såg det vilket medförde burop varje gång han fick bollen.
Säsongens Zokora
Hela SC Braga förtjänar denna utmärkelse för dryga 90 minuters systematiskt fuskande, men en spelare måste vinna och då går priset till Matheus i detta lag.
Säsongens Chris Foy
Darko Ceferin är en stark kandidat för denna utmärkelse då det var han som konstant gick på SC Braga-spelarnas fuskande, men för mig är det Mike Jones som står ut mest som Chris Foys look-a-like. Jones var den där lilla tomten som skulle visa sig på styva linan och se en hands på Johnson som aldrig fanns, och det var också samma lilla tomte som dömde så uselt i Portsmouths segermatch mot Bristol City.
Säsongens bästa
För mig personligen är säsongens ögonblick det ögonblick då Younes Kabouls skott gick i nät strax framför oss på Milton End. Det var mitt första måljubel på Fratton Park och det är något jag kommer att minnas länge.
Säsongens spelare för Portsmouth
Glen Johnson, totalt ohotad.
Säsongens spelare mot Portsmouth
Motståndarnas målställning. Vi tappade räkningen på stolp- och ribbträffar vid 15 stycken. Klubbrekord?
Säsongens antispelare för Portsmouth
Theofanis Gekas. Nu fick han förstås inte någon chans, men att vägra spela i reservlaget, och därmed ge managern en chans att studera honom i matchsituation, är inget annat än divafasoner. Gekas spelade förstås en reservlagsmatch till slut – och blev skadad.
Säsongens antispelare mot Portsmouth
Ryan Shawcross. Vi tackar för självmålet, det var viktigt.
Säsongens prestation
2-2-matchen mot Milan är bland det bästa Portsmouth spelat på år och dag, och detta utan spelare som Diarra, Defoe och Kranjcar utan istället Hughes, Kanu och Little.
Säsongens klant
Nadir Belhadj som orsakat straffar och dragit på sig onödiga kort med alltför impulsiva ingripanden. Sylvain Distins rundpall hemma mot Liverpool är också en het kandidat, liksom Bouba Diops missade nickläge och orsakade matchavgörande straff i bortamatchen mot samma lag.
Säsongens besvikelse
Säsongen då FA-cupen skulle försvaras blev det respass mot Swansea. Det var inte skoj.
Säsongens match
Milan-matchen hade precis allt utom en Portsmouth-seger. Otrolig stämning på läktarna, bra intensitet på planen, hemmaledning och ett Milan som vägrade ge upp. Ronaldinhos frispark som gav 2-1 applåderades av hemmafansen.
Säsongens åhå
Första tre fjärdedelarna av bortamatchen mot Stoke. Färg torkade, och det var ingen vacker färg. Premier League-fotboll kan vara bra usel ibland.
Säsongens mål av Portsmouth
Det finns ett par kandidater till detta. Kranjcars frispark mot West Bromwich som satt perfekt i krysset till exempel, eller varför inte Kabouls vänsterskott i krysset efter fint samspel med Pennant i samma match? Nej, ärligt talat är dessa mål inte riktigt nära det jag tycker är snyggast. Glen Johnsons vänstervolley i krysset från närmare 30 meter mot Hull vinner denna utmärkelse.
Säsongens mål mot Portsmouth
Ronaldinhos frispark till 2-1 i Milan-matchen.
Säsongens Portsmouth – Reading (japp, Oxford 5 – 5 Portsmouth duger inte längre.)
Det är gott om matcher som slutat 3-2, 2-3 och 2-2 och även om ingen av dessa nådde samma höjder som Reading- och Oxford-matcherna så innehöll Portsmouth – Blackburn ändå en hel del spänning, frustration och uppgivenhet. Portsmouth hade för andra matchen i rad tappat 2-0 till 2-2 och nu såg man ut att missa segern i denna betydelsefulla match. Då klev inhopparen Sean Davis fram och chippade in 3-2 efter starkt förarbete av Bouba Diop. Slutminuterna blev sanslöst nervösa, men 3-2 räckte till seger.
Säsongens Pedro Mendes-ögonblick (Utmärkelsen anspeglar på hans drömmål mot Man City som gav segern med sekunder kvar av stopptiden, inte på alla de tillfällen då han blivit överfallen av en motståndare.)
Kanus 1-0-mål hemma mot Bolton var förlösande efter att Portsmouth dominerat stort och träffat målställningen igen. Detta var för mig säsongens viktigaste mål.
Säsongens individuella prestation
Glen Johnsons insats mot Bristol City i FA-cupens omspel. Det är inte ofta jag sett en spelare dominera en match så fullständigt som han gjorde då.
Säsongens Sylvain Distin-brytning
Glen Johnson i matchen mot Bristol City då han med en perfekt glidtackling blockade en boll i knähöjd i straffområdet.
Säsongens miss
Peter Crouchs miss från två meter mot Aston Villa vid underläge 0-1.
Säsongens antiklimax
Hemmamatchen mot West Ham slutade 1-4, men siffrorna kunde lika gärna varit omvända. Defoe missade straff vid ställningen 1-1. Sedan hade Portsmouth flera chanser innan West Ham kontrade in 1-2. Minuterna senare nickade Mark Wilson i stolpen varpå West Ham kontrade in 1-3. 1-4 kom sedan som ett brev på posten.
Säsongens insats
Milan hemma.
Säsongens ”Everton tråkade ut oss” (Bara för att Everton har tråkat ut oss tidigare säsonger behöver de inte vara lika tråkiga numera.)
Säga vad man vill om Tony Pulis och allt han uppnått de senaste säsongerna, men Stoke City var verkligen inte roliga att se.
Säsongens överträffare
Det var inte riktigt gott om dessa den gångna säsongen, men Hermann Hreidarsson visade under våren en nivå som vi inte riktigt sett tidigare.
Säsongens roligaste
”Are you Bournemouth in disguise” som sjöngs till Milan då Portsmouth ledde med både 1-0 och 2-0.
Säsongens ”honom hoppas jag slippa se i motståndarlaget nästa säsong”
Jag tycker det är dags för Jermain Defoe att sluta näta mot oss.
