Vida Arena, 2018-02-08 19:00

Växjö - Djurgården
1 - 3

Brighton 2 - 0 Portsmouth

En händelsefattig och rentav dålig fotbollsmatch vanns rättvist av Brighton som skapade de få målchanser som matchen innehöll. För Portsmouth innebär detta att nedflyttning till League 1 nu är väldigt nära.

Så var jag där igen. Jag tvingas skriva en matchrapport där tyngdpunkten ligger på en tveksam domare som på egen hand avgjorde matchen. Det får mig att framstå som en enögd dålig förlorare. Tråkigt, och inte speciellt sällsynt bland matchrapporterna på Svenska Fans. Vi förväntas ju skriva utifrån vårt perspektiv. Hur kan jag skriva en trovärdig och någorlunda objektiv rapport om en match som domaren avgjorde? Jag måste ändå skriva det jag vet är sant.

En allmän åsikt bland Portsmouth-fans om Brighton är att spelarna lägger sig oerhört lätt. Vad andra fans anser om Brighton vet jag inte, men jag hade skämts om Portsmouths spelare höll på på det viset. Varje glidtackling som träffar spelaren resulterar i flera varvs rullande på planen. Varje liten kroppskontakt resulterar i ett fall om kroppskontakten sker ute på kanten eller i närheten av eller i straffområdet. Vid varje filmning som inte går hem slår spelaren ut med armarna och vädjar till domaren. Och domaren var Mike Dean, känd för sin fäbless för liggande spelare.

(i en mer objektiv text hade ordet ”varje” varit utbytt mot ”de flesta”, men jag skriver inte här för att vara helt objektiv)

Min första notering i anteckningsblocket kom efter dryga tio minuter: ”Klar varning på Halford, men måste de rulla runt så?”. Min andra anteckning kom minuterna senare: ”försök att få Halford utvisad, misslyckat men ändå frispark”. Jag var genuint förvånad över att se Dean blåsa frispark och tämligen säker på att han inte skulle hala upp ostskivan igen, trots ett par hemmaspelares försök att tala domaren till rätta (jag är säker på att de inte menade att frisparken var feldömd, så naiv är jag inte).

Det hände otroligt lite i den första halvleken. Vi kan notera att Dean missade en volleybollblockering av en Brighton-spelare i Portsmouths straffområde, och dessvärre var det inte enda handsen han missade. Luke Varney och Scott Allan hade två distansskott som nästan var i närheten av i närheten av målet, medans Brighton hade ett par halvchanser. Först i den 45:e minuten kom första riktiga chansen. På en frispark som ni redan listat ut att den var helt feldömd. Ashley Barnes föll ihop när en hand kan ha lagts på hans axel, passande nog två meter utanför straffområdet. En variant höll på att resultera, men med tur och hårt arbete fick Portsmouth undan bollen. Jag har svårt att minnas när jag senast såg så många spelare på samma ställe samtidigt som bollen var i spel.

Andra halvlek inleds fullkomligt lysande av Dean som två gånger i rad inte blåste frispark när någon filmade. Portsmouth hade mer boll nu, men var oerhört ineffektiva i sina anfall. Nästa chans var också den Brightons, en frispark som hamnade hos Joe Mattock vars låga och smarta skott från nära håll parerades av Jamie Ashdown. Nästa chans fick inhoppande Vicente efter ett fint anfall, men hans skott var mycket tamt i ett bra läge och Ashdown hade inga problem med att ta hand om det.

Strax därefter noterade jag följande i min anteckningsbok: ” ironin är slående när hemmafansen ropar ’cheat’ efter att Norris fallit lätt”. Det var mycket med den här matchen som var komiskt. Svaga felpass, en hemmapublik som gång på gång ropade efter foul så fort Brighton-spelaren inte fick med sig bollen och säsongens sämsta inspark av Peter Brezovan.

Det lilla som Portsmouth skapade låg den utmärkte men alldeles för ensamme Scott Allan bakom, men han hade dålig hjälp av sina offensiva medspelare. Man kan säga att Portsmouth inte hade marginalerna med sig i anfallsspelet – många passningar missade sitt mål med en fot eller två – men det syntes också att självförtroendet inte fanns där. Enda chansen kom efter ett slarv av hemmaförsvaret. Bollen hamnade hos David Norris som sköt ett lågt och hårt skott som Brezovan inte kunde hålla och på returen höll sig Márkó Futács framme, men när han skulle raka in bollen vräktes han omkull av Adam El-Abd som kom undan med både ojustheten och bollen.

Det var inte världens klaraste straffsituation, men om det fanns en gnutta konsekvens i Deans kropp borde han blåst där. El-Abd är tvåa på bollen men vinner den när han knuffar omkull Futács med två utsträckta armar. Kanske borde Futács gjort en El-Abd, det vill säga ta sig för ansiktet?

Som på ett brev på posten kom 1-0 strax därefter. I en lite rörig situation föll en hemmaspelare, jag tror det var Vicente, över en liggande Norris när en Portsmouth-spelare är på väg att rensa undan bollen. Jag tycker det är billigt, men har sett sådana frisparkar delas ut förr och en tröst är ju att det inte rörde sig om en filmning i varje fall. Vicente tog hand om frisparken och satte ett lågt skott vid ena stolpen, otagbart för Ashdown.

Här vill jag inflika att det ska dömas frispark (eller straff) om den försvarande spelaren vinner en fördel genom att utföra en ojusthet. El-Abd vann en fördel genom att knuffa omkull Futács, Norris vann inte en fördel genom att ligga i vägen för Vicente (han kan ju inte försvinna samtidigt som Vicente inte kan nå bollen även om Norris inte hade varit i vägen). Det kan vara frispark i det läget, men då ska tamigfan samma bedömning gälla åt andra hållet!

Portsmouth hade inte kraften att resa sig från detta. Visserligen lyfte man upp laget och visserligen tvingades Brighton till en och annan panikrensning, men det var aldrig nära ett kvitteringsmål. Spiken i kistan sattes istället av Vicente som rullade in bollen från nära håll sedan Dean missat en mycket misstänkt hands på Kazenga Lua-Lua i upprinnelsen till målet.

Det som gör mig mest irriterad är Brighton-spelarnas uppträdande och Deans dåliga bedömningar, inte att Portsmouth förlorande matchen. För visst ska nämnas att Portsmouth aldrig såg ut att kunna göra mål. Det fanns inga löpningar som hoppfulla bollar kunde slås på. I den berömda sista tredjedelen hade Portsmouth inget att komma med medans Brighton såg ut att kunna hitta luckor hela tiden. Enda problemet för Brighton var att man inte hittade dem, och detta var också en oväntat svag insats av hemmalaget som ändå vann fullt rättvist.

Och det kanske är så att ligan vill ha den här typen av fotboll. Lag med fysiska spelare drabbas med frisparkar emot sig när mindre motståndare faller lätt (och amatörteatraliskt). Det är ingen liga jag har ett intresse av att följa. Det är istället en liga som gör sig bäst på Text-TV.

Brighton tänker jag inte titta på framöver (vi spelar ju inte heller i samma division nästa säsong av allt att döma), för jag kan se amatörteater av mycket hög kvalitet på Lunds Universitet så varför skulle jag då välja att se Brightons lågkvalitativa dito regisserad av Mike Dean? För att återknyta till Gus Poyets uttalande inför matchen är det uppenbart vad han tycker om fusk. Det är okej så länge man inte blir fälld för det.

Jag vill ändå avsluta med en positiv ton och det är att vi har mycket att se fram emot nästa säsong om klubben håller sig vid liv. Nedflyttning är väl i stort sett säkert nu, eller hur? I League 1 kan vi eventuellt få möta Shrewsbury som är på väg upp, och det verkar vara ett fint ställe enligt Wikipedia. Bury, Yeovil, Stevenage, Colchester och Brentford känns också som exotiska bortamatcher. Framförallt Brentford vars supportrar pratar en härligt underlig dialekt (tänk engelskans motsvarighet till Överum om ni har varit där). Och så får vi ju inte glömma derbyn mot vår gamla farmarklubb Bournemouth, deras nya tröjor är riktigt snygga!