Avståndet till kvalplats består med åtta omgångar kvar
Efter en poäng i Blackpool och tre hemma mot Burton har Portsmouth fortfarande sex poäng ner till Bolton på kvalplats. Laget fortsätter plocka poäng och har nu vunnit åtta i en elva matcher lång svit av förlustfria matcher, trots många skador.
Blackpool 0 - 0 Portsmouth
Blackpool (3-4-3): Grimshaw; Pennington, Ekpiteta, Husband (Casey 19); Gabriel, Byers, Norburn (k), Coulson; Dembélé, Rhodes (utvisad 43), Beesley (Joseph 78)
Röda kort: Rhodes
Gula kort: Norburn
Övriga avbytare: O’Donnell, Carey, Virtue, Hamilton, Lavery
Pompey (4-2-3-1): Norris; Rafferty, Raggett, Shaughnessy, Sparkes (Yengi 74); Pack (k), Peart-Harris (Moxon 46); Kamara, Lang (Saydee 56), Lane; Bishop
Gula kort: Peart-Harris, Sparkes, Moxon, Saydee
Övriga avbytare: Macey, Swanson, Towler, Martin
Domare: Ed Duckworth
Publik: 11811 (2115 Pompey-fans)
Det blev delad pott och inga mål när domaren och en svårspelad gräsmatta stod i centrum. Det var tolfte hållna nollan på bortaplan för Will Norris och Portsmouth, detta i den nittonde bortamatchen. Ett otroligt starkt facit.
Men det var hemmalaget som var bäst inledningsvis och gästerna körde gång på gång fast när man närmade sig offensiv tredjedel. Bolltempot var för lågt och spelarna tog ett tillslag för mycket för att kunna hota Blackpool. När chanser skapades skedde det genom spel i luften och det var Blackpool bättre på i första halvlek. Det blev två ganska farliga lägen för dem innan paus, men båda avslut gick utanför och Norris behövde inte göra några räddningar.
Domaren hade frustrerat båda lagen och tacklingarna blev allt fränare. Ollie Norburn kapade Myles Peart-Harris utan åtgärd och när Peart-Harris sedan kom sent in i en duell var det passande nog dags för ett gult kort.
Portsmouth hade börjat ta över när Jordan Rhodes träffade Joe Rafferty med en armbåge i bakhuvudet. Det såg inte så farligt ut och alla blev förvånade när domaren visade rött kort för anfallaren, hans första i karriären och en avstängning som omedelbart hävdes. Förvisso gick han in med armen först, men det var ingen slagliknande rörelse. Att Rafferty fick ont är inte konstigt, men visst hade det räckt med frispark.
Härifrån var det spel mot ett mål och bara minuten efter utvisningen prickade Abu Kamara stolpen efter att Daniel Grimshaw fått några fingertoppar på bollen. Sedan blev det paus och Owen Moxon ersatte Peart-Harris.
Portsmouth hade fortsatt svårt att få fart på bollen. Norburn kom undan med gult kort för en ful tackling bakifrån på Callum Lang och enda anledningen jag kan tänka mig låg bakom det domslutet var att Blackpool redan var en man mindre. Lang tvingades utgå några minuter senare, skadad som följd av tacklingen, och det är ju inte svårt att räkna ut att Norburn inte hade gått så hårt åt honom om han hade haft en varning.
Moxon ville inte vara sämre och fick även han syna gult kort. När risken för avstängning på grund av tio varningar var borta passade han på att nästan bli utvisad med en tackling som var nära nivån på Norburns andra. Tack vare att han inte fullföljde helt slapp han undan det röda kortet, men det var verkligen på håret.
Portsmouth ökade trycket. När Jack Sparkes tvingades utgå med en blodig fot efter en kraftfull men juste tackling valde man att sätta in Kusini Yengi och gå över till 3-4-3 med offensiva yttrar. Yengi sköt även han i stolpen, och även den här gången fick Grimshaw en hand på avslutet. Stolpträff nummer tre kom efter att Kamaras inlägg styrts av en försvarare i en båge över målvakten och precis utom räckhåll för Moxon. Moxon slog sedan ett par fina hörnor varav en träffade ribban och studsade ut. Bollen ville inte in denna dag.
Men Barnsley föll stort hemma mot Lincoln som är formlaget just nu och Bolton tappade två poäng i Exeter. På det hela taget var det en bra dag för Portsmouth i toppen av tabellen.
Portsmouth 2 - 1 Burton
Pompey (3-4-2-1): Norris; Rafferty, Raggett, Shaughnessy; Kamara (Swanson 79), Moxon, Pack (k), Lane; Saydee, Peart-Harris (Whyte 84); Yengi (Bishop 84)
Mål: Yengi 45+3 (straff), 63
Gula kort: Peart-Harris
Övriga avbytare: Macey, Towler, Evans, Martin
Burton (3-4-3): Crocombe; Hamer, Brayford (k), Sweeney; Caprice, Harper (Ola-Adebomi 61), Powell, Seddon (Kamwa 69); Oshilaja (Gilligan 61), Hugill (Hackford 69), Helm (Carayol 69)
Mål: Brayford 80
Gula kort: Helm, Brayford, Crocombe, Carayol, Sweeney
Övriga avbytare: Blackman, Bola
Domare: Adam Herczeg
Publik: 19536 (97 gästande)
Sparkes och Lang kunde inte medverka på grund av de skador de ådrog sig mot Blackpool. Man ville inte riskera problem med Sparkes stygn medan det var 50-50 för Lang. Skadelistan inför matchen mot Burton var verkligen diger. De skadade spelarna skulle kunna nyttjas i ett 3-6-1-system enligt följande: Ogilvie, Poole, McIntyre; Sparkes, Lowery, Anjorin, Morrell, Robertson, Devlin - Lang. Ben Stevenson platsar inte i skadeelvan, men någon måste ju stå i mål.
I brist på vänsterbackar ställde Portsmouth upp enligt 3-4-3. I praktiken blev skillnaden liten då Ogilvie intar en ytterposition i anfallsspelet medan Lane spelar mer som en innerforward. Nu fick Lane flytta ner ett steg och Peart-Harris ta hans position. I försvarsspelet blev skillnaden större. Här fick Kamara och Lane ta ett stort defensivt ansvar samtidigt som presspelet blev annorlunda. Normalt pressar man med de fyra offensiva spelarna och nu fick det istället bli tremannaanfallet som fick utföra den uppgiften.
Burton chockade hemmalaget med ett hårt ribbskott av Rekeem Harper i första minuten och sedan drog de sig tillbaka med sin fembackslinje. Portsmouth gjorde mycket rätt i första halvlek, men det var svårt att komma igenom. Kamara försökte ta sig förbi Steve Seddon och blev fälld, utan att få straff. Pack utjämnade ribbträffsstatistiken med en farlig frispark.
Efter en halvtimme blev målvakten Max Crocombe varnad för maskning. Jag tror det säger allt om hur Burton försökte ta sig an denna match.
Moxon sköt en frispark tätt över innan Yengi bidrog med en stark kandidat till årets miss. Hemmalaget kontrade blixtsnabbt efter en hörna och Lanes inspel från höger såg ut att sitta perfekt på foten, men det enda som fick nätkänning var Yengi som for in i målet efter att ha petat bollen utanför stolpen. Sofascore och iFollow bokförde 1-0 för att snabbt ändra tillbaka. Yengi sökte snabb revansch och bröt in i straffområdet för att sedan sätta passningen för hårt så att alla missade, men bollen hamnade hos Pack som tvingade fram en kvalificerad räddning med ett distansskott.
Det såg ut att bli mållöst i paus när Yengi tog vara på en gnutta passivitet hos gästerna och blev klumpigt fälld av Deji Oshilaja. Straffen var solklar, men sedan blev det en lång och nervös väntan. Saydee höll i bollen medan Yengi gjorde sig i ordning för att axla ansvaret. När straffen till slut skulle slås slogs den långsamt Panenka-style i mål och om nerverna redan var på högspänn blev det inte bättre av Yengis tokstolleri. Minuter efter en hårresande miss har han modet att göra en sådan grej. Han hade bestämt sig för det innan matchen, sade han efteråt, och det var smart att han inte gick till höger som han gjort de senaste två gångerna, för det var dit Crocombe chansade.
Det kändes som att allt hade handlat om att få det första målet. Portsmouth hade god kontroll härifrån och hade flera lägen att öka på, även om det inte var långt från en kvittering på ett långt inkast av Tom Hamer. Peart-Harris borde fått en straff för en knuff i ryggen av samme Hamer, men det fick räcka med en. 2-0 kom efter en stark bollvinst av Moxon varpå Kamaras hårda inspel styrdes i nät av Yengi knappa 20 minuter in på halvleken. Swanson hoppade in för Kamara och nu skulle defensiven säkras upp ytterligare, men Burton hittade en väg tillbaka in i matchen efter att ett långt inkast av Hamer rensats till hörna. Den ledde till flipper i straffområdet och John Brayford sköt ett skott som Norris inte kunde parera.
Bobby Kamwa sökte sedan en straff när han försökte ta sig förbi Swanson, men det var för uppenbart att han sökte den och domaren dömde inspark. Det ska sägas att ganska många Pompey-supportrar tyckte att det var straff, vilket jag hade svårt att förstå då jag inte kunde se spår av kontakt på repriserna och det var inte heller någon protest från Kamwa.
Hamer kastar inte inkasten lika elegant som Jasper Moon, men de var ett hot för hemmalagets försvar. De sista fem minuterna av ordinarie tid och de fem tilläggsminuterna blev nervösa, men det var tio minuter som Portsmouth spelade av bra med god kontroll. Att det bara slutade 2-1 till hemmalaget är märkligt. Det visar på hur fotbollens natur kan vara. Burton behövde så lite för att göra ett mål medan Portsmouth behövde så mycket.
I och med tisdagens resultat är det oförändrat i toppen, men Bolton tog in fyra mål med en 5-0-seger mot Oxford. Var det samma Oxford som spelade på Fratton Park förra lördagen? Nog för att Bolton kan ha en hög högstanivå, men här hade jag förväntat mig en jämn historia.
Peterborough borta är nästa uppgift för Pompey, och det är ett lag som har fyra raka segrar inför en lurig hemmamatch mot Stevenage ikväll. Weston Homes gräsmatta har varit dålig en längre tid och den blir knappast bättre av att Steve Evans lag spelar där.
Efter 38 omgångar ser det knappast ut som att trean kan nå 90 poäng, men Peterborough har hittat form och så är det plötsligt fem lag som det handlar om igen. Derby har tagit ett par klara segrar och är just nu laget som ser ut att kunna avsluta bäst, särskilt som de har det lättaste motståndet. Gemensamt för samtliga fem lag är att de har visat att de kan ha höga poängsnitt över en längre period. Portsmouth ligger bra till just nu, men kan inte ta något för givet med de enorma skadeproblem man har.
Laget hackar just nu, trots 8-3-0 på de elva senaste, vilket är bäst i serien. Prestationen mot Oxford var inte optimal och anfallsspelet var för trögt mot Blackpool. Men stora delar av matchen mot Burton var ett klart fall framåt, även om det blev nervöst i slutet. Nu saknas Ogilvie tre-fyra veckor, men det är i varje fall inte så illa med Sparkes och Lang. Alltjämt finns det ersättare, och med Lee Evans på bänken igår och Tom Lowery och Ben Stevenson snart åter, kanske även Tino Anjorin, är känslan den att det här kan gå, trots allt.
