Bolton 1 - 1 Pompey: en poäng till för uppflyttning
Portsmouth fick jobba hårt för poängen i Bolton, men det var väl värt mödan. Resultatet innebär nio poäng ner till tredjeplatsen med tre omgångar kvar att spela. En poäng till räcker för uppflyttning, två för serieseger. Härnäst väntar två hemmamatcher före serieavslutningen i Lincoln.
Bolton 1 - 1 Pompey
Bolton (3-1-4-2): Baxter; Jones, Santos, Toal; Sheehan (Morley 76); Dacres-Cogley, Maghoma (Dempsey 76), Thomason, Ogbeta (Williams 90+2); Collins (Charles 80), Böðvarsson (Jerome 80)
Mål: Collins 36
Gula kort: Toal, Santos, Jerome
Övriga avbytare: Coleman, Iredale
Pompey (4-2-3-1): Norris; Rafferty, Raggett, Shaughnessy, Ogilvie; Pack (k), Moxon (Anjorin 46); Kamara, Lang (Saydee 58), Lane (Whyte 58); Bishop (Yengi 58)
Mål: Kamara 7
Gula kort: Lang
Övriga avbytare: Macey, Sparkes, Evans
Domare: Anthony Backhouse
Publik: 25738 (2665 Pompey-fans)
Toppmatch inför 25738 åskådare, säsongens största siffra på Toughsheet. Drygt 2500 gästande, men Pompey hade kunnat få med sig minst tusen till. Det fanns lediga platser här och där och det var tydligt att Bolton inte ville öppna upp för fler bortasupportrar än nödvändigt. Förutsättningarna var tydliga inför match. Seger och såväl uppflyttning som titel var klara, men hur vinner man i Bolton? De har slagit Oxford med 5-0 och Exeter med 7-0 och hade 14 vinster, tre kryss och tre förluster inför matchen. De föll tidigt på säsongen med 0-4 mot rivalen Wigan och sedan 1-3 mot Carlisle i oktober. Senaste förlusten var hemma mot Bristol Rovers efter en tidig utvisning på Ricardo Santos, som inte lyckades lura domaren med lyfta upp händerna-gesten efter en tydlig fasthållning (jag har ett litet personligt problem med hur Santos vinner dueller, vilket nog framgår i den här texten).
Bolton har haft mycket emot sig under säsongen. Cupframgångar, inställda matcher, avbrutna matcher, röda kort som blivit återkallade, och skador. Ian Evatt har talat om det här på ett sätt John Mousinho inte har gjort. När Mousinho stretar på och säger att det är det vi har byggt en trupp för kallar Evatt miljonförvärvet Aaron Collins för en vattenpistol i krig. Nja, inte specifikt just Collins, utan snarare samtliga anfallare som var tillgängliga just då. Heder åt Collins som svarade med fem mål i de tre matcher som följde, inklusive en rökare i krysset mot Reading. Har de behövt avvara Regan Poole och Alex Robertson mer än halva säsongen? Nej. Robertson var för övrigt på plats på bortasektionen. Även om Manchester är nära Bolton var det stort av City-lånet att åter se Pompey spela på plats.
Mousinho gjorde en klassisk mörkning när han sade att matchen kom för tidigt för före detta Wigan-spelaren Callum Lang. Lang var en av två ändringar gentemot förra startelvan. Den andra var Joe Rafferty istället för Zak Swanson, som inte ens fick plats på bänken. Där placerades en försvarare, Jack Sparkes, tillsammans med Kusini Yengi, Christian Saydee, Tino Anjorin, Gavin Whyte, Lee Evans och Matt Macey.
Matchen började med riskminimering från båda lagen och det blev osedvanligt mycket långbollar. Abu Kamara kom tidigt loss på sin kant och serverade Lang för en första chans, men skottet kom inte igenom. Nästa gång gick han själv och pricksköt 0-1 vid första stolpen. Därefter trycktes Portsmouth tillbaka. En övertänd Lang fick gult kort för en hård satsning med sulorna först och en annan domare hade visat ut honom, även om han inte träffade speciellt mycket spelare. Ett numerärt övertag för Bolton ville vi inte ha då det var tufft som det var. Rensningar var inte rena och man tappade bort motståndarna som kom i smarta löpningar. När bollen väl hittade Colby Bishop hölls han fast och så kom bollen tillbaka igen. Efter en halvtimmes heroiskt försvarsspel kom kvitteringen genom en nick av Collins från nära håll. Så dags hade bollen träffat stolpen och Sean Raggett hade blockerat två avslut som var på väg in.
Portsmouth ryckte upp sig och nådde paus med ett kryss. Owen Moxon ersattes med Anjorin trots att Evans fanns på bänken. Skulle det bli 4-1-4-1 nu? Nej, den offensive mittfältaren tog plats bredvid Marlon Pack. Anjorin spelade som en mer offensiv Moxon, täckte mycket mark, gjorde betydande insatser i eget straffområde och var nära att skjuta in 1-2 efter en fin dribblingsräd.
Santos fortsatte lura domaren genom att stoppa Yengi med en utfälld arm för att sedan kasta sig på ett sätt som skulle få självaste Nathan Thompson att skämmas. Han hade lärt sig läxan från höstens möte där Yengi vann matchen i matchen och den här gången var han fast besluten att stoppa honom tidigt. Efter att ha fått riva och slita i Bishop i en timme var det bara konsekvent av domaren att låta honom fortsätta. Vid ett tillfälle kom Yengi loss en aning och då kunde domaren inte missa fasthållningen. Det gula kortet borde kommit tidigare.
Det här ska förstås balanseras upp med alla rena brytningar Santos gjorde. Såväl Raggett som Conor Shaughnessy var i stort sett perfekta den här gången, men överglänstes ändå av den väldige portugisen. Taktiken att spela honom ensam mot tjugofaldige målskytten Bishop och sedan Yengi var vågad och frigjorde Gethin Jones och Eoin Toal för offensiva uppgifter. Glidtacklingen på en fri Yengi i straffområdet var kronan på verket. Santos hade hjälp av domarna, men han tystade på egen hand ett mycket potent anfall. Det är otroligt modigt av Evatt att spela stora delar av den här matchen med en enbackslinje, och i och med att det fungerade kunde Bolton dominera matchen igenom.
Även om andra halvlek var jämnare var Bolton närmast segern. Jon Dadi Böðvarsson hade missat en retur i första halvlek och i andra sköt han över från nära håll. Han kan dominera en mittback och det är därför han är med, men målfarlig är han inte. Stolpen räddade gästerna när inhopparen Dion Charles fick chansen i en trasslig situation, men i övrigt var Boltons avslut harmlösa. Santos nickade över efter att Raggett hade dragits omkull och tre avslut räddades enkelt av Will Norris. Det hjälpte inte att även Cameron Jerome kom in. Den sistnämnde drog omkull Rafferty och ville ha straff, men det blev bara en billig frispark för högerbacken. Det var betydligt mer straff för Yengi när han drogs omkull i slutskedet, även om det nog var så att han också höll i försvararen. Inte tillräckligt för en straff i det skedet av matchen och säsongen, och efter att han hade filmat till sig en straff mot Shrewsbury har vi ingen rätt att begära en straff till (om den inte är solklar).
Bolton stack upp en gång till och Anjorin täckte ut inlägget till hörna, via sin släpande högerarm. Heder till Boltons spelare som inte krävde straff. Det är ju inte ett regelbrott om armen är i naturlig position och bollen träffar den efter att ha träffat en spelbar kroppsdel först. Bolton hade bollen 60 procent av tiden, precis som Peterborough när Portsmouth vann där nyligen. Det var inte ett Portsmouth som vi är vana att se, delvis som följd av att Bolton var riktigt bra. På det hela taget ändå en bra fotbollsmatch, om än inte en jämn sådan. När man tittar på vilka spelare som kom in i andra halvlek, för Bolton Aaron Morley, Kyle Dempsey, Charles och Jerome, och för Pompey Anjorin, Whyte, Saydee och Yengi, framstår det tydligt hur starka och breda dessa lagens trupper är.
Bolton är bäst i League 1. Bäst på att spela fotboll, men inte på att plocka poäng. Inte heller bäst på att spela mot topp 6. Där Portsmouth har fem vinster och fyra kryss har Bolton nu raden 2-5-2 med Peterborough kvar att möta på bortaplan. Men Peterborough är nog borta från topp två efter en 5-0-förlust i Oxford, samma Oxford som föll med samma siffror i Bolton. Det är en konstig serie detta.
En poäng på tre matcher är allt som krävs. Den sämsta trematchersperioden laget haft den här säsongen gav två poäng. Slå ut Portsmouths, Derbys och Boltons matcher på en stryktipskupong och det blir 6561 rader motsvarande åtta helgarderingar. En av dessa leder till kval för Portsmouth. Har oddsen någonsin varit bättre? Nerver kan krypa sig in förstås och det var lite sådär mot Shrewsbury med sista passningen och kanske var det nerver som gjorde att det blev felträffar mot Bolton.
Damlaget har visat vägen genom att ha vunnit sin uppflyttning. På söndagens League 1-gala kom Norris, Shaughnessy och Pack med i årets lag. Mousinho utsågs till årets manager. Detta är ytterligare ett kvitto på att den här säsongen har varit fantastisk hittills för klubben. Nu väntar vi bara på att herrlaget ska säkra sin uppflyttning. Pack kommer från Buckland, som ligger två kilometer från Fratton Park. Kanske kommer han i egenskap av kapten att få lyfta pokalen redan imorgon.
