En poäng närmare målet
Det blev det andra krysset i en åtta matcher lång svit utan förluster för Portsmouth som efter matchen kunde konstatera att båda närmast jagande konkurrenterna hade förlorat. Charlton bjöd på tufft motstånd och hindrade gästerna från att göra det de är bra på. Inget lag kunde sägas förtjäna segern mer än det andra och oavgjort var logiskt.
Det drar verkligen ihop sig nu. Charlton på bortaplan var den första av tolv cupfinaler. En mer för Derby och två fler för Bolton. Portsmouths två bästa tolvmatchersperioder har gett 28 och 29 poäng. De två sämsta har gett 18 respektive 21 poäng. 18 poäng räcker till 90, men räcker 90 till uppflyttning? Inför omgången trodde Andy Moon att 92 bör räcka, och att 94 räcker säkert. Bolton måste prestera extraordinärt för ett tvåpoängssnitt över sina 14 matcher vilket skulle ta dem till 94. Derby ser ut att ha det bästa spelschemat, men har inte sällan svårt mot lag som backar hem. En normal avslutning av Portsmouth och minst en andraplats bärgas.
Skrev jag verkligen i förrförra texten att Portsmouth nått 88 poäng endast två gånger under min livstid? Ja, det gjorde jag. Glömde jag bort 2002-03, när laget nådde nästan 100 poäng? Det ser ut så.
Charlton 0 - 0 Pompey
Charlton (3-1-4-2): Isted; Edmonds-Green, Jones, Thomas; Dobson (k); Watson (Gillesphey 78), Bakinson (Camará 78), Anderson (Edun 90), Small; May (Aneke 61), Kanu (Campbell 90)
Gula kort: Bakinson, Jones
Övriga avbytare: Maynard-Brewer, Ladapo
Pompey (4-2-3-1): Norris; Rafferty, Raggett, Shaughnessy, Ogilvie (Sparkes 61); Moxon, Pack (k); Kamara, Lang (Yengi 73), Lane (Peart-Harris 73); Bishop
Övriga avbytare: Macey, Towler, Martin, Saydee
Domare: Robert Madley
Publik: 16732 (3155 Pompey-fans)
Många Pompey-supportrar var inställda på en förlust för det har inte gått så bra mot Charlton de senaste nitton säsongerna som klubbarna delat samma serie. Charlton har vunnit den inbördes kampen varenda gång och har främst på Fratton Park gått väldigt bra. Den här gången kom de till match med femton matcher utan vinst ungefär, men å andra sidan med Nathan Jones som nytillträdd manager och en stark poäng i Bolton med sig. Ingen trodde det skulle bli enkelt.
Den känslan befästes när Charlton tidigt rann igenom och träffade insidan av stolpen. Det var Daniel Kanu som fick chansen och inte oväntat kom det av en snabb boll mellan ytterback och mittback. Det som Charlton är bra på, och det som Portsmouth inte är bra på. Direkt efter denna chans fick Colby Bishop ett fritt skottläge, men Harry Isted, ungdomskontrakterad i Pompey en gång, kunde rädda. Isted räddade sedan Owen Moxons diagonala volleyskott, efter att denne lyft bollen över en försvarare.
Bästa läget för gästerna kom efter kvarten spelad när Joe Raffertys inlägg hittade pannan på Callum Lang. Isted reflexräddade varpå Paddy Lane nickade returen i undersidan av ribban. Resten av halvleken lyckades Charlton störa Pompey genom tufft spel och man var dessutom nära att ta ledningen när Tennai Watsons inlägg styrdes över. Statistiken visade på 2-9 i avslut, med två kvalitetschanser vardera.
Charlton dominerade länge den andra halvleken utan att hota nämnvärt. Will Norris fick göra en räddning innan gästerna åter tog kommandot. Jack Sparkes kom in istället för Connor Ogilvie som var lite yr efter en hopskallning, och sedan kom även Kusini Yengi och Myles Peart-Harris in i jakten på en trepoängare som skulle kunna bli mycket värdefull. Så dags låg Derby under med 2-1 i Barnsley medan Bolton var på väg mot en klar förlust i Blackpool.
Det var nära bra lägen vid några tillfällen utan att det blev riktigt farligt. När Peart-Harris frispelades i slutskedet tog han ett tillslag för mycket och Macauley Gillesphey kunde rädda poängen för Charlton med en fenomenal tackling i straffområdet. Conor Shaughnessys skott efter ett långt inkast gick en bra bit utanför och domaren blåste för full tid vid 97 minuter. Isted såg ut att applådera de tillresta supportrarna bakom sitt mål och spelarna i båda lagen såg ut att vara lite missnöjda efter att ha utkämpat en rejäl batalj med få inslag av kvalitet. Kanske var spelarna lite för nervösa för att våga trycka på tillräckligt mycket framåt, en poäng var ändå ett bra resultat för båda, och det kanske inte var värt att riskera en förlust.
Den stora vinsten för Portsmouth låg i förlusterna för konkurrenterna och för Bolton blev det en extra tuff dag då comebackande Ricardo Santos blev utvisad för att ha rensat undan bollen efter att ha fällt en Blackpool-anfallare som hade öppet mål från två meter. Det var en aning skrattretande att läsa motiveringarna till varför avstängningen skulle hävas, men den som aldrig haft en alternativ tolkning av en video som klart visar vad som hände kan väl kasta första stenen.
Så Portsmouth är alltså en poäng närmre uppflyttning och bör kunna ro detta i land med en normal avslutning. Ser jag en normal avslutning framför mig? Nej. Jag ser hur knappa segrar blir till kryss, hur kryss blir till förluster. Hur något som borde sluta som 6-3-2 blir 5-2-4. Att Bolton smiter förbi med 91 eller 92 poäng. Matchen mot Charlton var ytterligare ett exempel på ett lag som inte kommer ur första eller andra växeln, något av en vana på sistone. Med 6-2-0 på de senaste åtta matcherna borde man kanske inte oroa sig så mycket över det, poängen har trillat in och glaset kan vara halvfullt. Kan vi se sex matcher som bör vinnas och ytterligare tre matcher som bör kryssas? Kanske, men laget kommer nog behöva höja sig en nivå för det.
Det pekar mot den näst bästa poängsumman för den här klubben under den tiden jag följt den, alltså 33 år, men det enda som räknas så här den sjunde raka säsongen i League 1 är uppflyttning. Är detta vår säsong?