Resebrev om en liten stor seger
Detta är en liten reserapport från min senaste Port Vale-resa i förra veckan. Vän av ordning kanske undrar vad som menas med titeln på rapporten. Port Vale vann matchen mot Yeovil med 4-1 och det var en seger bland alla de andra som Port Vale tagit genom åren, men det var den första gången som jag fått se mitt kära Port Vale vinna en match på plats i England. Men vi tar det från början.
Onsdagen den 8 oktober lyfte flygplanet mot England för en liten semesterresa för att se på fotboll och träffa min systerdotter Signe som fått arbete i London. Inkvarterade mig på onsdagsaftonen på Central Park Hotell i Bayswater området som var ganska nybyggt i detta område som annars dräller av sunkiga hotell.
Torsdagen träffade jag Andrew Surawy som var en Port Vale-supporter som jag hade träffat i Stockholm 2011 då han åkte runt med ett kryssningsfartyg i Östersjön. Det var kul att återse Andrew efter alla dessa år och vi hade en del att diskutera kring The Valiants bedrövliga säsongsinledning där managern Mickey Adams hade fått sparken för ett par veckor sen bland annat. Kvällen ägnades åt att se ”The Mousetrap” på teater, men det slutade inte bättre än att jag satt och sov under hela den andra akten. Signe fick sedan säga vem mördaren var.
Fredagen var relativt lugn, men det blev ett teaterbesök i alla fall på kvällen med den kände skådespelerskan Kristin Scott-Thomas.
Lördag och matchdag. Träffade min systerdotter Signe utanför Euston station vid 09:30. Hade en del problem med mitt kreditkort, men jag lyckades i alla fall få köpa mina tågbiljetter upp till Stoke-on-Trent. Resan gick snabbt och på 1 ½ timme var vi uppe i Stoke-on-Trent och där tog vi taxi upp till Vale Park och var framme där vid 12-tiden mitt på dagen.
Signe har bott fyra år i Glasgow, men har aldrig varit på en fotbollsmatch någon gång där. För att det skulle bli en angenäm upplevelse för henne hade jag köpt en VIP-paket med middag och de allra bästa platserna på Vale Park. Vi blev placerade i Presidents Suite för att äta middag tillsammans med matchsponsorerna. Vid vårt bord fick vi ett ungt par som firade att de varit tillsammans i två år med att köpa ett VIP-paket för £ 75 per person. Vi fick också vid bordet ett äldre par som ropat in VIP-paketen på en auktion. Mannen hette Andrew Brooks och hade spelat i Port Vales reservlag kring 1960.
En tur blev det också till klubb shopen för att köpa en del saker. Signe fick en Port Vale halsduk. Har nu lärt känna personalen där efter att ha gjort affärer med dom i många år nu. Fick också min signerade Port Vale tröja med Jennison Myrie-Williams namnteckning på. Hade sponsrat honom förra säsongen och fick min tröja först nu.
Port Vale visade att man ville ha revansch för de senaste matchernas magra resultat. Och efter en halvtimme ledde Port Vale med 2-0 med mål av skyttekungen Tom Pope. Vi kunde sedan gå in för att ta en öl i halvtidspausen och vi hann inte ut innan hemmalaget hade gjort 3-0 genom mål av Chris Lines.
Nu gällde det för Port Vale att spela av matchen och Port Vale släppte aldrig till några chanser för gästerna. Men i den 86:e minuten lyckades inte hemma försvaret rensa bort bollen och Yeovil kunde reducera till 3-1. Men i den 90:e minuten gjorde Colin Daniel 4-1 och därmed var segern klar. Port Vale kunde ta en seger med mer smak.
Efter matchen fick vi möjlighet att gå in i den stora bankettsalen och ta del av när man delade ut pris för matchens lirare med mera. Föga förvånande var det Tom Pope som fick priset, även om kvicke yttermittfältaren Mark Marshall var mycket bra också.
Jag fick också möjlighet att träffa klubbens ägare Norman Smurthwaite och utväxla några ord med honom. I bankettsalen fanns också en person som kom ändå från Nya Zealand för att se matchen. Han var född i Burslem, men flyttade till Nya Zealand för 15 år sen och detta var första gången som han var tillbaka i hemstaden.
Signe och jag tog sedan bussen ner till Hanley för att där ta en taxi till järnvägsstationen. Vi somnade där på tåget och mycket nöjda med dagens händelser. Jag fick själv för första gången se mitt kära Port Vale efter drygt 41 år och Signe såg en fotbollsmatch för första gången i England och hon tyckte det var mycket roligare än vad hon hade trott. Allting var en upplevelse med att ha fått mat innan matchen och kan nog absolut tänka sig att gå på fotboll någon fler gång nu när hon blivit en Port Vale supporter. Bortamatchen mot Leyton Orient nästa år såg hon framemot.
Söndagen skulle ägnas åt en damfotbollsmatch med Queens Park Rangers, men det var inte så enkelt att ta sig dit så efter någon timme ställde jag in projektet och for tillbaka till centrala London. Det blev istället en middag på söndagskvällen tillsammans med Signe.
På måndagen åkte jag sedan hem. Längtar redan nu till nästa resa till England och Burslem för att se Port Vale-Coventry den 13 december
