Reseberättelse: Kungar för en dag
Några Port Vale supportrar gjorde en resa till England i början av november månad för att se Port Vale-Swindon och Wolwerhampton-Wigan. Man var bland annat VIP-gäster på Vale Park. Här följer deras reserapport.
Torsdag 3 november
Tar Arlanda-expressen för att snabbt vara ute på flygplatsen. Ute på flygplatstoaletterna hade någon klistrat dit en lapp med texten ”En modern fotboll”, var det Lagrell som har låtit trycka upp dom ? Vill flyga till Birmingham och inte komma fram så sent vilket innebär att jag flyger med Lufthansa via Dusseldorff. Robbie Williams strömmar ut från högtalarna på den tyska flygplatsen. Det känns verkligen som att Port Vale resan nu har börjat. Det blir lite tysk mat innan jag är framme i Stoke vid 17-tiden. Tar en taxi upp till hotellet.
Middag på den italienska restaurangen Portofino alldeles vid hotellet. Tog en promenad genom staden på kvällen genom bl a det stora shoppingcentret Staffordshire shopping centre. Under åren 1913-1950 låg Port Vales gamla stadion Old Recreation Ground på samma plats som shopping centret innan Vale Park byggdes. Stoke legenden Stanley Matthews är uppvuxen i området och hade Port Vale som favoritlag som barn. Det fanns en liten tavla som påminde om detta i centret.
Kvällen avslutades med några pints Carlings på hotellet innan jag hoppade i säng för att kolla på Fulham-Legia Warsawa i Europa League. Ser inget spår av något fotbollslag i staden. Stoke spelar bortamatch i Europa League denna kväll. I lokaltidningen står att läsa att en 93-årig kvinnlig supporter följer med och ser matchen i Israel. Imponerande !
Fredag 4 november
Regnet hänger i luften när jag drar upp rullgardinen på morgonen. Engelsk frukost i hotellets matsal. Bestämmer mig för att ta bussen ut till Vale Park för att bevista den viktiga träningen innan morgondagens match. Hoppar av bussen när en skylt visar bilvägen (!) till Vale Park. Det visade sig dock att vara ett helt fel beslut då det innebar en promenad på 4 kilometer. Hade jag fortsatt några hållplatser till hade det bara blivit en promenad på 500 meter.
Spelarna var på väg ut till träningsplanen då jag kom fram. Träningen startar med lite kvadratspel innan man delar upp sig och spelar mot två mål. En kortare tid ägnas åt att träna på fasta situationer, kanske för liten tid med tanke på att det har varit stora brister i försvarsspelet. De kan ju i och för sig ha tränat på det tidigare under veckan. Mickey gillar att använda f-ordet åt spelarna, Har han inget annat att lära ut ?
Besöket uppe på Vale Park avslutas med ett besök i klubbshopen där jag passar på att köpa alla souvenirer då jag vill slippa bära på dem efter matchen i morgon. Hejar även på föreståndaren Andy Burgess som jag handlat souvenirer av i drygt 20 år. Vattendropparna börjar komma från himlen när jag börjar gå mot Burslem för att ta bussen tillbaka till hotellet. Skönt att man fick se träningen utan ett paraply.
Innan kvällens höjdpunkt, en musikal, intogs en pizza på samma krog som igår kväll. Här fann jag en god Pizza Napoletana (med ansjovis) som man sällan finner på pizzeriorna i Sverige. Kvällen avslutades med en David Essex musikal där hans sånger står i förgrunden. De flesta som läser detta har nog inte hört talas om honom, men jag kan lova att han säkert var populär hos många av era mödrar och far och mormödrar. En flickidol av stora mått var han när det begav sig under första halvan av 70-talet.
Lördag 5 november
Dagen för matchen med stort M, Port Vale-Swindon. Går trapporna ner till matsalen för frukost. En längre promenad genom centrum på förmiddagen för att få lite frisk luft. Långa köer vid invigningen av en ny affär. Tar en taxi upp till Vale Park vid halv tolv-tiden. Strax efter tolv anländer Norrköpingsduon Peter och Morgan som kommit sent på fredagskvällen med Ryan Air. De hade redan under fredagskvällen/natten hunnit med en ordentlig pubrunda i Newcastle Under Lyme som ligger en bit utanför Stoke. Kvällen räddades dock av en indisk taxichaufför, mer förtäljer inte historien.
Vid halv ett-tiden tar ordförande Mike Lloyd emot oss och berättar att vår vip dag kommer att innehålla middag och bästa sittplatserna på vip-läktaren. Han visar oss till vår sponsors lounge där en vakt ser till att inga obehöriga släpps in. Det finns ytterligare två sällskap i vårt rum också, dels från sponsorerna Toyota samt en grupp australiensare på besök. Vi får dela dela på två servitriser och en bartender.
Den förre lagkaptenen och mittbacken Gerry Keenan fungerar idag som matchvärd och tar oss med på en rundtur genom Vale Parks och vi får bland annat besöka omklädningsrummen och får också gå ut på Vale Parks fina gröna matta. Vi får också en bild tagna på oss tillsammans med ordförande Mike Lloyd.
Det mest fantastiska i detta var att den som ordnade detta åt oss var en kille som hette Jimmy som vi chattat med på ett internetforum och som hade ringt upp klubbens ordförande och hade sagt att det vore bra pr för klubben att ge oss en vip dag då vi var så långväga gäster. Inget av oss har träffat Jimmy och han kunde inte heller närvara vid matchen så vi kunde aldrig tacka tacka honom ordentligt för vip dagen som vi fick. Ett stort tack till Jimmy som ordnade detta och som vi aldrig har träffat. All heder åt honom !
Tillbaka till vår lounge där vi intar middagen då vi påminns om att engelsmän har en förkärlek till mashed potatoes och peas. Peters telefon har ringt flera gånger under förmiddagen då Steve Shaw från lokaltidningen The Sentenniel vill ha en intervju med oss svenskar som tagit oss till Burslem för att se matchen. Vi får gå till ett angränsade rum för att genomföra intervjun. Han höjde på ögonbrynen då jag sade att jag prenumererat Vales matchprogram sedan mer än 20 år och har väl kanske 700 program i mina samlingar. -Hur kan man göra det om man bor i Sverige”, tänkte han säkert. Jag började prenumerera på dom innan internet fanns och det var på den tiden det bästa sättet att få veta vad som hände i klubben, speciellt som var supporter till ett lag som in omskrivs så ofta i rikstidningarna i Sverige. Har sedan inte kunnat sluta prenumerera på dom. Intervjun tar drygt en timme. Tyvärr publicerades aldrig artikeln i nätversionen av tidningen.
Matchen som sådan var ingen höjdare. Swindon var det lag som hade det större kunnandet och viljan att skapa någonting också. Det var därför helt rättvist att gästerna vann med 2-0. Det var lite tråkigt att gästerna gjorde 2-0 på straff i början av den andra halvleken. Hade Swindon inte gjort mål så tidigt hade kanske matchbilden blivit lite annan i den andra halvleken. Peter och jag har nu drygt 14 matcher tillsammans utan att ha lyckats se en match som Vale har vunnit, ett svårslaget rekord ?
Swindons manager, West Ham legendaren Paolo di Canio gestikulerade mycket på känt latinskt maner som stod i skarp kontrast till Port Vales Mickey Adams som knappt rörde sig ut fläcken. De engelska spelarna är av lite annat virke än de svenska då de inte ofta låg kvar på planen trots att de small mycket i närkamperna. Tror bara att massören var inne en gång på plan under hela matchen. Där har svenska spelare mycket att lära !
Vi var bland de sista som gick från konferenslokalen efter matchen och vi fick bland annat se Gareth Owen ta emot pris som matchens lirare för hemmalaget. Det svenska sällskapet traskade sedan ner till Burslems centrum där det fanns gott om pubar. Första anhalten blev klassiska Red Inn som en gång i tiden drevs av Robbie Williams pappa och där Robbie själv sprang mycket. Puben har ändrat karaktär och det är inte så mycket spring där på dagarna. Det var tomt där när vi kom in vid 17:30 tiden för att ta ett par öl. Vi gick därifrån efter en timme, men vi såg att senare på kvällen så kom det ett par rock/punk band som lastade av sina instrument och det blev också en liten kö utanför puben så småningom. Efter att ha gått in på You Tube verkar det som om Red Inn har blivit blev en lokal scen för nya punk band. Robbie bor själv i Los Angeles, medan hans pappa bor kvar i Stoke.
Nästa anhalt på pub rundan blev The Post Office Vault och som namnet säger så är den beläget i ett ombyggt postkontor. En trevlig och intimt ställe där Vale fansen samlas efter matchen. Vi mötte bland annat Neal som till stora delar var vår ciceron under stora delar av vistelsen i Stoke. Peter hade lärt känna honom via ett fans forum då han fixat biljetter till honom i bortamatchen mot Wimbledon. Det blev ett par pub besök till innan det bar av hemåt mot Henley och hotellet vid 23-tiden. Peter och Morgan fortsatte vidare till nya pubar. En macka på Subway var det enda som fanns att tillgå sent på kvällen i Henley så det fick bli min middag.
Söndag 6 november
Vi träffades vid 11-tiden för att tåget till Wolwerhampton. Var redan där vid 10:30-tiden då det var en stor samling Stoke-fans på stationen som skulle se Bolton-Stoke (5-0). Var rädd att vi skulle behöva åka tåg med dom, men det visade sig att de hade lämnat plattformen innan vårt tåg skulle då de skulle i motsatt riktning. Morgan kom att sätta sig med en svensk som skulle se en match i norra England efter att han hade sett en match i London dagen innan. Vi är många som gillar engelsk fotboll. Resan till Wolwerhampton tog bara 30 minuter.
När vi kom fram till Moliunex Ground låg våra biljetter och väntade som Peter hade beställt. En kort promenad vidare till klubbshopen som var alldeles för liten i förhållanden till klubbens storlek. Port Vale shop är nog större. En öl på den trevliga puben The Wanderer som låg precis vid arenan. Puben hade ett större inhägnad område på baksidan där vi intog våra öl och så småningom stötte vi på några trevliga norrmän också som vi pratade med. Det visade sig att en av dom var Vale-supporter också. Hur stor är chansen att stöta på en norsk Vale supporter i England, men det gjorde vi i allafall.
Matchen spelades i ett varmt sensommar klimat och får båda lagen stod det viktiga poäng på spel. Morgan fick valuta för pengarna då han fick se sitt Wolwes besegra Wigan med 3-1. Lite överrasande var att Swindon hade med sig fler supportar till sin bortamatch än vad Wigan hade trots att man spelar i Premier League. Kanske var det lagets dåliga form som gjorde att man inte ville kosta på sig resan. Vi stötte också på några finnar efter matchen på en pub, men de var alldeles för dragna för att kunna föra ett samtal med. Kanske hade de tappat sin engelska efter sitt alkohol intagande.
En sista öl och eftersnack om matchen innan jag tog tåget till Birminghams flygplats. 700 kr för en natt på Hilton kunde inte vara mer prisvärt.
Måndag 7 november
Vaknade fem minuter innan väckarklockan ringde. Flyg till Dusseldorff med tio timmars väntan på flygplatsen innan planet gick hem till Stockholm. Hade skaffat bra lektyr att ha på flygplatsen. En lång hemresa, men i övrigt kunde det inte ha varit en bättre resa. Får snart börja planera för nästa resa. Kanske en resa i påsk då Port Vale möter Aldershot (utanför London) på påskafton. Då måste det bara bli tre poäng !
Epilog
Torbjörn, norrmannen som vi träffade, tyckte att vi skulle försöka hålla kontakten med varandra och Peter tyckte att vi måste försöka resa tillsammans med norrmännen till England. Följaktligen ordnade redaktören gruppen Port Vale Scandinavian Supporters Club på Facebook så att vi kan hålla kontakten med varandra.
Förra gången jag var på Vale Park fick den dåvarande managern Lee Sinnott sparken ett par dagar senare. Efter lördags matchen var det den trevlige matchvärden Gerry Keenan som sade upp sig i protest mot bland annat besparingar i serviceutbudet till gästerna och att han blivit av med sin parkeringsplats sedan många och hänvisats till en betydligt sämre belägen p-plats. Vem kommer att sluta efter nästa match som jag kommer att se på Vale Park ?
