Stora skadeproblem, men serieledningen växer
Peart-Harris gjorde sitt första mål för klubben.

Stora skadeproblem, men serieledningen växer

Två vinster medan konkurrenter tappade poäng har inneburit ytterligare steg mot uppflyttning, men mängden spelare som missar resten av säsongen har ökat med tre. Det ser väldigt tunt ut i backlinjen och på det defensiva innermittfältet. Trots det fortsätter laget prestera.

Förra onsdagen kom beskedet om ytterligare tre spelare som missar resten av säsongen. Terry Devlins axelskada mot Oxford var värre än befarat. En flisa menisk hade lossnat i Joe Morrells knä. Tom McIntyre bröt foten i samband med den tackling på boll som han blev utvisad för. Mitch Pinnock (jag kan ha förväxlat honom med Ethan Pinnock förut) kunde visa upp sår på skenbenet efter matchen, men hade inte han kommit sent in i situationen hade sannolikt McIntyre kunnat spela vidare. Avstängningen hävdes, vilket ju spelar mindre roll nu, men det var ändå viktigt att visa att man inte accepterar så dåliga domslut.

Så här såg truppen ut inför matchen mot Carlisle, med tänkta reserver till startspelarna inom parentes.

Målvakter: Will Norris (Matt Macey
Högerbackar: Joe Rafferty (Zak Swanson, snart åter i träning) 
Mittbackar: Sean Raggett; Conor Shaughnessy (Ryley Towler; Connor Ogilvie, vänsterback) 
Vänsterbackar: Connor Ogilvie (Jack Sparkes
Defensiva innermittfältare: Marlon Pack; Tom Lowery (Owen Moxon; Ben Stevenson, skadad) 
Offensiva mittfältare: Paddy Lane; Callum Lang; Myles Peart-Harris (Abu Kamara; Gavin Whyte; Christian Saydee; Josh Martin; Anthony Scully; Tino Anjorin, skadad) 
Anfallare: Colby Bishop (Kusini Yengi; Christian Saydee, mittfältare) 

Vad mer klarar den här truppen? En kortvarig skada eller avstängning på en målvakt. Samma för en mittback eller vänsterback, men inte två på en gång. Kortvarig frånvaro för en defensiv innermittfältare kan också hanteras, och om det skulle bli två spelare borta där kan nog Peart-Harris vikariera. Offensivt är det inte riktigt lika illa ställt. Det finns gott om yttrar och två mycket bra centrala forwards, samt Saydee som kan spela på två positioner. Pack uttryckte det bra på Instagram. Ett tufft slag, men ett som bara motiverar truppen än mer. Bra kaptensskap! 

Carlisle 0 - 1 Portsmouth

Carlisle (4-1-4-1): Lewis; Back (Grehan 75), Lavelle (k), Barclay, Robinson (Armer 75); Neal (Maguire 75); Gibson (Charters 75), Vela, Mellish, Diamond (Butterworth 57); Armstrong
Gula kort: Vela
Övriga avbytare: Breeze, McCalmont

Pompey (4-2-3-1): Norris; Rafferty, Shaughnessy, Raggett, Ogilvie; Pack (k), Lowery; Lane (Sparkes 85), Lang (Moxon 75), Peart-Harris (Kamara 57); Bishop
Mål: Lane 62
Övriga avbytare: Macey, Towler, Martin, Yengi

Domare: Martin Woods
Publik: 9053 (1848 Pompey-fans)

Det var förstaelvan som tog sig an Carlisle, en jumbo med fem raka förluster, men ingen tanke på att det skulle bli en lätt uppgift. Lång resa och ett motstånd som stod upp mycket bra på Fratton Park var saker att beakta och första halvleken visade inga skillnader mellan lagen.

Ja, Portsmouth kom inte ur andra växeln, men det är också frågan om man tilläts göra det. Eller så kanske man inte har förmågan att göra det alla gånger och det kan vara så att det går att vinna mot tillräckligt svagt motstånd ändå. Förvisso var det gästerna som skapade den bästa chansen före paus när Lane akrobatiskt vred sig så att han kunde nicka Lowerys låga skott i stolpen, men det var en första halvlek som det stod 0-0 på. Gästerna skruvade upp tempot i andra halvlek och när Kamara kom in istället för Peart-Harris höjdes kvaliteten tillräckligt för att avgöra matchen. Kamara hade redan legat bakom en farlighet när han vände upp på egen planhalva varpå han chippade bollen över en tackling. Sedan vek han inåt i banan och slog en perfekt genomskärare till Lane som bara behövde sätta bredsidan till för 0-1.

Carlisle hade inte förmågan att komma tillbaka från detta och det var närmare 0-2 än 1-1. Shaughnessy nickade i stolpen innan John Mousinho säkrade segern med några defensiva byten. God kontroll matchen igenom och ett mål räcker för vinst när man håller nollan för tionde gången på bortaplan. Oväntade kryss för Bolton och Derby innebär en utdrygad serieledning samtidigt som Peterborough har det fortsatt tufft, med en 5-2-förlust i Wycombe som senaste besvikelse.

Portsmouth 3 - 1 Cambridge

Pompey (4-2-3-1): Norris; Rafferty, Raggett, Shaughnessy, Ogilvie; Lowery (Moxon 36), Pack (k); Kamara (Martin 85), Peart-Harris (Lang 72), Lane (Sparkes 85), Yengi (Bishop 72)
Mål: Yengi 44 (pen), Peart-Harris 59, Kamara 71
Gula kort: Norris, Sparkes
Övriga avbytare: Macey, Towler

Cambridge (4-1-4-1): Stevens; Gibbons (L.Bennett 72), R.Bennett, Morrison, Andrew; Cousins (May 76); Kaikai (Bonne 76), Lankester, Thomas (Kachunga 72), Brophy (Digby 76); Taylor
Mål: Andrew 38
Gula kort: R.Bennett, Lankester, Stevens, Gibbons, Morrison
Övriga avbytare: Mannion, Rossi

Domare: Sam Allison
Publik: 19445 (305 gästande)

Den långa resan till och från Cumbria satte sig säkert i spelarnas kroppar. Mousinho aviserade viss rotation och jag tror de flesta tänkte att Lowery skulle vilas efter att ha kommit tillbaka från sin knäskada, samt att Peart-Harris skulle ersättas av Kamara. Det blev istället Lang och Bishop som fick börja på bänken till förmån för Kamara och Yengi.

Portsmouth startade bra och Yengi såg skarp ut, men efter tio minuter jämnade Cambridge ut spelet. Lowery skadade sig och fick ersättas av Moxon. Det ser verkligen tunt ut på innermittfältet. Här tyckte man att sex defensiva innermittfältare hade kunnat räcka en hel säsong.

Som salt i såren tilldömdes Cambridge ett mål trots att det såg ut som att Danny Andrews nick inte var över linjen. Det var tydligen vad som behövdes för att få fart på hemmalaget som omgående ökade trycket. Yengi sköt tätt utanför innan han fixade en straff, fälld av två spelare samtidigt, ett domslut som Cambridge protesterade vilt mot. Sam Allison var obeveklig och Yengi kunde vänta ut målvakten för att sätta straffen ganska nära mitten av målet. Innan halvleken var slut hann James Gibbons sopa undan benen på Lane med en lite väl kraftfull tackling, men han klarade sig undan med gult kort då han också var på bollen.

Hemmalaget kom inte riktigt igång direkt efter paus och det var Cambridge som var närmast att skapa chanser utan att det blev farligt. Istället kom 2-1 på Portsmouths första chans i andra halvlek och allt som behövdes var en tempoökning. Moxons passning skarvades av Peart-Harris, Yengi tog emot på volley och spelade vidare till Lane i en rörelse, och Lanes låga inspel styrdes in av Peart-Harris. Där gick det för fort för Cambridge.

Portsmouth hade kontroll fram till tilläggstiden. Michael Morrison drog på sig en varning och lyckades undvika en andra när Allison missade en eftersläng på Yengi. 3-1 kom i den 71:a minuten sedan Portsmouth bitit sig fast runt offensivt straffområde. Moxon stoppade en kontring och skickade in ett inlägg som rensades till Shaughnessy som klev fram och sköt ett skott som blockerades. Plötsligt öppnade det upp sig för Cambridge som såg chansen att gå framåt, men Lane var snabbt på bollen och kunde hitta en fri Kamara på högerkanten. Kamara klev in i straffområdet och sköt ett hårt skott ribba in med vänstern, och Fratton Park exploderade. Ett av säsongens snyggaste mål.

Matchen var vunnen och härifrån var det enkelt för hemmalaget att spela av tiden. Bishop, Lang, Sparkes och Martin kom in för att avlasta startspelarna. Segern var stark i två avseenden. Dels den långa resan i helgen, och dels kvaliteten på motståndet. Cambridge ger alltid tufft motstånd och är svåra att göra mål pål. Detta var första gången sedan november som man släppte in tre bollar.

Portsmouth siktar så klart på topp två, men det är intressant att tänka sig poängsummor som varit rimliga mål inför säsongen. 80 poäng brukar räcka till kval och för det räcker det med elva poäng på de sista 13 matcherna. Kan både Oxford och Stevenage nå det? Knappast. Ett snitt på en och en halv poäng per match skulle innebära totalt 88 poäng, avrundat nedåt. Det räcker säkert inte till topp två, men är ändå en ansenlig poängsumma som Portsmouth nått två gånger under min livstid, 1992-93 i andradivisionen och 2018-19 i League 1. Seriesegern i League 2 togs med 87 poäng.

David Gunnarsson Lorentzen2024-02-14 15:01:05
Author

Fler artiklar om Portsmouth