Sunderland 1 - 0 Portsmouth
Det är en liten fördel för Sunderland inför returen efter att första ronden slutat 1-0. En chansfattig och medioker tillställning hettade till i andra halvlek då Chris Maguire skickade in matchens enda mål innan Alim Öztürk blev kontroversiellt utvisad. Portsmouth var en ribbträff från kvittering, men kunde inte utnyttja det numerära överläget.
Det borde vara en stormatch det här, men missad direktuppflyttning och lagens fjärde möte den här säsongen kanske gjorde sitt för den synnerligen mediokra publiksiffran. Att Portsmouths fans fick det besvärligt att ta sig den långa sträckan till Sunderland för en kvällsmatch kanske är en acceptabel förklaring, men att inte fler än drygt 25000 kunde masa sig till sin hemmaarena säger väl en del om att det här var en missräkning för Sunderland.
Det har sagts att Sunderland varit väldigt beroende av Aiden McGeadys kreativitet. Med minuter kvar till avspark hade han tvingats utgå ur startelvan och ersatts av Lynden Gooch. Så dags var det också känt att Brett Pitman (baklår) skulle missa matchen liksom Lee Brown, som testades på matchdagen med ett hälseneproblem. Portsmouth därmed utan vänsterbackar, eftersom Brandon Haunstrup skadade sitt knä i torsdags och blir borta två månader, och Dion Donohue ännu inte kunnat göra comeback. Lite som för tre år sedan när samtliga målvakter var borta inför kvalet mot Plymouth.
Sena ändringar borgade väl inte direkt för en bättre tillställning, även om man hade kunnat förvänta sig mer från de som faktiskt var på planen. Portsmouth blev en aning obalanserat utan vänsterfötter (förutom Matt Clarke). Anton Walkes hade tagit Browns plats och Gareth Evans ersatte Pitman. Gästerna hade god koll på tillställningen utan att lyckas skapa något framåt, den sista passningen var ofta för hård eller för lös, men 0-0 hade ju ändå varit ett bra resultat och med ett lika ofarligt hemmalag såg det bra ut i paus. Ingen av målvakterna hade något att göra.
Andra halvlek inleddes med tryck från Sunderland som efter drygt tio minuter bytte in före detta Pompey-yttern Chris Maguire. Det skulle ge resultat. Först hittade Gooch George Honeyman med ett inlägg och hans nick via egen axel träffade Craig MacGillivray i ansiktet och gick över. Minuten senare kom ett nytt inlägg som Clarke nickade undan, men då stod Maguire fri att måtta och ett fint volleyskott från 15 meter satt stensäkert i nät. Det som borde sett kontrollerat ut såg ut som en hästspark och det var skickligt att klappa till en boll så hårt på volley och göra mål efter bara minuter på planen.
Sunderland ville ha mer men nästa gång man gick till anfall bröt Clarke och iscensatte en kontring. Han fick tillbaka bollen i mittcirkeln och frispelade Evans som en meter utanför straffområdet revs ner av Alim Öztürk som fick syna det röda kortet, och det ska diskuteras. Att det var en foul var det ingen tvekan om. Om försvararen fick något på bollen var det så lite att riktningen inte påverkades, och han svepte benet uppåt så att han säkert skulle fälla Evans. Målchansutvisning? Nej, Evans var inte på väg rakt mot mål utan snarare ett bra läge för en potentiellt målgivande passning. Det behövdes ingen repris för att avgöra att det inte skulle vara rött kort av den anledningen, men det går att förstå domslutet. Öztürk kom med så hög fart och fällde Evans som var på väg igenom. Marginalerna är dock små. Får han mer träff på bollen så att bollbanan ändrar riktning tydligt hade vi istället pratat om en klockren brytning. Hade det skett i andra änden av planen hade jag aldrig accepterat rött kort och det är det perspektivet jag måste bedöma den här situationen utifrån. Gult kort hade räckt och det är rätt av Sunderland att överklaga.
Frisparken satte Evans knallhårt i ribban. Bollen strök håret på Jimmy Dunne och med en mindre sträv stylingprodukt hade bollen säkerligen gått ribba in i stället. Små marginaler som sagt. På hörnan blev det kalabalik i straffområdet och Omar Bogle sköt till slut via Luke O'Nien över från nära håll. Sedan handlade allt om ett bortalag som försökte spela sig igenom två fyrbackslinjer utan att lyckas. Möjligen vågade man inte riskera ytterligare baklängesmål, för man stannade ändå kvar med fler spelare än brukligt. Portsmouth med en man mer har hittills varit hänsynslöst i sin offensiv, vilket Sunderland minns efter mötet på Fratton Park. Det kanske var klokt att satsa på att hålla ettan för 2-0 var inte långt borta. Ett onödigt felpass av Burgess gav Maguire möjlighet att skjuta från distans och skottet tog i utsidan av stolpen, men reprisen visade att MacGillivray hade bra koll på det skottet.
Den här matchen blev något av ett antiklimax och det verkar som att konsensus bland intelligensen på Twitter var att inget av lagen förtjänar uppflyttning baserat på den här matchen. Och det här var ju verkligen enda matchen på hela säsongen som kunde visa huruvida laget var redo för Championship eller ej, inte de övriga 60 laget spelat, eller hur? Borta ur minnet är finalen i Checkatrade Trophy som hälften av andradivisionen säkert sneglade avundsjukt på. Nej, jag tror att spelarna var tagna av stundens allvar denna gång, och ruckade av sena förändringar. Sunderland hade behövt McGeady och Portsmouth saknade nog erfarenheten av stora matcher som Brown och Pitman besitter. På torsdag blir det en annan match. Det här var en dålig match mellan två för dagen mediokra lag där hemmalaget var ett mål bättre.
Summeringen blir att Sunderland förtjänade segern, men inte med mer än ett mål, även om utvisningen förstås bidrog till det. Portsmouth hade annars bra koll förutom den där kvarten i början av andra halvlek, men utan att skapa tillräckligt framåt. Anfallskvartetten levererade inte och det är där lagets problem finns för närvarande. Ronan Curtis är inte i form och ersättaren Viv Solomon-Otabor är med sin matchoträning ojämn. Oliver Hawkins kunde inte heller denna gång dominera mot det försvar som han har haft övertaget mot i en och en halv match. Jamal Lowe stod inte att känna igen.
Det förefaller nödvändigt att Pitman och Brown kan spela på torsdag och att publiken skapar den kokande gryta som Fratton Park brukar vara när laget har ryggen mot väggen. I så fall kan det bli mycket jobbigt för Sunderland att försvara den här ledningen, och det är en uppgift jag inte är avundsjuk på. Ett mål är inte mycket, det ska vi komma ihåg, och hemmaplan kan väga tungt här. Det kommer att bli fullsatt givet att Sunderland lyckas sälja sina 2000 biljetter, vilket förstås är långt från säkert. Vi kan vrida och vända på det mycket här. Å ena sidan spelade Portsmouth inte alls så bra som de kan och är ändå med i matchen, men å andra sidan visade laget inte tillräckligt för att det ska kunna ses som realistiskt att vända på detta. Sunderland å sin sida var inte heller något vidare och borde rimligen höja sig.
Inget av de här lagen har presterat en hel bra match i dessa fyra möten. Ett av dessa lag kommer att spela på Wembley om en och en halv vecka.
Sunderland (4-2-3-1): McLaughlin; O’Nien, Öztürk (utv 68), Flanagan, Oviedo; Cattermole, Power; Gooch (Dunne 70), Honeyman (k), Morgan (Maguire 58); Wyke
Pompey (4-2-3-1): MacGillivray; Thompson, Burgess, Clarke, Walkes; Naylor, Close; Lowe, Evans (k), Curtis (Bogle 69); Hawkins (Solomon-Otabor 69)
Domare: Andy Woolmer
Publik: 26610 (1288 gästande)
