Tre raka segrar, men playoff är väl ändå utom räckhåll?
Håller Portsmouth på att blåsa liv i hoppet om playoff? Efter tre raka segrar kanske det finns en liten chans. Laget visade hög klass mot Cheltenham och Bolton för att sedan spela dåligt och vinna mot Cambridge. Svårare lär det bli den kommande veckan.
Portsmouth 4 - 0 Cheltenham
Pompey (4-2-3-1): Macey; Rafferty, Raggett (k), Towler, Ogilvie; Tunnicliffe (Thompson 68), Morrell; Dale (Hume 85), Jacobs (Lane 76), Curtis (Scarlett 68); Bishop (Pigott 76)
Mål: Tunnicliffe 5, Jacobs 20, Curtis 26, Thompson 90+1
Gula kort: Ogilvie
Övriga avbytare: Oluwayemi, Bernard
Cheltenham (3-5-2): Southwood; Long (k), Taylor, Raglan; Jackson, Broom, Bonds (Rea 46), Perry (Olayinka 82), Ferry (Sercombe 46); May, Keena (Norton 82)
Gula kort: Bonds, Long, Keena, Raglan, Taylor
Övriga avbytare: MacDonald, Barkers, Brown
Domare: Lee Swabey
Publik: 17504 (366 gästande)
Efter en strålande halvtimme var matchen i praktiken avgjord och Cheltenham hade ingen chans att plocka någon poäng från matchen. Portsmouth parkerade på offensiv planhalva, släppte inte ett enda avslut i första halvlek och kunde lätt ha gjort fler mål innan paus. Ändå gick det inte att slappna av. Skulle man komma att ångra ett uteblivet 4-0-mål?
Jag har avundsjukt sneglat mot andra lags ledningar i vissa matcher som sett ut att vara avgjorda tidigt. Portsmouth har haft väldigt lite av den varan den här säsongen, men nu skulle det äntligen ske. I frånvaron av Marlon Pack och andra centrala mittfältare har John Mousinho valt en 4-2-3-1-uppställning, denna gång med Michael Jacobs som tia. Eftersom Mousinho minns Ronan Curtis som en jobbig vänsterytter från tiden i Oxford fick irländaren starta där, efter att ha återvänt från den fotskada han ådrog sig i Fleetwood.
Redan efter en halv minut borde hemmalaget tagit ledningen sedan Charlie Raglan helt missat en passning på egen planhalva. Colby Bishop rann igenom, men tappade lite av bollkontrollen och i slutändan blev det ganska lätt för målvakten att avvärja friläget. Tonen var ändå satt och fem minuter senare kom 1-0.
Domaren missade en solklar frispark för att i momentet efter blåsa för en tveksam sådan. Joe Morrell fick brottas för att få loss bollen och när han till slut lyckades sattes spelet igång snabbt. Joe Rafferty hittade Bishop i straffområdet. Han höll i bollen innan han släppte den bakåt till Ryan Tunnicliffe som hittade nedre högra hörnet med en bredsida från 20 meter. Tunnicliffe sade att det var en passning med ett meddelade och visst har väl Martin Åslund sagt att någon berättat något med en passning? Filosofiskt. Djupt. Akademiskt. Fotbollens försök att ta sig in i finkulturen.
Hemmalaget spenderade det mesta av första halvlek på offensiv planhalva och Matt Macey behövde inte använda händerna annat än för att lägga upp bollen för någon inspark. 2-0 kom ganska så snart i andravågen efter ett för långt inlägg från vänster. Cheltenhams vänsterförsvar tappade bort Jacobs som kom helt fri efter en snygg direktpassning från Bishop och det var en smal sak att näta från nära håll.
Owen Dale har fått och gett sig själv kritik för dålig poängskörd. I mitten av halvleken såg det ut som att han skulle avsluta sin måltorka med ett drömmål. Efter en snabb överstegsfint vid kortlinjen dribblade han sig fram till ett skottläge och prickade ribban precis ovanför krysset.
Det tredje och potentiellt matchavgörande målet kom dock några minuter senare. Bishop höll en försvarare ifrån sig och lättade fram bollen till Dale som sedan frispelade Tunnicliffe genom att slå bollen i gräset och över försvararens ben. Mittfältaren tog sig in i straffområdet, fintade passning och väntade in rätt tillfälle att slå in bollen till Curtis som rakade in 3-0, vilket stod sig i paus. Ingen hade protesterat mot 5-0.
Cheltenham gjorde vad de kunde för att rädda anseendet. Under en tiominutersperiod var det faktiskt de som dominerade. Det blev också lite farligt vid två tillfällen. Först ville de ha en straff för en lätt handpåläggning i ryggen, men spelet fortgick och ett skott täcktes till hörna. Sedan var det en tilltrasslad situation som kunde lett till ett avslut där Macey till slut fick tag på bollen.
Men det var farligare i andra änden och det såg ut som att Bishop till slut skulle få till det när Jacobs hittade in med en fin passning i straffområdet. Anfallaren tog ner bollen för att sedan skjuta över. Cheltenham stack efter det upp med en frispark som blev farlig när inhopparen Louis Thompson tappade balansen, men Alfie May tvekade och skottet blockerades varpå returen skickades högt över av Aidan Keena.
Två fina lägen för hemmalaget följde och Bishop missade återigen ett friläge. Denna gång med ett tillslag för mycket. Jacobs drog till i ribban från straffområdeslinjen. Skulle man behöva ångra att det fjärde inte kom? Jag menar, Cheltenham hade ju kunnat växa av en reducering och kanske reducerat igen och… Nej, de skapade knappt några chanser. Klockan tickade upp mot 75 minuter, 80 minuter, 90 minuter.
Löken på laxen levererades av Thompson som drog till med ett vobblande skott högt mitt i målet från 25 meter. Ett välförtjänt mål av en spelare som haft så många motgångar.
Portsmouth 3 - 1 Bolton
Pompey (4-2-3-1): Macey; Rafferty, Raggett (k), Towler, Ogilvie; Tunnicliffe, Morrell; Dale, Jacobs (Scarlett 66), Curtis (Pigott 81); Bishop
Mål: Towler 73, 84, Bishop 87
Gula kort: Curtis, Rafferty
Övriga avbytare: Oluwayemi, Bernard, Thompson, Lowery, Lane
Bolton (3-4-1-2): Trafford; Jones, Almeida Santos (k), Toal; Bradley, Lee (Sheehan 86), Morley, John; Dempsey; Charles (Nlundulu 79), Shoretire (Kachunga 72)
Mål: Charles 48
Gula kort: Santos, Bradley, Lee, Toal
Övriga avbytare: Williams, Mbete, Isgrove, Adeboyejo
Domare: Stephen Martin
Publik: 17132 (592 gästande)
Upp till bevis hade Morrell sagt inför matchen. Bolton kom med en lång svit av segrar med någon enstaka förlust inbakad och det var inte längesedan man vann två matcher i rad med 5-0. Man kunde tro att lagen skulle kunna vara lite slitna, men det var högt tempo och hög intensitet från start. Bolton spelade fysiskt och ofta fult, Portsmouth stod upp. Det var mycket gnäll och skäll från Ian Evatt som lade allt fokus på domaren och att försöka provocera hemmabänken. Vid upprepade tillfällen lyckades bortaspelarna på något märkligt sätt skada sig i samband med frisparkar som de orsakade. Vilken otur de hade varje gång.
För den som enbart följde matchen på Twitter upplevdes det säkert annorlunda. Boltons fans påpekade hela tiden att hemmaspelarna filmade. De hade en poäng när Jacobs föll lätt med en spelare i ryggen, men för det mesta var frisparkarna de fick emot sig korrekta. Dock kunde de då och då komma undan med en rejäl knuff i ryggen för att snabbt dra tillbaka armarna för att säga att ”jag gjorde ingenting”. Det var en tydlig taktik, att spela på gränsen och verka oskyldig och inte så sällan spela offer.
Portsmouth hade det mesta av spelet och chanserna, men Bolton kunde både spela fotboll och bemästra det mer chansartade spelet. Där har Portsmouth något att lära, även om Mousinho har fått laget att bli bättre på att fokusera på andrabollarna. Det såg på något sätt ut som att det var Bolton som skulle kunna gå upp av de här två lagen i första halvlek.
Ändå var det Portsmouth som spelade bäst och skapade mest. När Connor Ogilvies skott styrdes till Curtis trodde de flesta att målet skulle komma, men James Trafford täckte väl och Curtis lyfte bollen över. För Bolton var det nära mål när Kyle Dempsey försökte hitta Shola Shoretire framför mål. Ryley Towley hade dock stängt den dörren.
Den stora chansen fick Dale efter att han plockat upp en slarvig passning av Trafford. Fri med målvakten försökte han dribbla sig till ett öppet mål, men Trafford kom tillbaka och fick en hand på bollen. När Dale sedan skulle ta hand om andrabollen fälldes han klart och tydligt och när Curtis sedan sköt via en försvarare och ut väntade alla på en straffspark för att få se domaren oförklarligt döma hörna. Det kanske lönar sig att gnälla och skälla på domaren trots allt. Det var 9-4 i avslut i paus, men bara 2-0 i avslut på mål.
Första halvan av andra halvlek var en scenförändring. Dion Charles slog in 0-1 efter hörna och det var gästernas första avslut på mål. Sedan kom ytterligare ett par chanser för Bolton och Dempsey var inte långt från att göra 0-2. Tankarna var dock klara hos Mousinho och assistent Jon Harley som skickade in Dane Scarlett och flyttade upp yttrarna. Det blev mer 2-4-4 i anfall och mer fokus på högerkanten. Avslutsstatistiken var trots det 0-4 när Portsmouths första avslut i andra halvlek kom.
Rafferty levererade en perfekt inläggsfrispark från höger som studsade en gång innan Towler nickade in 1-1 i vänstra krysset. Dörren till seger hade öppnats och matchbilden skulle förändras igen. Bolton hade förvisso ett läge direkt efter när Elias Kachunga fick huvudet på ett inlägg, men det var en svår nick då bollen kom bakom honom och Macey kunde lugnt konstatera att bollen skulle gå över.
Portsmouth forsade fram i attack efter attack. Den där bollen bara skulle in. Det var inlägg som nästan nådde ända fram för att styras undan i sista stund, men Bolton kunde inte stå emot till slut. Scarletts skott täcktes undan och Ogilvie fixade en ny hörna. Morrell sprang sig fri till vänster och fick passningen från Tunnicliffe. Ett tillslag för att lägga bollen till rätta och sedan en smekning mot bortre stolpen. Towler var där, en bredsida gick in i bortre hörnet och dörren började stängas för Bolton.
Bolton som hade maskat större delen av halvleken fick plötsligt bråttom och efter lite slarv i hemmaförsvaret kunde ett skott från Kieran Lee leta sig fram mot Macey som släppte retur till en offsidestående Bolton-spelare. Det var det sista Bolton skulle skapa i den här matchen och en minut senare var det helt avgjort. Tunnicliffes hörna från höger klackstyrdes in av Bishop vars fyra matcher långa måltorka var över. Målet var hans 13:e i ligan för säsongen, hans bästa sedan han lämnade Leamington 2019 och det är fortfarande 14 matcher kvar att spela. Lägg till fyra mål i cupspel och totalt fem assist och det är lätt att konstatera att Bishop har varit en succévärvning.
Efter 0-4 i avslut under första halvan av andra halvlek blev det 8-2. De första två målen förändrade verkligen matchbilden. Vid 0-1 var det svårt att se någon väg tillbaka, men Mousinhos gäng hittade ett sätt. Towler utsågs till matchens spelare och det är lätt att förstå varför. Felfri bakåt och två mål framåt. It’s got to be doors, innit?
Det mest intressanta som hände i slutet var att Dan N’Lundulu uppmärksammades för vilken klubb han tillhör och att Morrell lyckades reta upp honom med några småfula efterslängar. Bolton hade spelat fult hela matchen, så det borde de väl kunna ta, men N’Lundulu blev märkbart upprörd och började bråka efter slutsignalen. Frågan är om det blir någon speltid för honom i andradivisionen, men eftersom Southampton valde att fokusera på ligaspelet kanske de klarar sig kvar. Annars får man säga att 1-2 hemma mot Grimsby inför glesa läktare när det finns en kvartsfinal att spela för är ganska pinsamt, på flera plan.
Och på tal om den matchen var det roligt att se Ryan Taylor igen, och att dessutom kunna konstatera att Bryn Morris även är en vinterspelare. Säg inget till Kenneth.
Cambridge 0 - 1 Portsmouth
Cambridge (3-4-1-2): Mitov; Morrison, Bennett, Jones; Bennett, Digby (Tracey 77), Lankester (O’Neil 68), Brophy (Seddon 78); McGrandles; Smith, Ironside
Gula kort: Lankester
Övriga avbytare: Mannion, Williams, Okedina, Worman
Pompey (4-2-3-1): Macey; Rafferty, Raggett (k), Towler, Ogilvie; Tunnicliffe, Morrell; Dale (Pigott 89), Jacobs (Lowery 60), Scarlett (Hackett 78); Bishop
Mål: Bishop 65
Gula kort: Dale
Övriga avbytare: Steward, Bernard, Thompson, Lane
Domare: Andrew Kitchen
Publik: 6667 (1466 Pompey-fans)
Efter att ha sett det mesta av två matcher fick det bli att titta till Flashscore lite då och då under lördagen. Lika bra det antagligen för det var inte mycket Portsmouth lyckades med offensivt mot bottenlaget Cambridge. Curtis åkte på en skada mot Bolton som inte såg så farlig ut, men det visade sig att korsbandet är skadat och därmed är säsongen över. Frågan är om vi nu sett det sista av Curtis i Pompey-tröja eftersom hans kontrakt går ut i sommar.
Hans ersättare Scarlett kom inte alls till sin rätt och det gjorde inte någon annan kantspelare. Morrell var den ende som höll måttet i första halvlek och chanserna skapades av hemmalaget. Det var 8-0 i avslut i paus, men inget att oroa sig över för Macey. Cambridge var riktigt usla framför mål och bästa chansen var en nick över från Michael Morrison. Släkten var inte värst.
Portsmouth kontrollerade andra halvleken, men det var först efter hemmalagets tionde avslut som man kom till en målchans. Sedan tvingade Dale fram en räddning av Dimitar Mitov och kanske skulle laget ändå komma igång. In kom Tom Lowery efter fem månaders frånvaro med baklårsproblem och han satte fart på passningsspelet. En kort hörna senare låg bollen i mål efter att Bishop nickat in Dales inlägg i mitten av halvleken.
Målet fick effekten att Cambridge flyttade upp och tryckte på stundtals. Bästa chansen fick Steve Seddon vars skott täcktes av Raggett till hörna. Släkten var fortfarande inte värst. Hemmalaget hade lägen nog för tre eller fyra mål, men Seddons avslut var det enda som hotade på riktigt. Portsmouth spelade inte tillräckligt bra för att förtjäna en poäng, men fick tre. Det var en klassisk smash and grab-seger som ger visst hopp om playoff. Det lär krävas segrar mot Barnsley och Sheffield Wednesday den kommande veckan för att hålla hoppet vid liv.
