Landslagets anfallskris en förbannelse
Den 12:e oktober 2010 vann Tjeckien en landskamp borta mot Liechtenstein med 2-0. Målskyttarna hette Tomás Necid och Václav Kadlec. Båda målen var vackra, framför allt Necids mål. Men det mest glädjande av allt var att Tjeckiens framtid såg så ljus ut på anfallsidan. Det här var knappt två år sen och jag föreställde mig att jag idag skulle kunna prata om det tjeckiska anfallsundret. Istället lider tjeckisk fotboll av en anfallskris. Hur är detta möjligt?
Ja, hur är det möjligt? Bakom Václav Kadlec och Tomáš Necid som slog sig in i landslaget i så pass ung ålder fanns spelare som den då 19-årige Jan Chramosta, den då 22-årige Martin Fenin och 18-årige Matej Vydra, samt duktiga erfarna spelare som t.ex. Baroš och Sverkoš. Ingen av dessa sju anfallare känns landslagsaktuella inom en överskådlig framtid. Vad gäller Baroš så är det helt enkelt så att han har slutat i landslaget. Det borde inte göra något dock, med den fina återväxten Tjeckien har på anfallsidan. Men skador, skador, en depression och åter skador har sett till att så är fallet. Låt oss gå igenom spelare för spelare och se vad som hänt sen den där matchen mot Liechtenstein. Vi börjar med de mer etablerade stjärnorna.
Milan Baroš 30 år.
Milan Baroš var ett stort löfte i början av 2000-talet och såg ut att leva upp till förväntningarna när han vann skytteligan i sitt första stora mästerskap, EM 2004. Baroš vann också den turkiska skytteligan 2008-2009, men han blev dock aldrig så bra som många hade hoppats. Efter sommarens EM deklarerade Baroš att han bestämt sig för att sluta i landslaget.
Martin Fenin 25 år.
Martin Fenin fick sitt stora genombrott i U20 VM 2007 i Kanada, där han gjorde ett minnesvärt mål i finalen mot Argentina, som Tjeckien tyvärr förlorade med 1-2. Efter U20-VM fortsatte Fenin att leverera i den inhemska klubben Teplice och 2008 blev han köpt av Eintracht Frankfurt. Hans debut för Frankfurt är oförglömlig. Fenin gjorde nämligen alla tre målen när Frankfurt besegrade Hertha Berlin. Tala om drömdebut! Fenin har gjort 16 matcher för A-landslaget och gjort 3 mål totalt. Fenins problem började någon gång 2011. Hans spel försämrades och han gick inte alls att känna igen. I oktober samma år kom förklaringen. Fenin hade drabbats av en depression. Fenin var dessutom nära att slå ihjäl sig då han i berusat tillstånd ramlade ut genom fönstret från sin lägenhet den 18:e oktober. Han hamnade på sjukhus med skallskador och hjärnblödning. Idag mår Fenin bra. Han är fri från depressionen efter att ha behandlats av psykolog hemma i Tjeckien. I augusti 2011 gick Fenin till Energie Cottbus i Zweite Bundesliga där han spelar idag. Han känns långt borta från landslaget idag, men vem vet.
Václav Sverkoš 28 år.
En kille med erfarenhet från Bundesliga och Ligue 1 i Frankrike. Václav Sverkoš har spelat 11 matcher för landslaget och gjort 2 mål. Han deltog i EM 2008 där han gjorde ett av dessa båda mål. Han proffskarriär är dock halvlyckad. Sverkoš har gjort både bra och mindre bra säsonger i Tyskland och Frankrike. Efter en tung period i Sochaux försvann han från landslagsdiskussionen. Men 2011 återvände Sverkoš hem till Tjeckien och Baník Ostrava där han fick en nytändning. Han blev återigen landslagsaktuell men under vårsäsongen 2012 blev han långtidskadad och han är ännu inte spelklar. Landslaget känns med andra ord långt borta.
Tomáš Necid 22 år.
Detta är kanske Tjeckiens störste anfallstalang genom tiderna. Stor och stark, men samtidigt teknisk, rörlig och en bra skytt. Tomáš Necid var framtiden. Notera att jag använde ordet var och inte är. Necid är så pass talangfull att han etablerade sig i A-landslaget redan som 19-åring. Denna jättetalang ser dock ut att få karriären förstörd av skador. CSKA Moskva-proffset Necid ådrog sig en allvarlig knäskada i början på Juni 2011. Han behövde opereras och beräknades bli borta ca sex månader. Necid var dock borta i närmare 9 månader innan han gjorde comeback. Tyvärr hann inte Necid hitta formen till EM, men han fanns ändå med i den tjeckiska truppen. I juli kom dock ett ytterst tråkigt besked för Necid och således även för tjeckisk landslagsfotboll. Necids knä hade inte läkt som det skulle och han skulle nu tvingas operera sig igen. Lite senare kom beskedet att han blir borta i nio månader. Vips så har Tjeckiens största anfallslöfte fått sin karriär förstörd. För ingen kan väl tro att 18 månaders frånvaro inte sätter sina spår. Jag vet att Necid hade enorm utvecklingspotential. Han kommer nu missa två säsonger av utveckling. Det är lite av en fotbollstragedi.
Václav Kadlec 20 år.
Detta är nog egentligen en större supertalang än Necid. Men jag gör skillnad på att vara talang och etablerad stjärna. Necid var båda delarna. Kadlec har inte fått något internationellt genombrott ännu, om man inte räknar landslagsdebuten mot Liechtenstein där han gjorde mål. Flera storklubbar har visat intresse för Kadlec – Chelsea var intresserade av honom redan när han var 16 år. Kadlec har dock varit klok som inte har haft bråttom att göra proffskarriär utomlands. Han gjorde viktiga mål för sitt Sparta redan som 17-åring, men hans karriär har gått i stå på grund av skadeproblem och han missade praktiskt taget hela vårsäsongen nu senast. Förra veckan skulle han dock fått göra comeback igen, i ligapremiärderbyt mot Dukla, men oturligt nog blev han sjuk. Kadlec behöver vara skade- och sjukdomsfri under en tid och få speltid för att hitta formen och fortsätta utvecklas. I dagsläget är han inte aktuell för landslaget. Han kan dock bli aktuell för U21-landslaget igen inom kort.
Matej Vydra 20 år.
Matej Vydra hade en mycket bra säsong 2009-2010 när hans Ostrava slogs om den tjeckiska ligatiteln. Säsongen därefter hamnade den då blott 18-årige Vydra i italienska Udinese, där han inte fick mycket speltid. I augusti förra året lånades Vydra ut till belgiska Brugge. Vydra trodde att flytten skulle ge honom mer speltid, men i september direkt efter flytten, slet han av ett korsband och fick därför så gott som ingen speltid i Belgien heller. Vydra tillhör fortfarande Udinese, men har nyligen blivit utlånad under ett års tid till Watford i The Championship. Det tjeckiska A-landslaget är väldigt avlägset för Vydra.
Jan Chramosta 21 år.
Jan Chramosta är en stor talang som det talats mycket om under en tid. Han har flera bra säsonger bakom sig i inhemska Mladá Boleslav och ryktena har gått om en proffskarriär i utlandet. Chramosta har varit Tjeckiens formstarkaste anfallare på sistone. Han har gjort hela sju mål på två matcher i U21-landslaget. Bílek har nämnt honom som en tänkbar efterträdare till Milan Baroš. Chramosta liknar onekligen en ung Baroš. Han är snabb teknisk och en giftig avslutare. Tyvärr trampade Chramosta snett nyligen och är långtidsskadad. Vi kommer alltså inte få se honom i landslaget i år.
Med allt detta sagt, finns det något hopp om en vettig anfallare i det tjeckiska landslaget framöver? Jag tror inte oturen kan hålla i sig för evigt, men visst är jag en smula orolig. Under det stundande VM-kvalet är jag rädd att anfallet kommer vara Tjeckiens akilleshäl. Kvar finns bara två anfallare som är skapliga och i nuläget känns helt givna i truppen. Den ena är 23-årige Tomáš Pekhart, som gjort ett fåtal matcher för det tjeckiska landslaget, men ännu inte gjort något mål. Den andre är 30-årige David Lafata som öser in mål i klubblaget Jablonec och vann den inhemska skytteligan nu senast. Det var förövrigt andra gången i rad som Lafata vann den tjeckiska skytteligan. Lafata har gjort ett par lyckade inhopp för det tjeckiska landslaget. Tre mål totalt har det blivit för Lafata i landslagströjan. Lafata har dock ytterst lite erfarenhet från fotboll på hög internationell nivå. Det är svårt att säga hur bra han håller mot bättre motstånd. Bakom Lafata och Pekhart finns det i dagsläget ingen anfallare att ens tala om, så förhoppningsvis går ingen av dessa herrar sönder innan VM-kvalet inleds i september.
Det känns hemskt att behöva skriva en så här lång artikel, som egentligen bara handlar om elände. Jag hade påbörjat en helt annorlunda artikel om Tjeckiens unga fotbollstalanger. Artikeln skulle haft rubriken ”framtiden är ljus”. Den kommer jag dock aldrig att publicera. Jag behöver kanske inte förklara varför. Oturen med skador är inte bara något som förföljer våra unga anfallstalanger. Tyvärr stannar det inte där. Det jag har beskrivit är bara toppen av ett av ett isberg och det känns som att Tjeckien är drabbat av en förbannelse. Även om jag förstås inte tror på sådant egentligen.
