Veckan som gick
Ännu en bortaförlust. Svårt att vara överdrivet lycklig efter ännu en bedrövlig bortaprestation. Men vi hade i alla fall tur med vädret!
Ibland är det jobbigt att vara HIFare. Ibland är det ännu värre… Vecka 35 var just en sådan vecka. Den gångna veckan var då det hände. Det var då luften gick ur. Det var då det uppdagades att vi trott på ett luftslott. Trots att det återstår sex omgångar innebar förlusten mot Kalmar med all sannolikhet att gulddrömmen var just en dröm. Fem guldjagande lag förvandlades till 2 1/2. MFF får finna sig i att vara den där halva med tanke på att dom trots allt har fem poäng upp. Tyvärr är HIF inte en av dom andra två.
Visst… Det uttalade målet är att HIF ska klara en placering bland dom fyra främsta, för att på så sätt kvalificera sig för Royal League, och det målet är ju fortfarande nåbart. Fast då måste något drastiskt hända med HIFs bortaspel. Jag tvivlar på att enbart vinster i resterande hemmamatcher räcker till en RL-plats. Med MFF, Halmstad och Elfsborg på bortamenyn är uppdraget långt ifrån slutfört.
Trots att det enbart är vi supportrar, och till en viss del media, som har uttalat HIF som en av guldkandidaterna så är det klart att det smärtar lite grand. Det smärtar alltid när sanningen gör sig påmind. I år är vi helt enkelt inte bättre än så här.
Veckans Masochist
Jag själv: Häromdagen ägnade jag en kväll åt att först se Kalmar FF-HIF i repris för att en stund senare titta på 0-0 matchen Landskrona BoIS-Halmstad. Även den i repris. Det var en kväll totalt befriad från fotbollsporr. Det var som att beskåda ett ”Vilse i pannkakan”-marathon. Fullkomligt vidrigt. Ibland är det som att dö en smula att vara fotbollsintresserad. Är fullkomligt övertygad om att mitt liv förkortades med minst två veckor denna afton. Börjar det inte spelas mer underhållande fotboll i Allsvenskan är det bara en tidsfråga innan socialstyrelsen tvingar Comhem att förse sina fotbollssändningar med varningstexter á la ”Tråkig fotboll förkortar ditt liv” eller ”Passivt spel dödar”.
Veckans ”det fattar väl vilken idiot som helst”
Att man måste springa för att vinna matcher: Jag trodde att det var basic knowledge, men jag hade uppenbarligen fel. Efter att ha beskådat KFF-HIF en andra gång blev det uppenbara, om möjligt, än mer uppenbart. Så fort en HIFare fått bollen stannade alla andra upp. Och jag menar verkligen ALLA. Ingen rörelse. Ingen som ville ha bollen. Alla bara väntade på att bollhållaren skulle uträtta magiska under och blixtrar och dunder. Det gick så där, va? Inga gyllne skor så långt ögat kunde nå. Bara 11 fotbollsmördare och 11 som inte ens ville bli svettiga. Själv fick jag bita mig i överläppen för att inte konstant skrika: Run Forrest! RUN!!! Som om det hade hjälpt…
Veckans roligaste
René Bergstrand: Bloggen Svedski Ronaldo avslöjade att Kurt-Arne ”Nanne” Bergstrand enligt folkbokföringen även heter René. Vansinnigt roligt! Kommentaren ”Hur mycket hatade Nannes föräldrar honom egentligen?” är om möjligt ännu roligare.
Veckans jobbigaste
Att vara periodare: Varför HIF? VARFÖR? Varför gör ni våra liv till ett helvete! Varför får ni oss överlycklig ena veckan för att tvinga ner oss i djupa depressioner veckan efter? Har ni gett er fan på att driva era fans till vansinne? Om så är fallet kan jag meddela att ni är på god väg att uppfylla målet. Om ni inte bryter trenden med att förlora varannan match kommer jag att hålla er personligt ansvariga om skilsmässostatistiken ökar i Helsingborg. Vilket förhållande står ut med att man enbart är på gott humör varannan vecka? Kan vi inte bara komma överens om, för allas trevnad, att ni vinner hela tiden? Tack på förhand…
Veckans deja vü
HIFs bortaspel: Okej! Been there, done that, didn´t like it! Överraska mig! Börja uppträda som ett lag även på bortaplan för bövelen.
Veckans underprestation
Skottstatistiken: Ett skott på mål. ETT? Och det var inte ens hårt…
