Viljan att skrika SM-GULD
Jag kanske inte borde behandla ämnet överhuvudtaget men alla som berörs av HIF drömmer självklart redan om det. Det viskas på gator och krogar och egentligen är det helt omöjligt. Kan HIF vinna guld redan i år? Jag vet inte vad jag ska tro. Hjärtat tror på en avgörande match mot Häcken, men hjärnan försöker frenetiskt tala om för mig att det inte kommer hända. Jag är ändå riktigt nöjd med laget om de kommer minst fyra.
Bakgrunden till att jag har fått lite guldfeber är självklart Helsingborgs enormt fina facit i de sju senaste matcherna. De har inte en förlust på flera veckor och Baxter vet inte ännu hur det känns att förlora med HIF. Formen pekar uppåt och de spelar verkligen som ett guldlag. Det verkar ha förbigått resten av Sverige men i Helsingborg så vet man att HIF är just nu Allsvenskans bästa lag.
Säsongen ser ut att bli räddad oavsett och en fjärdeplats ser mycket överkomlig ut. Samtidigt av att döma mot Öster senast så ser det ut som om HIF ska kunna ta sig till en Cup final den 11: e november. I allsvenskan har laget faktiskt möjlighet att äta upp poängavstånd samtidigt som de andra lagen tappar poäng. Helsingborg möter IFK Göteborg på lördag som ligger trea och vid seger går de förbi i tabellen. HIF har även AIK och Elfsborg kvar att möta och dessa matcher kan också vara avgörande. Speciellt eftersom varje seger mot de lagen gör att HIF närmar sig toppen.
Jag vill bara kunna skrika SM-GULD efter slutsignalen mot Häcken. Jag vill att laget slår AIK, Göteborg och Elfsborg. Jag vill att HIF inte tappar fler poäng på de avslutande matcherna. Jag vill att hela Sverige får se vad Skånes Stolthet kan göra om de inte blir hämmade av vissa personer. Jag vill kunna säga att HIF vann SM-GULD samma år som Henrik Larsson beslutade sig för att flytta hem till Helsingborg. Jag vill för en gångs skull kunna säga att HIF är Sveriges bästa lag. Det är denna vilja som gör att de sista matcherna kommer antingen bli himmel eller helvete. Oavsett vilket så har jag återfunnit tron på laget i mitt hjärta. Vi är på väg…
Ted Egger – Tillåter mig själv att drömma.
