Gästkrönika: Fritt Skåne?

Lagom till nationaldagen levererar Hjalmar en gästkrönika om förhållandet Skåne vs. Sverige och nationalsångssjungandet på Olympia.

Fritt Skåne? lagom till nationaldagen..

Få saker fyller en med samma välmående som en biltur på E6an från Lund på väg upp till Olympia en solig vårdag. Rapsfälten har slagit ut och Sundets pärla glänser på Öresunds strandkant. "Skåningar är som skåningar". Det vill säga annorlunda från annat folk i Sverige? Generellt sett, ja. Ett landskap med enorm tillväxt, men stressen i hufvudstaden ser man inte i en stor stad som Malmö exempelvis. Det södra, varma lugnet är unikt.

För mig är inte Eslöv eller Genarp särskilt viktiga i min bild av Skåne. För mig är HIF Skåne. Den gulröda och den blåröda fanan är en och samma, två färgglada delar av själen som aldrig helt kommer blandas ut. Olle Larsson, Blomstergruppen på Södergatan, magkänslan innan derbyna, radiostörningarna uppe på Glumslövs backar o träningsmatcherna i Laröd, en tjock grillad i halvtid..

"Såklart man e från Skåne"(T.R) Så är "Fritt Skåne!!!" mitt under nationalsången en protest mot Skåne som del av Sverige för att någon plötsligt känner att vår framtid som Skåningar är hotad?

Uppväxt med en god och sportälskande Helsingborgare som far värderar jag även andra saker som är fristående från både HIF och mig själv som Skåning. Vid varje OS guld, efter varje semifinalvinst i hockey-VM, innan landslaget ska spela VM-kvalmatch mot Malta OCH innan varje allsvensk match framförs Sveriges nationalsång. Det hör till. Närvarande tar av sig huvudbonad, ställer sig upp och antingen sjunger med eller Håller käften. Samma regel gäller i hela världen. Det är ren hyfs. Men inte alltid i Baskien, och inte på Olympia.

Men likheterna mellan Baskien eller Katalonien och Skåne är inte väldigt övertygande. Huruvida man inser att ett faktiskt separerande från Sverige är fullständigt orealistiskt och hade medfört enorma och negativa konsekvenser, inte minst ekonomiskt, hör egentligen inte hit.

Att Malmö, snarare än Helsingborg eller Lund, hade blivit staden i centrum är en trolig och främmande tanke. Jag har dessutom svårt att se HIFare hand i hand med MFFare & Boisare på läktaren inför en match med Skånska fotbollslandslaget på Malmö stadion. Hade den nya hymnen klingat högre? Med Isaksson i mål och Elanga & Majsstrå bredvid Granen? Det hör inte hit.

Engelsmän, spanjorer, fransmän, danskar, norrmän och flertalet svenskar är stolta över sitt land och sjunger med i sin nationalsång och uppskattar gesten. Jag likaså, på bredaste skånska. Men det hör inte heller hit.

Det som är väsentligt är att nationalsången är en stor och viktig del av många människors matchupplevelse. Det är en för stor och gammal tradition för att användas som något hobbypolitiskt forum. För varken HIF, Helsingborgspubliken, Kärnan eller 37:an är någon slags separatiströrelse.

Måndagen 6 juni är det nationaldag i Sverige. Mitt förslag är att ni i kampen för ett fritt Skåne framför erat djupa missnöje med nationen till någon, någon annanstans, som bättre lämpas att höra på. Förhoppningsvis någon som kan fördjupa eran verklighetsinsikt i vad det ni snackar om egentligen innebär. Om inget annat skulle det vara helt perfekt om vi gjorde som tidigare innan avspark på ett klassiskt skånskt derby mellan HIF och Malmö på Olympia;

Håll upp halsduken, sjung med eller håll käft.

Redaktionen2005-06-06 17:00:00

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen