Himmelrikets Favorit i oktober/november: "Har inget konkret att ta ställning till"
Årets sista Himmelrikets Favorit har röstats fram av Himmelrikets redaktion. Det stod till stor del mellan Ola Toivonen och Eddie Ofere.
Grattis Ola, Himmelrikets Favorit igen. Fyra gånger av sex i år.
– Tack, det är stort.
Är det skönt att säsongen är över?
– Nej, jag hade gärna fortsatt några omgångar till. Med de resultaten som vi har haft den sista tiden hade det varit roligt att köra på.
Hur skulle du vilja beskriva din säsong?
– Bra. Jag hade en liten tung början på hösten. Sommaren var fantastisk, men sen hade vi det lite kämpigt både med resultaten och mina egna prestationer. Nu på slutet började det lossna igen.
Jag förstår att du tycker det känns trist att gå till vila då, när du känner att du är i riktigt bra form.
– Precis, det är inte kul. Men å andra sidan går man in i nästa säsong med stort självförtroende, så det är positivt.
När du var nere rent formmässigt, hur vill du beskriva den känslan?
– När man gör något bra då självförtroendet är på topp tar man med sig det in i nästa situation, och så var det inte riktigt då. Man gjorde inte alltid de bästa sakerna och då vågar man inte göra det här extra, som ser så enkelt ut kanske. Det blir bara fel. Man får kämpa mycket mer för att något ska gå vägen
När kände du att det vände igen för dig?
– Det var nog Örebro hemma, möjligtvis matchen mot Helsingborg. Nånstans där.
Fick du en sån där känsla då att ”japp, I´m back, baby”?
– Lite grand. Kanske främst mot Örebro eftersom vi fick med oss resultatet, och själv kände jag att jag var tillbaka i närapå sommarformen. Det är klart att det kändes bra.
Du är väldigt populär hos oss supportrar. En del handlar det om att du är en av lagets viktigaste spelare, men det handlar också om vilken slags spelartyp du är: Du gör många mål, du närmast flyter fram när får upp farten, du har en elegans i ditt spel som är rätt ovanlig i Sverige. Förstår du vad jag menar?
– Det är roligt att höra sådant. Jämför man med förra året så förstår jag att jag är mer populär. Men det är ju tack vare prestationerna man utför på planen. Gör man mycket mål så blir man omtyckt, så enkelt är det.
Jag antar att det inte är någon idé att fråga om eventuella anbud från utländska klubbar, för du lär inte svara ändå, eller hur?
– Det är helt okey att du frågar.
Har du hört något?
– Nej. Jag tror inte att jag vet mer än du faktiskt.
Du har tidigare sagt att MFF har något spännande på gång med det här laget.
– Ja, det tycker jag fortfarande.
Kan det spela in vid ett beslut om du får anbud, kan det påverka om du kan stanna kvar ett år eller ett halvår till? – Alltså, stanna kvar är fel ord. Jag har inte fått något konkret att ta ställning till och jag har kontrakt med Malmö. Om jag får ett anbud får jag sätta mig ner och överväga om jag ska stanna i MFF eller inte. Men samtidigt är det så att mycket i dagens fotboll handlar om pengar. Det är svårt att säga nej till väldigt mycket pengar. Men vi har något bra på gång i laget. Det visar vi i år när vi släpper fram så många unga spelare och många gör det jättebra. Det måste man ändå säga. Unga spelare har sina kurvor, sina ups and downs, det är viktigt att komma ihåg.
Du och Eddie har kommit igång tillsammans på slutet av säsongen.
– Ja, verkligen. Det beror på en mängd saker, men kommunikationen oss emellan har blivit bättre. Det gäller att prata mycket med honom, hålla honom rätt. Man får tjata rätt mycket, annars svävar han iväg, och påminna honom om att man finns där bakom honom. Sen ändrade vi också spelet en del; vi började spela upp mycket mer direkt på oss forwards. Och i sådana lägen är Eddie stark som ett hus. Han kan toucha den till mig eller så kommer Danne och Labbe och ger understöd. Det gav väldigt bra resultat.
Ha ha, det hade varit kul att höra dig ute på planen. ”Eddie, vakna”, typ?
– Ja, lite så är det. Han kan ibland vara inne i sin egen värld och försvinna bort från den här planeten. Men det är bara roligt, han är en skön människa.
Vilken match under året är du mest nöjd med?
– För lagets del säger jag Kalmar hemma. Det är den bästa kollektiva insatsen, och vi var totalt överlägsna. Ändå låg vi under med 2-1 innan Agon vände på två minuter. Men för egen del var det nog att jag gjorde bägge målen hemma mot Ljungskile på min födelsedag.
Trots ett riktigt bra år för din egen del, vad känner du att du behöver förbättra mest?
– Det är mycket. Allt kan man väl säga. Något som jag själv känner är behövligt är mitt spel de sista 10-15 minuterarna av matcherna. Att fortsätta ligga rätt i positioner, trots att tröttheten börjar slå till. Det är lika mycket en mental fråga som om konditionen. Att orka ta de där extra stegen trots att man är trött, att kunna ta in information bakifrån från mittfältarna hur de vill att man ska springa och placera sig.
Hur roligt är det att träna i november, när säsongen är slut?
– Idag (fredags, red. anm) var det kul. Vi unga vann mot de äldre. Då var de inte så glada, gubbarna. (Skratt). Men annars är det väl inte så roligt alltid. Man går ner i tempo och slappnar av på ett annat sätt. Och man inser att man inte har någon match att se fram emot på helgerna, så det är lite tråkigt att den där spänningen i kroppen inte finns.
Men nu är det snart semester.
– Ja, i december. Och det är ju också en kul månad. Alla kompisarna jobbar, man vet inte riktigt vad man ska hitta på. Bland de andra i laget är det många som åker hem varifrån de kommer från början. Det är likadant för mig, det blir en sväng upp till Degerfors och kanske en vända till Göteborg för att hälsa på kompisar. Nån utlandssemester blir det inte i år, tjejen vill stanna hemma och spara pengar.
Men, du får väl bjuda henne?
(Gapskratt) – Jag bara skojade. Vi får se vad som händer. Erkänn att du gick på den!
*******************
Spelare och antal röster:
Ola Toivonen 6
Edward Ofere 5
Jimmy Dixon 1
Jeffrey Aubynn 1
