Krönika: Efterlysning
Efterlysning: Paulus Roiha Senaste Ledtråd: Ska ha setts på Stockholms Stadion tisdagen den 20 april vid 19:00 tiden. Har ni upplysningar kring detta, snälla hör av er!
Efter tisdagens drabbning mot Djurgårdens IF ställer jag mig frågan, Vart i hela fridensnamn var Paulus Roiha under matchen? Såg honom knappt vid line-up:en. En forward som joggar/trippar på tårna fram är inget vi behöver. Måste vara någon som vågar, och framför allt, vill vara först in i situationerna och offra sig för laget.
I går fungerade faktiskt vårt kantspel vettigt. Både Pontus och Harris kom till bra inläggslägen och levererade in bollar mot straffområdet. Men där hade vi ingen forward som löpte in och visade sig i ytorna. Det väldigt trista med detta är att Paulus inte var ½-1 steg efter, utan 4-5steg bakom situationen. Löper han helt in, redan innan bollen är slagen, i sin position på första ytan, kan han dels skarva bollen, dra med sig sin bevakare och därmed skapa ytor för lagkamrater, eller varför inte få ett skott på/i mål. Men då måste man vara beredd, starta löpningen innan bollen är slagen, och framför allt måste man vara då vara före sin försvarare.
Sen över till Pligg. Det behövs snart en efterlysning på honom också. Visserligen så springer han mycket, men hans felprocent är alldeles för hög. Bortslagna hörnor, frisparkar och vanliga passningar, som tidigare var hans signum, går inte till rätt adress. Är det så att vi är/har varit alldeles för bortskämda med hans briljanta vänsterfot? Eller är det så att åren börjar komma ifatt honom? Han kropp är nog i hyfsad fysisk kondition, men hans koncentrationsförmåga som gör att procenten har stigit. Han har inte samma fokus på att slå till bollen klokt utan hafsar bara iväg passningar och framför allt hörnor. Stoffa har ju nu börjat ta mer och mer frisparkar och hörnor, vilket han även har gjort jättebra. Det var hans flacka och hårda hörna som gav oss 0-1 målet igår. Pliggens pastejer är uppe och vändes högt i de blå (svart var nog himlen igår kväll =) ).
Men matchen mot Djurgården är ändå ett fall i rätt riktning. Vi är ändå långa vägar från att vara utspelade, Djurgården ägde första 15minutrarna i bägge halvlekar. Men sen jobbar sig ÅFF in i matchen och börjar därefter skapa några hyfsade chanser som om vi hade haft lite mer sting i avsluten kanske hade kunnat peta in 1 boll till. Djurgården hade visserligen mest boll men skapade endast 1-2 riktigt vassa chanser. Det verkar vara en bättre harmoni i truppen nu sen Wiklunds sorti och spelarna verkar ha förstått att vi måste jobba för varandra, offra sig för sin lagkompis. Vi jobbar nu som ett lag. Det var detta som förra året tog oss upp i Allsvenskan, jämför vi spelare för spelare förra året med resterande klubbar som då spelade i Superettan så hamnade vi kanske någonstans i mitten utav tabellen. Men tack vara att vi spelade som ett lag så tog vi direktplatsen upp i Allsvenskan efter suveräna Mjällby. Tompa är heller inte rädd för att satsa offensivt. Vid underläge 2-1 byts mittback, Da Silva, ut och in kommer Prince som offensiv mittfältare. Det var det länge sen man såg en ÅFF-tränare göra.
Pontus och Harris kom idag runt bra på sina kanter. Harris, som jag ej har varit ett så stort ”fan” utav, visade att han kan släppa boll i rätt läge istället för att överarbeta situationerna och försöka dribbla bort 2-3 man. Men nu släppte han bollen, tog ny position och pang ett inlägg. Pontus hade ”otur” när han för bollen mitt uppe på hjässan och skarvar den snyggt in i egen bur. Men hans inlägg och hans kamp under matchen är ett tag sen jag såg ifrån honom. Och samspelet mellan Arvidsson och Pontus fungerar bättre än någon annan konstellation på vänstern.
Pauls har fortfarande mycket att bevisa innan han har vunnit ÅFF’s-supportrarnas hjärta. Är man, som ryktet säger, bäst betald utav alla spelare så kan man ställa krav. I Allsvenskan måste man springa ända fram, det går inte att ligga 4-5 steg efter. Därifrån görs det absolut inga mål. In och ta kampen, in och sug åt dig av den ÅFF-anda som har hittat tillbaka till Kopparvallen och ÅFFs omklädningsrum.
Forza Bruket! Nu tar vi kampen mot Änglarna på lördag och kanske kan sno nåt eller alla poäng.
