Sex och Jävligt offside: Vidare, vända och vara meningen
Fokus på avancemanget till kvartsfinal i cupen, det är vad som gäller på dagens lista.
Kvartsfinal (NY)
Tre segrar i gruppspelet och nu väntar cupkvartsfinal på hemmaplan. Lotten gav oss Elfsborg. Ett lag som med sina snabba omställningar och ointresse av eget bollinnehav kanske inte passar oss perfekt. Särskilt inte på Borås Arena. Där har vi förlorat fyra av de fem senaste allsvenska mötena. Här hemma i Malmö ser det emellertid annorlunda ut. Vi får gå tillbaks till 2014 för att hitta en Elfsborgsvinst på Stadion. Och det handlade då om en match i en av slutomgångarna, efter att guldet redan säkrats. Fast de senaste fem åren har det varit relativt jämnt – två kryss och tre uddmålssegrar har det blivit på hemmaplan. Fast vad betyder väl statistik? Nej, inte så mycket kanske ... men den kan vara rolig att grotta ner sig i. På måndag får vi se om det roliga fortsätter.
Vara meningen (NY)
Vi har alla varit där. På korpaplanen har vi sett vår sublima lobb (eller var det egentligen ett snedsparkat inlägg?) gå över en gapande målvakt och segla in i krysset. På tennisplanen har vår raka backhand passerat motståndaren framme vid nät med ett slag Ove Bengtsson bara kunnat drömma om att nånsin kunna slå (eller försökte vi egentligen slå en backhand cross?). Och de av er som spelar golf – jag gör det inte – har kanske fått se er chipp från bunkern rulla upp på green och ner i hålet (fast siktade ni egentligen bara på att få upp bolljäveln ur sanden?). Ja, ni förstår. En viktig princip vid såna här tillfällen är givetvis att hålla fast vid sanningen. Nämligen: klart det var med avsikt. Självklart. Så de som tvivlar på att Sead Haksabanovics utsökta klack bak till Lasse Berg Johnsens 3-0 verkligen var meningen: Skäms.
Nöta ner (NY)
0-0 i paus i matcher som bara ska vinnas – sånt tenderar att vara en källa till viss frustration. Särskilt om den första halvleken varit låst, chansfattig och känts temposvag. Men! När den typen av förstahalvlekar följs av en andraakt där vi får hål på motståndet och sedan seglar ifrån till en klar seger, då nickar vi alla instämmande. Jodå. Vi nötte ner dem. Vi fick betalt för vårt tålamod. De orkade inte. Klassen tog ut sin rätt.
Pontus Jansson (NY)
Dribblingsräder, blockade skott och ett inknoppat mål efter en vunnen duell (innehållande en alldeles lagom liten knuff ...?) mot en motståndare som han fick att se så där otillräckligt underdimensionerad ut att det var svårt att inte tycka lite synd om honom: Pontus Jansson hade en fin match i söndags. Det pratas ibland om att han lämnar ett stort hål efter sig när han av en eller annan anledning inte spelar. Jag tycker det resonemanget är en smula orättvist mot Nils och Rösler. Nej, de håller inte riktigt samma majestätiska höjd som Pontus Jansson. Men är det rimligt att begära – för finns det någon annan allsvensk mittback som gör det?
Vända (NY)
Det började ungefär som i Elitettanpremiären mot Umeå ifjol. Nämligen med två chockartat tidiga bortamål. Men i motsats till den gången, då det slutade i en tung 0-4-förlust, vände damlaget och vann cuppremiären mot fjolårets allsvenska åtta i måndags. En bra värdemätare, och en finfin uppbyggnad inför Malmöderbyt på lördag.
Mihajlo Cvetkovic (2)
Är han klar än, den unge serben? Svaret på den frågan har varit "nästan" ett tag nu. Han är i alla fall sedan länge en följetong på forumet här bredvid. Utifrån antagandet att affären blir verklighet, att han är vår spelare även officiellt inom kort, känns det som om vi tar ett steg. Kanske inte nödvändigtvis nästa steg, men i alla fall ett annat steg. Malmö FF kommer då sälla sig till de klubbar som betalar väldigt höga belopp för väldigt unga spelare. Som man naturligtvis räknar med att förädla ytterligare och sedan sälja ännu dyrare. Riskfritt är det inte. Men spännande? Och en sportslig uppsida finns det ju, för förhoppningsvis hinner spelaren bidra till nya framgångar under sin tid här.
Häromdagen meddelades att nya dryga UEFA-böter – 54,000 euro, närmare bestämt – väntar efter årets båda Europa League-matcher. Dels utfärdas de för den något kryptiska förseelsen “blockerande av gångvägar”. Sannerligen inte första gången detta sker. När det hände efter Midtjyllandmatcherna 2018 kommenterade Niclas Carlnén så här till Aftonbladet: “Men tyvärr är bedömningen inte helt konsekvent och det är helt delegatens uppfattning som styr. Det är svårt att veta hur UEFA resonerar.”
Kanske är riktlinjerna tydligare nuförtiden, vad vet jag. Men jag gissar ändå att det här inte var sista gången vi bötfälls för Stadions svårframkomliga gångar.
En annan del - sannolikt den större - av bötesbeloppet gäller pyroteknik. Nu vill ju jag, som den konflikträdda fegis jag är, på intet vis ge mig in på den minerade mark som bengalbränningsdiskussioner är. Usch nej. Särskilt inte som gafflandet kring denna infekterade och utmattande fråga faktiskt lagt sig de senaste åren. Men i alla fall: man kan förstås hävda att vi har råd med den här typen av böter, att brännandet taggar spelarna, att UEFA är dumma och att vi minsann inte ska böja oss för dem, och vad det nu mer kan anföras för skäl. Men ändå skulle jag vilja säga så här: det är svårt att förbli rik för den som tvingas slänga iväg stora summor på saker med, för att vara diplomatisk, tveksam avkastning. Oavsett om vi tycker att UEFAs regelverk är orättvist väljer vi att delta i deras turnering. Och vår förening får betala dyrt för de där minuterna av ljus och rök. Är det värt det? Åtminstone värt att fundera på om svaret på den frågan verkligen är "ja". Tycker jag.
