En Snapphane som Spanar - från en trädkronan
När ni läser detta har de flesta av er marscherat halvvägs genom arbetsveckan – precis som MFF har marscherat halvvägs genom korridoren mot det där skåpet där glasskålen, Cup-pokalen, står och väntar. Gruppspelets tre matcher har varit som tre skärmytslingar på vägen. På måndag samlar vi styrkorna igen för att möta deltagarna från Borås.
Den lilla analogin klottrade jag ner innan jag drog på mig ridstövlarna, svingade mig upp på min trogna springare och red mot storstaden. Det här var andra gången jag bevakade första träningen efter match, och precis som då valde man att ta det lugnare idag jämfört med förra veckans pass.
Nyss hemkommen från mitt spejande slår jag mig ner, doppar fjäderpennan i bläckhornet och funderar på om jag lyckats få ner något vettigt i mina anteckningar.
Det första jag noterade när jag väl anlände till träningsplanen var de vita draperierna som nu täcker all insyn – från det tidigare parkeringshuset hela vägen till grinden där spelarna gör sin entré. Det lämnade endast ena kortsidan, där grävmaskiner brummar för fullt med ombyggnaden av den nya planen, och långsidan utmed Stadiongatan, där bilar hör och häpna fortfarande rullar förbi.
Konsekvensen? Denne Snapphane kan varken snappa upp några roliga kommentarer från spelarna eller höra Rydström, Julian eller Olssons instruktioner under övningarna. Det skapar en distans mellan laget och supportrarna – något som jag personligen tycker går emot MFF-andan.
Så, medan jag klättrade upp i ett av de kvarstående träden och fiskade fram min kikare, vill jag passa på att föreslå att ni prenumererar på Gasetten.se – där hittar ni bättre detaljer kring frånvaro, skador och annat smått och gott som denna Snapphane inte alltid lyckas snappa upp.
Tom Noon inledde uppvärmningen med att samla spelarna i fem grupper om fem, där varje grupp fick ställa upp vid de utplacerade blå frisparksfigurerna. Själva uppvärmningen var enkel och bollfokuserad.
Mellan varje frisparksfigur stod tre slalompinnar, och spelarna skulle zick-zacka sig igenom dem med boll. Först i lugnt tempo, sedan med mer fart för att få upp pulsen. Därefter följde raka passningar mellan figurerna, varvat med lätt jogg för att hålla kroppen i rörelse.
Avslutningsvis väntade två stationer. Vid den ena stod de gula häckarna, där spelarna fick stretcha ut musklerna ordentligt, och vid den andra fanns de små, gröna häckarna – där fokus låg på tempo och acceleration.
Stort jubel bröt ut när Lasse B Johnsen blev några kronor fattigare efter att ha råkat stöta ner en av de gula häckarna, vilket verkar ha blivit en dyr vana på träningarna.
Det enda jag riktigt lade märke till här, förutom Lasses missöde, var de tre blondinerna i laget som stack ut lite extra: Jens Stryger, Otto Rosengren och vårt isländska nyförvärv från Blackburn. Och så, förstås, norrmannen Oliver Berg – fortfarande med mössa, trots att temperaturen klättrade över fem grader.
Tio minuters uppvärmning följdes av en halvtimme där Rydström, spanske Julian Bazalo och Theodore Olsson tog kommandot över varsin grupp spelare.
Till skillnad från tidigare träningar, där man ofta delat upp efter lagdelar, var det idag betydligt mer spetsat och rollspecifikt.
Rydström ansvarade för innermittfältarna.
Julian körde med försvararna.
Theodore tog hand om anfallarna, yttrarna samt AC och Sigurðsson, som tillsammans försvann ner i ena hörnet av planen.
Det var ärligt talat svårt att ha full koll på exakt vad varje grupp jobbade med, så jag sammanfattar det som bollövningar specialanpassade för respektive position.
Innermittfältarna körde boll med rörelse och kortpassningsspel.
Julian startade med närkampsspel kombinerat med bollmottagningar mot små mål.
Theodore körde små, intensiva passningsövningar, som avslutades med inspel där spelarna skulle rusa ner mot en tänkt kortsida och slå in bollen över ett kravallstaket.
Mina ögon fastnade på Sigurðsson under Olssons sista övning, som utspelade sig i en 10x10-kvadrat. Där möttes två tremannalag, och utöver dem fanns tre jokrar som bara fick röra bollen en gång per sekvens. Jokrarna var från start AC, Sigurðsson och Thelin.
Sigurðsson gjorde varken bättre eller sämre ifrån sig än någon annan, men känslan jag fick var att han fortfarande ligger något steg efter Ali i att gå in helt hundra i spelet. Det finns en försiktighet där som fortfarande ska slipas bort.
Efter den första vattenpausen för dagen väntade spel 10 mot 10 på halva plan.
Orange laget ställde upp med:
Backlinje: Stryger, Talang, Nils och Olsson.
Mittfält: Kenan, Loukili och Christiansen.
Anfall: Haksabanovic och Ekong på kanterna, med Botheim på topp.
Avbytare: Jeppson och Adrian Skogmar.
vs
Blå laget startade med:
Backlinje: Karlsson, Ponne, Rösler och Busse.
Mittfält: Lasse, Otto och Berg.
Anfall: Bolin, Ali och Thelin.
Avbytare: Gudjohnsen och Jörgensen.
Otto inledde med att slå en riktigt svettig passning i de blåas eget straffområde. Ricardo hade fått bollen bara en meter från målet och spelade kort, rakt fram till Otto, som med en snabb tanke slog till direkt. Passningen blev snarare ett inlägg, rakt in framför ett i stort sett öppet mål – men tur för Otto att Ponne var där.
Och som bekant är det inte många som har nerver att smälla på Ponne. Han nickade lugnt upp bollen i luften och lät Ricardo plocka ner den utan större dramatik.
Otto var nära att ta snabb revansch när de blåa ställde om i ett snabbt anfall längs högerkanten genom Ali. Taha spelade snett inåt bakåt till Rosengren, som drog till direkt på uppstuds.
Det hade mycket väl kunnat resultera i ett mål – om det inte vore för att Thelin, som stod offside, råkade bli ofrivillig mur. Skottet tog på Isacs axel och flög några meter över ribban istället.
empot och kvaliteten var sisådär, vilket kanske inte var så konstigt med 20 spelare på halva planen. Första träningen för veckan spelade nog också in.
Nästa chans kom när Otto fick bollen och snabbt drog undan den från en jagande Kenan, som kom rusande efter en duell med Busse. Kenan, fast besluten att inte bli bortgjord, vägrade släppa taget och grep tag i Kalles Kaviar-pågen. Resultatet? De båda trasslade in sig i varandra och föll i en röra av armar och ben.
Ekong var snabbast att reagera. Han fiskade ut bollen under dem och satte fart mot de blåas mål. På vägen förbi glidtacklade han sig loss från både Lasse och Busse innan han avslutade med en fin vänster. Friedrich i mål kastade sig och parerade snyggt, och bollen styrdes ut – vilket under normala omständigheter hade lett till en hörna.
Mellan spelpauserna noterade jag att Sigurðsson stannade kvar på planen och körde extra skottövningar och löpningar för att få upp tempot.
1-0 till de blå kom efter en fin uppbyggnad där Rösler slog upp en välavvägd passning till den inkomna Gudjohnsen. Dani vände upp och satte fart mot mål innan han släppte ut bollen till Bolin på kanten.
Stryger hängde inte med i Hugos tempo när han vek inåt i banan och spelade bollen emellan honom och Jeppson. Gudjohnsen tog emot den en meter från mål och vände upp. En för dagen okänd junior rusade fram för att blockera, men islänningen höll sig iskall och spelade vidare till Otto Rosengren, som enkelt skarvade in bollen i nätmaskorna.
Nästa chans dröjde ett par minuter. Ponne slog en svepande långboll ut mot högerkanten där Johan Karlsson kom i full språngmarsch. Stryger upphävde offsiden, och vår nya högerback tog emot bollen med en elegant skarvning fram i steget.
Med sin andra touch skickade han in bollen mot Thelin, som försökte dunka ner den i marken för att få en lurig studs. Ellborg var med på noterna och räddade, men returen studsade rakt ut till Gudjohnsen.
Islänningen provade lyckan inte bara en gång, utan två – men Melker Ellborg vägrade ge vika. Den sista räddningen fick dessutom hjälp av stolpen, som stod på målvaktens sida den här gången.
Efter det blev det inga fler mål, och det blå laget tog hem matchen med sin enda fullträff.
Därefter följde en intensiv kvarts match i 6 mot 6:
Orange: Rösler, Karlsson, AC, Kenan, Jörgensen och Busse.
Blå: Berg, Botheim, Otto, Bolin, Lasse och Ekong.
Bruna: Talang, Olsson, Nils, Loukili, Sead och Thelin.
Det var under en omställning, knappt en halv minut in, som olyckan var framme. Orange laget ställde om genom Johan Karlsson, som försökte slå upp bollen bakom Bolins tomma yta för Kenan att löpa på. Men när båda sträckte fram fötterna samtidigt för att nå bollen, råkade Hugos fot hamna underst.
Dobbar mot det tunna lädret — om det ens är läder längre nu för tiden? — och Bolin hoppade direkt av planen på ett ben.
Samtidigt fortsatte spelet och Kenan och AC rullade upp Orange laget snyggt, vilket ledde fram till att Jörgensen dunkade upp bollen i nättaket. Men målet hamnade snabbt i skymundan — alla blickar var istället riktade mot en liggande Hugo Bolin.
2-0 Orange kom efter ett riktigt finemang-uppspel signerat Busse. Han hittade fram till Jörgensen, som hann först på bollen och avlossade ett skott rakt på Persson i målet. Returen damp ner framför fötterna på Karlsson, som med kylig blick lade upp den för AC – och lagkaptenen placerade säkert in bollen i bortre hörnet. Slutresultat 2-0 Orange
I den andra matchen, mellan Orange och Brunt, var det Thelin som inledde målchanserna med ett tungt avslut – men den blonda målvakten lyckades med en fin räddning och tippade undan bollen.
Karlsson grundlurade Loukili med en blixtsnabb vändning, och precis som Kenan tidigare vägrade Zaki acceptera att bli bortgjord. Han greppade tag i Johans vänsterarm och, ögonblicket senare, även i hans väst.
Trots det hann Karlsson spela sidled till AC innan Loukili gav honom en rejäl tryckare i ryggen. Alla i det bruna laget hade blicken på bollen, så AC kunde enkelt spela ut till en helt ren Busanello på vänsterkanten. Men vinkeln var snäv och avslutet blev rakt på Persson mellan stolparna.
Precis i slutet av matchen stod den blonda talangen i det andra målet för sin andra svettiga räddning för dagen. Den här gången var det Sead som fick på ett riktigt fint avslut, men med en snabb enhandsräddning lyckades målvakten styra undan det höga skottet.
1-0 till det bruna laget kom — åtminstone tillfälligt — i nästa anfall. Martin Olsson, från sin position på högerkanten, slog ett inlägg med vänsterfoten som seglade över hela det orange laget. Thelin bröstade ner bollen och tryckte in den, men linjemannens flagga åkte upp direkt.
Offside. Så 0-0 stod sig.
Tredje matchen: Blå mot Bruna.
Botheim inledde med ett skott som seglade högt över för de blå.
Kort därefter fick Ekong ett gyllene läge att bara peta in bollen i mål — men lyckades på något märkligt sätt peta den precis utanför stolpen.
Botheim fick sedan en ny chans och tryckte iväg ett hårt avslut, men den här gången hamnade bollen i fel sida av nätet. Nära, men fortfarande mållöst.
Fjärde matchen: Orange mot Blått.
Botheim droppade ner på vänsterkanten för att hämta boll. Han vek in i banan och försökte hitta Oliver Berg längre fram, men Berg fick inte riktigt kontroll på passningen.
Botheim fullföljde sin löpning och vann två rejäla axel-mot-axel-dueller mot den unga mittbackstalangen. Väl nere vid kortlinjen såg han ut att ha chansen att göra något farligt, men när han närmade sig Ricardo verkade han tveka och blev istället av med bollen.
Lite senare bjöd AC på ett par eleganta dribblingar centralt, men passningen som följde hittade ingen medspelare.
Slutresultat: 0-0.
Femte matchen: Orange mot Bruna.
Matchens hetaste chans kom när det bruna laget kombinerade sig fram på ett riktigt snyggt sätt. De hittade Sead Haksabanovic, som skarvade inåt i banan och fortsatte sin löpning på utsidan.
Kiese Thelin tog emot bollen och petade den elegant tillbaka i djupet till Sead, som nu var helt fri. Med bredsidan siktade han mot bortre krysset – men avslutet smet en dryg meter utanför stolpen.
Resultatet skrevs till ännu ett mållöst 0-0.
Sjätte matchen: Brunt mot Blått.
Oliver Berg tog initiativet på högerkanten och spelade in bollen till Lasse mitt i getingboet. Efter ett snabbt väggspel tillbaka fick Berg ytan att spela ut bollen diagonalt till motsatt kant. Där väntade Botheim, som utan att tveka dunkade bollen tillbaka i samma hörn som målvakten just lämnat. Nätrassel — 1-0 Blått.
Men Martin Olsson hade andra planer. När han inte hittade någon passning framåt bestämde han sig för att lösa det själv. Han satte fart och löpte i en vid båge, från vänster till höger sida av planen.
Väl uppe på offensiv planhalva såg det ut att ta stopp, och han började vända hemåt igen — men då såg han luckan. Han stack in bollen mot Thelin. Vår unge mittbackstalang försökte krama fast Kiese, men den rutinerade anfallaren kastade sig efter bollen och lyckades på något sätt få in kvitteringen.
Slutresultat: 1-1.
Hela träningen avslutades med att varje spelare fick lägga varsin straff.
Lasse B Johnsen inledde — och han drog till för kung och fosterland. Möjligen var det just där bollen landade till sist.
Botheim valde en annan taktik och rullade bollen otroligt löst, men med målvakten åt fel håll blev det ändå Mål.
Otto Rosengren var distinkt och placerade bollen kliniskt i hörnet. Mål
Oliver Berg fick se sin straff räddad av en fint spelande Ellborg,
Ekong klev fram och gjorde inga misstag – Mål.
Bruna lagets straffar:
Thelin – Mål
Loukili – Mål
Sead – Mål
Skogmar – Mål
Olsson – Mål
Orange lagets straffar:
AC – Botheim försökte psyka honom, men AC svarade med en kanon rakt upp i nättaket, Mål
Busse – räddning
Dani – räddning (svag straff)
Rösler – mål
Karlsson – vänster stolpe in, mål
Dagens prisutdelning, Hunden, Katten och glassen.
Dagens Hund: Erik Botheim
En norsk arbetsmyra
Dagens Katt: Otto Rosengren
Lill-bagaren fortsätter jäsa på rätt sätt.
Och Dagens Glass – Sebastian Jörgensen
Han snor den med ett hårstrå – och det just för att hans kanon kom i spel, inte från elva meter.
Det var allt från mig för den här veckan! Lämna gärna en kommentar, en tumme upp eller dela artikeln på era sociala medier så att fler himmelsblå kan få en inblick i vad som händer på träningarna.
Tills nästa rapport – Köszönöm!
