En rejäl orgie är vad vi behöver...

En rejäl orgie är vad vi behöver...

Det var när vitsippor, blåsippor och påskliljor blommade. När dagarna bara blev längre och ljusare. Och känslorna kvittrade lika glatt, frenetiskt och ivrigt som fågelsången bland knoppande träd och buskar. Våren var nyss anländ och gav varenda känslospröt vittring på att någonting ännu mäktigare och ännu ljuvligare var i antågande i en nära framtid.

Fotbollsallsvenskan var ännu purung och sanslöst glödhet.

Det var exakt precis mitt i denna brunstiga tidsepok, närmare bestämt söndagen den 19 april som Åtvidabergs FF hemma på Kopparvallen i allsvenskans fjärde omgång besegrade Falkenberg med 3-1 och därmed bröt en tragiskt inledande svit på tre raka uddamålsförluster.

Sen blev det Valborg, det blev pingst, försommaren kom, Sweden Rock gick av stapeln, det blev sill, snaps, jordgubbar och midsommar, högsommaren anlände, näckrosorna blommade, Thåström konserten ägde och levererade, fyra veckors ljuvligt underbar semester drog förbi och sensommaren med mörknande kvällar och kräftskivor tog vid.

Allt medan den där ensamma segern från den 19 april har förblivit ensam. Den har aldrig lyckats para sig eller förmått föröka sig med fler än sig själv. Aldrig behövt anlita någon multiplikationstabell. Den har förblivit ensam och övergiven i något slags förfruset utanförskap.

Det har nu snart gått fyra månader sedan denna ytterst sällsynta episod ägde rum. Femton allsvenska omgångar har avverkats utan att den där segern multiplicerats eller fått sällskap av någon ny efterlängtad och livsnödvändig seger.

Det är därför vi bär på den föga smickrande titeln jumbo och idag står öga mot öga och tätt intill den värld som härskar i våningen under oss.

Och det hjälper inte att blunda, titta bort eller falla på knä och tillbe någon av alla de påstådda gudar som ingen sett röken av under tusentals av år, för att vi ska slippa bli en del av Superettan 2016.

Det enda som rädda oss undan ett sånt skräckfyllt scenario är en rejäl orgie i segrar.

Ett och annat lösnummer då och då kommer inte att räcka.

Vi har redan längtat alldeles för länge.

Hösten är snart här och tiden håller på att rinna ifrån oss.

####

Efter sommaruppehållet har vårt Åtvidabergs FF tveklöst stigit i graderna, såväl individuellt som taktiskt och spelmässigt. Den monotona strömmen av förluster har lugnat sig och istället för tjuriga uddamålsförluster och ständiga nollpoängare har vi i takt med kvalitetshöjningen börjat skörda enpoängare. Också på bortaplan, vilket vittnar om en ökad skärpa och kontroll i vårt spel.

Matcherna mot Helsingborg och Malmö hemma mot Kopparvallen förtjänade egentligen en maximal utdelning i poängväg, men när vi inte äger den ultimata besättningen med distinkta avslutare i vår trupp och samtidigt ställs mot motståndare som har marginaler, flyt och bollen på sin sida i avgörande lägen, förblir säsongen 2015 i Hin håles ägo.

Men mirakulöst nog så flammar det ändå en svag strimma av hopp nånstans i den mörka tunneln. En strimma som givetvis försvagades när Falkenberg slog Göteborg och ökade avståndet till oss med några poäng. Och inte blev vår tillvaro precis stöddigare när plötsligt GIF Sundsvall öppnade upp Norrlandsfönstret på vid gavel och kasserade in tre raka fullpoängare och lämnade bottenstriden, vilket gjort att tillvaron ekar ännu högre och ödsligare för oss här nere i underjorden.

Det som håller lågan vid liv är de formsvackor som förlamat och drabbat Örebro SK och Halmstads BK. Det är länge sedan sist dessa båda lag tog hem en seger och trepoängare, så länge sedan att vi inte blivit helt avhängda och totalt isolerade och ändå har någon form av kontakt med livet ovanför nedflyttningsstrecket. Falkenberg ligger också inom räckhåll, men då måste också trepoängarna börja rulla in för att vi ska kunna hota på allvar.

####

I morgon väntar IFK Norrköping och ett nytt laddat Östgötaderby. Äntligen så kommer Kopparvallen att invaderas av storpublik. Äntligen så kommer ljudnivån, förväntningarna, stämningen, rivaliteten och adrenalinet att pulsera och flöda uppe på läktarplats. Som alltid vid ett Östgötaderby så infinner sig den rätta feststämningen vid dessa tillställningar och ett derby kan väl egentligen inte bjuda på mer dramatik, allvarstyngd och spänning än vad som finns med på menyn inför morgondagens drabbning.

För det är ett IFK Norrköping som är med i det allsvenska guld racet som kommer till Åtvid och Kopparvallen i morgon. Det finns en trio längst uppe i toppen av allsvenskan som spelat hem 38 poäng och IFK Norrköping är en del av den trion. IFK Göteborg och Elfsborg ingår också i denna gyllene trio.
Jag har under hela året förvånats över Norrköpings höga kvalité och jämna nivå. Har väl hela tiden nånstans trott att de glada dagarna uppe i toppskiktet förr eller senare skulle ebba ut för dem, men laget har på ett imponerande sätt bitit sig fast däruppe och behållit sin plats och status i det flotta sällskapet uppe i toppskiktet. Hur långt det kommer att räcka i slutändan återstår att se.

För vår egen del så dras vi ju med enorma skadeproblem och avstängningar. Men vi har visat prov på en stabil inneboende styrka i flera av de senaste matcherna . I Daniel Hallingströms frånvaro så har Albornoz vikarierat med högsta betyg både borta mot Djurgården och Halmstad. Nu är Albornoz tyvärr avstängd. Hampus Holmgren gjorde debut som högerback hemma mot MFF och gjorde det med bravur. Bäste man på plan i mångas ögon. Vårt senaste förvärv Sebastian Ramhorn gick direkt in i laget i senaste bortamatchen mot HBK och stod för en stabil och lovande insats. Gustav Jansson fick ersätta vår målvaktsikon Henrik Gustavsson och gjorde det fullt godkänt och fick hålla nollan.

Och nu väntar en ärkerival som drömmer om guld och om att skriva historia. Derbyhistoriken är inget jag behöver gå in närmare kring. Att den är dyster, vedervärdig och tragisk känner vi alla till och det enda sättet för att få upprättelse och sudda ut denna svartklädda historia, är att kontra med en seger.

Enklare eller svårare är det inte.

Och en seger i morgon skulle ju smälla högre än allt annat.  Ett guldjagande Norrköping med Daniel Sjölund i laget som tar stryk mot jumbon Åtvidabergs FF. För det är väl sällan som ett lag varit så favorittippat inför ett derby som IFK Norrköping är inför måndagens drama.

Vi slår ur underläge. Läget är prekärt. Utmaningen är ultimat. Våra motståndare är IFK Norrköping.

Förutsättningarna kan väl inte bli mer kittlande.

Senaste segern kom 19 april. John Owoeri har inte nätat sedan 3 juni.

Bär på en känsla att det kommer att brytas barriärer under morgondagen.

Om det nu är en känsla eller bara en önskedröm...

/// Allas Broder      
 

Joakim Eriksson2015-08-16 10:56:40
Author

Fler artiklar om Åtvidaberg

Benjamin Tannus om tiden i Åtvidaberg, genombrottet i Högaborgs BK och åren i juniorlandslaget