I skuggan av ljuset och mörkret
Vi kommer laddade med två raka bortasegrar. Östgötaderby. Årets höjdpunkt. Låt IFK Norrköping komma. Det är dags att skruva upp volymen och låta segersångerna eka på måndag.
Det var en söndag då flera miljoner svenskar hade möjlighet att välja den inriktning man ansåg vara bäst lämpad att styra vårt land vidare in i framtiden.
Mot vår Kungliga huvudstad riktades en oändlig mängd strålkastare och ett megastort intresse. För det var via televisionen och ett enormt massmedialt upptåg som spekulationerna virvlade för fullt i takt med nedräkningen mot avgörandet och sanningens minut i riksdagsvalet.
I skuggan av detta kaos stegade Åtvidabergs FF ut på Tele 2 Arena mot en av vår huvudstads representanter i Sveriges högsta fotbollsserie, de blårandiga järnkaminerna Djurgårdens IF.
Ett blårandigt Djurgården dit två av våra fornstora hjältar Haris Radetinac och Jesper Arvidsson sökt lyckan och möjligheten att få utvecklas, dryga ut hushållskassan, söka spänning och samtidigt skaffa sig en genväg att få nosa på det absoluta toppskiktet i allsvenskan, genom den fetare och bredare ekonomiska uppbackning som bor i i 08-land.
Men vårt Åtvidabergs FF nöjde sig inte bara att stega in på arenan och höra sina namn ropas ut i högtalarna och vinka till publiken den här speciella söndagen. Man bad inte om ursäkt för någonting. Den här eftermiddagen tog ÅFF över hela huvudstaden och satte därmed denna valdag en tydlig och bestämd kurs och inriktning åt vilket håll man tänkte styra vår anrika klubb vidare in i framtiden.
ÅFF fick inte ett öre i ersättning när Haris och Jeppe bestämde sig för att lämna oss för att uppgradera sina karriärer och diverse andra ting.
ÅFF tog inte heller ett öre i betalt för den föreställning de bjöd dem på när de drog ner byxorna och mungiporna på dem inför deras nya kategori av hemmapublik.
Man tackade helt enkelt bara för senast.
I bibeln finns en tydlig beskrivning på vad som definierar paradiset.
Här nere hos mig är paradiset när Åtvidabergs FF är en del av fotbollsallsvenskan.
Med segern borta mot Djurgårn i söndags öppnades det upp en stor möjlighet att få beträda detta ljuvligt attraktiva, stolta och mäktiga paradis även år 2015.
Vi tog oss i alla fall några steg närmare dit.
####
Vi är nu framme i en tid då trädens bladverk för varje dag skiftar i färger som lyser allt klarare. Nere längs marken blir samtidigt de nedfallna, uppgivna och vissnade löven allt fler. Snart nog kommer det att bildas högar och drivor när det är ännu fler löv som tvingas ge upp kampen och tacka för sig.
Våra dagar blir allt kortare. Mörkret anländer allt tidigare på kvällarna och det känns som om det varje dag tar allt längre tid för morgonljuset att orka vakna upp och våga gry. Och när väl ljuset äntligen förmår träda fram så sker det ofta i sällskap av en fuktig, kall och tjock dimma som tar udden av en del av det unika och vackra som bor i en alldeles nyfödd morgon.
För inte så länge sedan kändes det som om vårt Åtvidabergs FF höll på att dras med i samma tragiska resa som det krympande dagsljuset, alla vissnade löv och dessutom höll man på att springa vilse i en tät och otäckt tjock dimma av ovisshet.
Det var inte längre bara ekonomin som svajjade. Spelet och tabelläget slaknade och den allsvenska slutspurten riskerade att bli skakig och omtumlande.
Orsaken till detta låg i smällen i Falkenberg, örfilen mot division ett laget Huddinge i cupen och när sedan det enda vi fick med oss i sexpoängsmatchen hemma på Kopparvallen mot Örebro SK, var noll poäng och ytterligare minus i målskillnaden, så stod vi där med två blåtiror, ömmande kinder och tvingades bevittna hur tabellen nu plötsligt tedde sig riktigthotfull när lagen nedanför oss blev färre och dessutom kändes kusligt nära.
Och närmast på schemat stod två bortamatcher.
Först ut Gefle. En mardröm att brottas med i de nedre regionerna eftersom Gefle är som något övernaturligt med tusen livlinor och en förening som verkar att aldrig ramla ur allsvenskan.
Vad som än händer så hänger Gefle med.
####
Vår blev till sommar och sommar hann bli till höst innan det äntligen inträffade.
Väntan blev lång men fastnade aldrig i någon evighet.
Årets första bortaseger.
För spelarbussen och de mest inbitna supportrarna hann det bli hundratals mil längs ändlös asfalt mot spridda städer och olika arenor, innan de på förhand varje gång nybyggda förväntningarna äntligen slog in och man gemensamt med ett stort segerleende kunde återvända hem till ett Åtvid, som log tillbaka.
Det blev en himmelskt skön och välkommen seger i Gefle och plötsligt så lättade dimman något och framtiden kändes inte lika hopplöst kinkigt besvärlig.
Bilden som Daniel Hallingström delade med sig på facebok från spelarbussen på hemresan från Gästrikland var gudomlig att skåda. Det var en bild på Daniel Hallingström, Kristian Bergström och Henrik Gustavsson. Alla tre log med sina varmaste ögon och bredaste leenden.
Det var äkta, det andades kärlek, det var helt enkelt ÅFF rakt igenom, som dessa tre grundbultar i vår förening förmedlade fram på detta foto.
Vi var flera som hade märkt att det inte stod rätt till med Daniel Sjölund i några matcher. Något saknades, något var fel. Till slut kunde inte heller Peter Svärdh blunda för detta bistra faktum, vilket gjorde att Tom Pettersson i denna fight mot Gefle tog platsen bredvid Abukabari på det centrala mittfältet.
Och Tom Petterssons uppoffrande spel gladde lika mycket som Pontus Nordenbergs på nytt stabila insats, Viktor Skölds sköna segermål och de tre blytunga poängen.
Nu väntade en ny bortamatch.
I en storstad och ett år som 2014.
####
Ska jag vara helt ärlig så fruktade jag att det kunde bli stora siffror i baken mot ett formstarkt Djurgården och en lika formstark Haris Radetinac. ÅFF och blinkande, dunkande och pulserande storstäder är av tradition ingen lyckad kombination.
Men den här gången var det inget snack. Och Ricardo Santos fullständigt makalöst grymma drömmål bär ju på alla ingredienser av klass och skönhet för att tveklöst tituleras som årets mål i allsvenskan.
Och sanningen var ju den att ÅFF i den här tillställningen flera gånger var närmare ett 2-0 mål, än Djurgården var att kvittera. Och detta trots att vi fick spela i en halvtimme med en man mindre.
En ruskigt tapper och ovärderligt viktig kämpaseger av ett organiserat och taktiskt skickligt ÅFF.
Med den här segern avancerade vi en bit i tabellens skyskrapa. Och vi lämnade också de mest hotfyllda skuggorna från mörkret.
Och nu.
Härnäst.
Väntar IFK Norrköping på Kopparvallen.
####
Östgöta derby. Döper känslor som annars inte existerar. Får klockor att stanna. Allt annat att stå still. Pulsen att dunka i öronen. Hjärtat att virvla fram trumsolon. Kärleken att bli blind och enkelriktad.
Slaget om Östergötland. Skållar känslor, lockar storpublik och är en stor fest för båda parter. Så var det också på min morfars tid och det var från hans mun jag i min barndom första gången hörde uttrycket "snoka" och också lärde mig förstå vad det stod för.
Det var länge sedan vi i seriespel gick segrande ur ett derby mot Norrköping. Även om känslorna efter den oförglömliga avskedsföreställningen som signerades av Magnus Eriksson på Kopparvallen nådde den absoluta kokpunkten, när han i slutskedet kvitterade till 1-1.
Men avskedshälsningen, storpubliken och minerna på Pekingsupportrarna och inte minst den oförglömliga minen på tränaren Janne Andersson efter slutsignalen, sände samma sköna vibrationer som en seger i hjärtat, den kvällen för några år sedan.
Mycket har hunnit hända sedan dess. Men förutom en seger i en träningsmatch under en snöig vinterdag tidigare i år, så har vi inte lyckats rå på denna bittra Östgöta konkurrent. Trots att vid flera tillfällen varit det bättre laget, trots att vi förmått ta ledningen i dessa ändlöst prestigefyllda matcher, så ha det i slutändan lik förbannat blivit smörj och ett nytt dopp i pissoaren.
Och uppladdningen inför måndagens derby nådde ju egentligen kokpunkten redan i somras.
Av en händelse som jag ännu har svårt att förstå.
Daniel Sjölunds namnteckning och någon som läckte.
Sen drog det igång.
####
Den här derbyfighten är enormt viktig ur alla levande aspekter för både oss och Peking. Bortalaget ligger endast 1 poäng ovanför kvalplatsen och 2 poäng ovanför nedflyttningsplatsen. Kniven på strupen alltså, Norrköping är en lillebror i rejäl knipa.
Och givetvis livsfarliga på måndag.
För oss i Åtvidabergs FF har vi skaffat oss ett försprång på 7 poäng ner till kvalplatsen och 8 poäng till nästjumbon Mjällby. Till lillebror Norrköping har vi 6 poängs försprång. Vi behöver alltså några poäng till för att slippa glo i backspegeln och vara på den säkra sidan och hålla lillebror på avstånd.
Det kommer att vara ett Peking i taggtråd på måndag. De måste och kommer också att ge allt och den taktiska kampen mellan Svärdh och Andersson kommer att glöda lika hett som spelet ute på planen.
Vårt ÅFF kommer med ett berikat självförtroende. Årets första bortaseger följdes av ännu en bortatriumf, två bortasegrar kom efter varandra, ett härligt eko som fick tabelläget att ljusna betänkligt och våra andetag att idag kännas både lenare och friare.
Ricardo Santos är glödhet i hela Sverige. ( Förmodligen viftar hans agent på svansen med dollartecken i ögonen) Pontus Nordenbergs entré bland de stora pojkarna har varit lysande och det är precis sånt som Åtvidabergs FF behöver. Nya talanger som tar plats i startelvan. Vårt motto och vår chans att överleva längre än här och nu.
Detta alltid lika klassiska och omtalade Östgöta derby mellan Östergötlands största fotbollslag blir ju ännu hetare och ännu mer infekterat när man sedan kommer in på ämnet Daniel Sjölund. Han kom, sågs och tog plats i alla ÅFF hjärtan under fjolåret. En extra ordinär spelare med mängder av sylvass kompetens ute på planen och vid sidan av planen en helylle kille med gott hjärta, är min personliga analys av denna Ålänning.
I somras slog bomben ner att denne Daniel Sjölund skrivit på och signat ett kontrakt med ...IFK Norrköping. Den 1/1 2015 tillhör han alltså Norrköping, men hans nya klubb ville ha honom spelklar redan inför hösten.
ÅFF stod emot och vägrade släppa Sjölund.
Vad Daniel Sjölund själv helst önskade och ville, har jag aldrig fått svar på.
Och nu på måndag så ställs han i en superviktig match inför sluttampen i allsvenskan för sitt Åtvidabergs FF mot klubben han ska representera om några månader.
Det finns så många "tänk om" scenarion inför denna drabbning så man blir alldeles yr.
Jag får inte ihop det.
Dramatiken inför måndagens derby har redan nått full volym.
Vi har i nuläget sju poängs försprång till kvalplatsen. Och bara fyra poäng upp till en fantastsikt frestande och attraktiv sjätteplats.
Mina vänner.
Vi står i skuggan av ljuset uppifrån.
Men vi har ännu inte helt sluppit undan skuggorna nerifrån mörkret.
Vi befinner oss i skuggan av både ljus och mörker....
/// Allas Broder
