Måndag morgon: "Social distancing" är inget problem men...
Flera av delarna i en karantän har jag ingenting emot...
Lund. Jag är rätt säker på att de flesta som kände mig som barn skulle beskriva mig som tystlåten och blyg. Jag var inte fullständigt socialt missanpassad men var heller knappast den som gick in och ägde i ett rum där jag inte kände personerna.
Jag ställde sällan frågor på lektionerna och när jag sen växte upp har delar av det här hängt kvar. Det tog ganska många år innan jag började ta för mig på mina arbetsplats och jag fick inte sällan en del kritik för att jag var för tyst på APT:er och andra meningslösa möten (Tjena facket).
Det kan hända att jag är eller var blyg, men jag tror egentligen rätt få skulle beskriva mig som det i dag. Jag tror egentligen det mer handlar om att jag anpassar mig efter situationen och vad jag själv kan få ut av det. Jag har inget behov i sig av att låta mest och högst men jag drar mig heller inte om det behövs. Jag har inget behov av att prata med människor jag inte känner. Jag har inget behov av att ställa en fråga där jag lätt kan kolla upp svaret själv. Jag behöver bara en mycket liten skara människor - Tack och lov ingår de flesta i min familj.
Som lärare kanske jag inte direkt kan påstå att jag inte tycker om människor - för jag älskar verkligen mitt jobb. Jag har fantastiska kollegor och eleverna jag får en chans att träffa varje dag är magnifika och ger mig såväl energi som gråa hår (om jag hade haft hår det vill säga). Jag ställs inför nya utmaningar varje dag som gör mitt jobb till världens bästa. Mina elever har delvis fått mig att frångå min princip att utgå från att alla människor är idioter. Numera utgår jag bara från att vuxna människor är det.
Många börjar nu prata om att de är introverta och kommer trivas i en karantänsituation. Kul. Bra.
Jag tror nog att jag går in i kategorin introvert. På riktigt. Ja. Jag inser att en del har kontakt med mig på sociala medier eller här, men hur många av er har faktiskt träffat mig? Jag trivs med det. Jag har inget behov av att ni vet vem jag är - på riktigt. Med all respekt - Mitt liv blir förmodligen inte bättre av att jag träffar er på riktigt. Och ni kommer knappast utvecklas i livet för att ni får skaka hand med mig. Så jag trivs med det här.
Som småbarnspappa kommer en eventuell karantän ändå inte påverka så mycket. Rutinerna, nu när vi kommit över puckeln som sommartid/vintertid skapar varje vår/höst, är ändå likartade och det rullar på. Man hinner överhuvudtaget inte tänka så mycket när man är uppe i dagen. Det rullar på. Ja, vi kan inte gå på bio eller åka till lekland, men det är inte precis svårt att fylla vardagen ändå.
Ja, det är tråkigt att inte kunna träffa mormor/morfar och farmor/farfar eller andra släktingar men under den tiden barnen är vakna är det faktiskt inte mycket man hinner reflektera över.
Så. Hänga med familjen utan krav eller möjlighet att resa hit eller dit? På många sätt är det många saker som gör att min personlighet är som gjord för ett liv i karantän.
Men... Det finns något jag saknar. Som fan. Jag saknar MFF-familjen. Jag saknar Stadion. Jag saknar Malmö FF. Jag saknar Markus Rosenberg. Jag saknar Jo Inge Berget, Dahlin, Safari, AC och alla de andra. Jag saknar Norra läktarens Tifo. Jag saknar Stadions sjungande. Jag saknar hymnen. Jag saknar nervositeten matchdagarna. Jag saknar att blicka ut mot linjedomaren så fort det blivit mål.
Jag saknar att tillsammans med övriga i MFF-familjen ha ett gemensamt mål och kämpa mot det tillsammans.
Jag saknar att känna passionen som bara idrott kan ge.
Social distancing är inget problem.
Men jag saknar di blåe.
-------------
Jasmin Sudic lägger av. Oerhört tråkigt. Den första spelaren jag intervjuade faktiskt.
Att han och Ivo Pekalski inte är storspelare ute i Europa nu är en sorg.
De hade allt. Utom en kropp som höll.
Tack för allt Jasmin och lycka till framöver.
Du är för alltid en del av MFF-familjen.
-------------
I dag fyller jag faktiskt år. Som ni förstår av det ovan vill jag inte ha besök av er.
Jag vill få se Malmö FF snart igen. Jag vill brinna igen.
