Viktigt farväl av vårsäsongen
Det är dags att ta farväl av vårsäsongen. Låt oss hoppas att det blir ett vackert och minnesvärt farväl. Som får oss att längta och se fram emot fortsättningen ännu mer.
Det är mycket som är på gång just nu.
Inte minst vårt Åtvidabergs FF som efter den vackra utdelningen av sju poäng av nio möjliga på de tre senaste matcherna, nu parkerar på en minst sagt angenämt intressant position i den allsvenska tabellen.
Äntligen så kom ÅFF in i ett positivt stim som gav både lite andrum och luft under vingarna.
Så viktigt och så befriande skönt för livskvalitén.
Under kommande vecka väntas en invasion av runt 35000 besökare till årets Sweden Rock festival dra in i min hemkommun och det är något som garanterat som vanligt kommer att märkas, synas och inte minst att höras.
Men det är andra grejer på gång också. Som äger rum bara en kvarts cykelfärd hemifrån mitt trygga krypin på Ingemansvägen i Mjällby. Skådeplatsen för dramat är Strandvallen i Hällevik och det är på klockslaget 16.00 i morgon lördag, som mötet mellan Mjällby AIF och Åtvidabergs FF blåser igång.
Men trots att det alltså inte är förrän i morgon vi alltså ska beskåda denna vårsäsongs allra sista och så viktiga batalj, så har sinnena och känslorna inuti mig redan börjat dåna och mullra inför det känslofyllda kaos som är i antågande och risken är stor att det blir en sömnlös natt.
Östgöta derbyna mot Peking skållar känslorna, men för mig personligen är det än värre med mötena mot lördagens motståndare Mjällby AIF.
En match som alla andra egentligen. Samma sköna vinstbonus i potten och samma sura upp och nervända elände vid en förlust.
Men har man som jag bott första halvan av sitt liv i Sölvesborg och den andra halvan i ett hus med fru, barn och hundar mitt i Mjällby, och under båda dessa halvor haft ett hjärta som sedan tidig barndom lärde sig älska det blåvita fotbollslag, som tränade och spelade alldeles intill husknuten vid mormor och morfars gula hus på Sockenvägen i Åtvidaberg, så har min kärlek till Åtvidabergs FF ständigt krockat med mina kompisars, mina vänners, mina arbetskamraters, mina grannars, mina bekantas, min frus alla bröders och hela min systers familjs kärlek till min hemkommuns gulsvarta Mjällby AIF.
Det är väl också därför som det bor så sanslöst mycket prestige och svävar så sanslöst mycket känslor kring drabbningarna med just Mjällby AIF.
Och det som är lite kuriosa är det faktum att mitt Åtvidabergs FF och just Mjällby AIF haft en närmast trogen förmåga att lyckas följas åt och stöta på varandra i olika serier, genom alla år som gått sedan jag i slutet av sjuttiotalet blev frälst av detta ÅFF.
I morgon är det alltså dags igen.
Men som sagt, stormarna inombords har redan anlänt.
####
Förra onsdagen drog vårt Åtvidabergs FF ner till Skåne, till Helsingborg och Olympia.
Och jag gjorde likadant.
Det var med full av förväntan jag steg på tåget i Sölvesborg klockan 13 denna onsdag. Bytte tåg i ett folkhav nere i Lund och tog plats på ett lila "pågatåg" med slutstation Helsingborg C. Det fräscha och pigga tåget förde mig genom ett förföriskt och äventyrligt böljande landskap fullt med vykorts sköna vyer som bjöd mig full valuta på alla livs levande sprakande färgskalor och som samtidigt vittnade om hur fantastiskt vacker vår värld är.
Strax efter halv fyra rullade tåget in under Knutpunkten i Helsingborg och en rulltrappa förde mig ifrån underjorden upp till en stadskärna som sprudlade av liv och värmen som slog emot mig var full av högsommar och med solens strålar penslades det fram en härligt livlig kommers på uteserveringarna, som var välbesökta och som både doftade och klirrade av liv.
Jag slog mig ner på en parkbänk belägen bara några stänk från Öresunds glittrande vatten och mina ögon njöt i fulla drag av utsikten som pendlade mellan Marina Plazas exklusivt inbjudande uteservering, färjorna som sakta kryssande tog sig fram och bortom måsarnas skri längre ut så skymtade jag tydligt och klart konturerna från vårt rödvita grannland.
En stund senare tog jag plats på en i havet av olika uteserveringar och fick i min hand en välfylld meny att bläddra igenom , en meny som ändå var tunn i jämförelse med den meny av känslor och tankar som vällde fram inuti mig inför den drabbning som skulle äga rum på Olympia mellan Helsingborgs IF och mitt Åtvidaberg FF, bara en kort promenad och några timmar längre bort.
Strax efter 17.30 påbörjade jag promenaden mot Olympia. Tog mig uppför den välkända trappan vid Kärnan, till ljumma vindar och kärleksfull fågelsång passerade jag platsen där det fruktansvärda hände och hamnade därefter i ett charmigt parklandskap där människor slagit sig ner i det gröna och njöt av kaffe, vin eller bara av att få andas i den gemytliga sommarkvällen. De första rödblåa tecknen skönjade jag vid en uteservering på detta vackra område.
Desto fler HIF supportrar såg jag på en pizzeria belägen vid en gata som var döpt till Magnus Eriksson. Framme vid Olympia möttes jag av hjälpsamma, trevliga och humoristiska matchvärdar och när jag slog mig ner på Olympia och mötte synen av ÅFF som värmde upp, så var luften alldeles len och ljummen i spåren av kvällssolen som sakta höll på att vandra ned.
Innan den här kvällen på Olympia var över, så vet jag inte hur många gånger jag tackade min lyckliga stjärna över att vi har Henrik Gustavsson i vårt mål. Han gjorde en fullständigt makalöst fenomenal match mellan stolparna och räddade oss gång på gång undan ett ledningsmål från HIF. Och detta storspel från hans sida fick HIF allt mer ur gängorna och i den andra halvleken fick vi till och med lite att säga till om ute på planen, även om det inte var mycket framåt som fick oss supportrar att börja göra vågen precis.
Men det var med tacksamma steg jag lämnade Olympia den här onsdagskvällen. En poäng betydde att förbannelsen var bruten, vi vann en bonuspoäng och höll för andra matchen i rad nollan bakåt.
Eftersom jag hade bråttom ner till Knutpunkten för att hinna med tåget, så hann jag efter slutsignalen inte dra av mig min blåvita ÅFF matchtröja. Utan jag fick småspringa genom ett Helsingborg doppat i ett magiskt kvällsskimmer, iklädd denna raritet. Och under hela promenaden genom parken, genom Kärnans område och sista biten förbi city, så mötte jag massor av trevliga människor som frågade hur det gått i matchen och efter att jag levererat det rätta svaret, så möttes jag förstås av besvikelse och huvudskakningar, men väldigt många lade till ett uppmuntrande grattis och en kostymklädd herre som jag mötte sa till mig: bittert för oss, starkt av er.
Ombord på Pågatåget som skulle ta mig till Hässleholm, så vällde det in fullt med rödblåa HIF:are som medan de passerade mig studerade min matchtröja, men inte en enda nedlåtande eller bittert kränkande kommentar mötte mig och i ett samtal med två av dessa supportrar så kom det fram att de var djupt imponerade av att ÅFF spelade i allsvenskan och dessa båda killar var också äkta nyfikna av ÅFF och ställde en massa frågor kring vår klubb.
När jag vid midnatt klev av vid stationen i Sölvesborg så var jag inte bara nöjd av att vara hemma igen med en vunnen poäng i bagaget, inombords var jag fylld av varma känslor för allt vänligt bemötande jag under dagen stött på och hur roligt och intressant det var att kunna utbyta tankar och diskutera åsikter med motståndarsupportrarna efteråt.
Den här var en onsdag då fotbollen berörde mig djupare än vanligt.
####
I morgon är alltså stunden kommen då det är dags att avsluta vårsäsongen. Vi möter ett Mjällby som parkerar på nedflyttningsplats, på ett Strandvallen som vi senast lämnade hesa av segersånger och upprymda över att en lång förbannelse äntligen bröts.
Mjällby kommer att vara ruskigt tända och motiverade, en seger inför uppehållet skulle betyda oerhört mycket för deras del. De senaste matcherna har en gryende form spelmässigt kunnat skönjas och hungern att avsluta vårsäsongen med en seger är garanterat stor. Samtidigt lever laget med en press att inte ha råd att förlora mot oss i morgon. En förlust skulle innebära att laget får avnjuta VM uppehållet på nedflyttningsplats, vilket såklart skulle vara en mardröm för deras del.
Vi kommer till avspark med två segrar och en stark bortapoäng som facit på de tre senaste matcherna. En trend som fått oss att klättra åt rätt håll i tabellen och som skapat ett behagligt avstånd till de alltid så obehagliga nedre regionerna. Och även om spelet inte glatt oss lika mycket som poängutdelningen på sistone, så hoppas jag att självförtroendet i truppen nu växt till sig och att spelet når en högre nivå.
Morgondagens match är ruskigt viktig för oss. En seger skulle betyda ofantligt mycket, en sådan skulle hålla hela klubben på ett fantastiskt gott humör under hela VM uppehållet, skulle höja statusen och därmed också öka intresset och höja tempen inför den allsvenska återstarten som sker hemma mot AIK.
Som förutom den viktiga sportsliga utmaningen, också har en gigantsikt viktig roll i kampen för att öka publiksiffrorna på Kopparvallen.
För vår överlevnad.
####
Den här dagen närmar sig sitt slut. Det är tyst, lugnt och mörkt utanför husknutarna, den livliga vinden har mojnat och nu till slut lagt sig till ro. Det är alldeles snart dags att krypa ner under täcket.
Om jag lyckas somna har jag ingen aning till vilken värld mina drömmar kommer att föra mig.
Men jag vet längs vilka landsvägar jag skall cykla i morgon. Jag kan redan nu höra gruset knastra under däcken när jag rullar fram på grusvägen där bokskogen bildar en lång tunnel runt om och ovanför mig och denna bladklädda tunnel luckras inte upp förrän hagar med betande får och hästar tar vid och jag alldeles strax är framme i Hällevik och snart kan känna doften av havet.
Jag kan också redan nu skriva om hur en seger i morgon skulle kännas.
Men helst av allt vill jag uppleva den först....
//// Allas Broder
