En sorkdödare avgjorde derbyt...
Luleå kom aldrig riktigt till i kvällens derby, och förlorade mot ett lag som spelade bättre, och vann en stor taktisk seger. Tungan på vågen blev ändå till sist Hadelövs målvaktsspel. Hadelöv, Luleådödaren.
Nä, det blev inte årets match i COOP Arena.
Därtill var Luleå alltför bleka.
Min gissning är att det berodde på någon form av övertändning. Eftersom jag hoppas att det inte är så att vi börjar vara slitna igen, redan tredje matchen efter uppehållet ???
Passningarna, och det mer finkänsliga spelet med puck såg mer eller mindre taffligt ut under hela matchen.
Stressat, oadresserat, och....ja, taffligt...
Skellefteå får matchen dit de vill när Nilsson, efter ett antal paradräddningar i mycket svåra lägen, lika plötsligt som överraskande silar in en sorkdödare med fri sikt från rätt långt håll.
Redan då ska jag, skam till sägandes, erkänna att jag kände på mig hur detta skulle sluta.
Mot Skellefteå har vi inte råd med målvaktstavlor, det är en gammal sanning som fortfarande stämmer.
Det här laget har inte heller visat att man orkar vända på matcher, när man får 0-1 i baken, och spelar under press och det går lite emot på isen.
Såg ut som att trycket från hemmapubliken bidrog mer negativt än positivt.
Hade Luleå fått det viktiga 1-0 målet är sannolikheten stor att detta inlägg haft helt andra tongångar.
Nu fick Luleå kämpa i uppförsbacke hela matchen, Skellefteå stängde av mittzon, i ärlighetens namn kan jag inte komma på att vi etablerade spel i anfallsszon i spel 5 mot 5 en enda gång under hela andra perioden.
Ericsson får sätta avgörande 2-0 efter en hemsk markeringsmiss, en typ av markeringsmiss där vi lämnar en eller två Skellefteåspelare helt rena framför egen kasse, som inträffade ett stort antal gånger under matchen, framförallt när Niinimaa och Lökken var inne, men det blev turligt nog bara bestraffat med baklängesmål en gång....även om den enda gången skulle visa sig bli matchavgörande.
Vi hade flyt i andra perioden och fick en del billiga utvisningar med oss. Och till slut, efter en rad oerhört bleka powerplay, så får vi i slutet på andra perioden ett 5 mot 3 läge där Niinimaa på ett egentligen ganska idiotiskt taget avslut i 5 mot 3, helt öppet en bra bit ner i slottet, lägger han en handledare mot Hadelöv som överraskande slinker in, och det var match inför sista perioden.
Där vi blir lite bättre, men kommer aldrig riktigt upp i nivå, på det sätt vi är vana att se. Framförallt i sistaperioderna.
Luften går tillslut ur när vi får ett 2 mot 1 läge i slutet av tredje, Chris lägger pucken snyggt till Vihko på bortre stolpen, som bara har att lyfta in den i nät bakom en överspelad Hadelöv. Men, som det så ofta är med en spelare som tappat flytet i målskyttet, så lägger han den på Hadelövs benskydd....
Så nära var det till poäng trots allt. Och det är väl någonstans det här lagets främsta styrka.
Skellefteå lyckades sabotera Luleås spelvägar, spelvändningar, och lyckades med sin köttmur i mittzon kombinerat med förmågan att alltid ligga obehagligt nära sina motståndare, få ner farten, och döda det mesta utav kreativiteten hos Luleåspelarna. Det fanns liksom inget utrymme att göra något med pucken.
Det i kombination med att Nilsson till skillnad från Hadelöv inte var någon matchvinnare, fällde avgörandet idag.
Sen är känslan att Janne Niinimaa och Janne Sandström ska matchas mindre. De är inte lika bra som speltiden visar just nu. Niinimaa har jättestora problem i egen zon, och Sandström drar ner vårt PP ganska rejält. Ser slitna ut bägge två. Samtidigt som det stör mig något oerhört att vi inte spelar Lökken med Niinimaa i PP. Varför värvade vi Lökken, om det inte var för hans skott i PP???
En annan detalj som kan ha spelat in är vår lååånga bussresa från Övik häromnatten, och bara en dags vila. Nu få vi vila två dagar, och sen har vi Brynäs borta. Läge för att äta upp Äckelflyt - Brynäs i tablettasken, alltså.
Nya friska tag på söndag, så glömmer vi detta så snart som möjligt.
FORZA LULEÅ !!!
