Landslagsuppehåll och Pihlman
När ska den första riktiga motgången egentligen komma? Väldigt svår att förutspå när man ständigt överraskas av detta underbara Luleå. Det vore riktigt bra om vi kunde håll i detta fram till första landslagsuppehållet den 6 november. Till dess är det fem matcher kvar att spela. Motståndet är Södertälje hemma, Brynäs borta, Linköping hemma, Frölunda borta och Färjestad hemma.
Första etappen är snart avklarad. Landslagsuppehållet ger våra krigare en välbehövlig vila. Jag hoppas det tar uppehållet på rätt sätt. Ladda batterierna, träna bra och konservera formen. Nollsäll sedan tabellen i tankarna, börja om från början och gasa på fram till nästa uppehåll.
33 poäng på 14 matcher. Inte dåligt. Samma tid förra säsongen hade vi skrapat ihop 17 poäng. Nästan dubbelt upp då!
Tuomas Pihlman är aktuell för Luleå Hockey. Den finske forwarden är kompis med Joonas Vihko sedan tidigare och känner även Topi Jaakola och Janne Niinimaa. Pihlman beskrivs som en skarpskytt av rang. Intressant att se om Luleå lyckas knipa honom. I längden behöver vi en bredd laget utifall att någon skulle bli skada. Det som känns lite oroväckande är att just Pihlman själv blivit kvitt en svår skada. Han trasade sönder ena knäet i januari och har sedan dess gått på rehabilitering. Men nu ska han alltså vara återställd och intresset för honom är visst väldigt stort från flera olika håll.
Sen kommer man osökt in på hur balansen i laget skulle påverkas utav ett eventuellt nyförvärv. Linköping fick nyligen in sina supertjecker. Hlavac och Hlinka har hunnit spela två matcher och båda har slutat i förlust. Djurgården fick in några rutinerade rävar men har ännu inte fått det lyft man hade hoppats på. Så hur skulle då en eventuell Pihlman rubba balansen i Luleå? Jag tror på Rönnqvist och är säker på att han skulle hitta en bra balans i laget. Frågan är om det görs på någons bekostnad eller om man roterar på fler spelare. Hursomhelst, ska man gå långt så behövs det trotsallt en bredd. Skador kommer förr eller senare.
Mika Viinanen som Luleå visade intresse för på försäsongen har fått sparken av sitt KHL lag och söker nu klubb.
Måste säga att jag mer och mer börjar gilla idén om att inte ha en uttalad förstemålvakt. Rönnqvists ”rotationsteori” mellan Rautio och Nilsson har skapat en konkurrenssituation som hitintills har mynnat ut i fyra nollor. En uttalad förstemålvakt känner nog att han inte behöver vara på topp varje match, eftersom han vet att han ändå kommer att stå matchen efter. Rautio och Nilsson måste dock vara på topp hela tiden för att inte känna att de mister förtroendet. Och förutom den viktiga konkurrensen behöver ingen av dem känna sig utanför laget. Genom att ständigt vakta båsdörren som andremålvakt. Säsongen är dessutom lång och ingen målvakt slits extra mycket i onödan.
