Edmonton - Washington
4 - 1

Parma - Inter 1-1: Nu vänder det!

Aidas toner var lika vackra som vanligt, men fulla med en ångestblandad oro. Parma har inte vunnit sedan i december, spelet har varit därefter och seriesuveränen Inter stod för motståndet. Jag förväntade mig ett defensivt Parma uppätet av Milanolaget, och en slutsiffra i stil med 4-0 eller något liknande.

Första halvlek
Precis som befarat var Inter nära flera gånger om redan de första minuterna, farligast var Pandev som måste vara en av januaris bästa värvningar (men långt ifrån Crespo ;)). Men Pandevs bössa hade sin överman i Mirantes handskar, och Parmas mål förblev fredat.

Det märktes på spelkvaliten vilket lag som leder ligan och vilket som… inte gör det. Men det Parmaspelarna inte matchade Inter i rent teknikmässigt vägdes upp av Parmas enorma kämpaglöd. En hög press sattes av Guidolins mannar som hela tiden sprang. Valiani och Morrone tog spets och kämpade stenhårt för att Inter inte skulle vinna mark. Trots en förlorad duell var den liggande Parmaspelaren uppe på två sekunder och inne i nästa duell för att vinna tillbaka bollen.

Inter kryper närmre och närmre under halvleken men ett djuriskt försvarsspel och en briljant Mirante håller tillbaka de regerande mästarna som inte kommer tillräckligt nära ett mål.

Andra Halvlek
Inter hade lite längre paus än hemmalaget och direkt efter halvtid var det fullt ös från Parmasidan. Parma har som sagt inte riktigt samma världsspelare, men ivrigt påhejade av Matteo Bagnaresi-curvan pressade Parma ner Inter på ren vilja. Il Crociati hade massvis med halvchanser i inledningen på akt två, och i den 54: e minuten tryckte Bojinov in ledningsmålet på ren vilja. Ennio Tardini kokade och det kändes att Parma för kvällen hade hela Italien i ryggen.

Men naturligtvis höll inte ledningen, vi är ju trots allt Parma, och Inter lyckades mitt i vår offensiv vinna en hörna. Nyligen inbytte Balotelli som motarbetas av hela Italien istället för att ha dem i ryggen blev helt ensam i straffområdet efter Lucios nertagning, och stänker in kvitteringen. Parmas försvarsspel var totalt värdelöst i situationen och Inter bjöds in igen.

Parma tappade sin press ganska snart efter Inters kvittering, men man var inte ofarliga för det. Oftast var det Biabiany som var framme och skapade någonting av absolut ingenting. Flera gånger rushade han förbi Inters försvar, men fransmannen behöver öva avslut, för oftast räcker det inte hela vägen fram.

Ett dubbelbyte gjordes därefter i matchen, ut gick målskytten Bojinov och totalt osynlige Eto’o, men desto intressantare var de som gick in. Parmas Paloschi med Milan i hjärtat, och Inters Mariga nyligen inhandlad från Emilia-Romagna. Den sistnämnde presenterade sig för bortapubliken, hemmapubliken känner honom väl sen länge, kort efter sitt inhopp. Kenyanen visade prov på sitt fina skott när han på volley hotade Mirante.

Båda lagen reducerades till tio man på slutet. Valiani i Parma fick sitt andra gula, medan Materazzi skadade sig efter att Inter bytt färdigt. ”Matrix” spelade förvisso vidare, men blev placerad på en position där han varken gjorde skada eller nytta. Men trots större ytor med mindre män på planen stod sig ställningen distansen ut. En halvlek var, ett skitmål var och en poäng var blev resultatet.

Parma ska vara extremt nöjda med sitt spel, sin kämpaglöd och att skutan äntligen verkar vända. Valiani och Jimenez är bra nyförvärv, och framtiden ser ljusare ut än den gjort på ett par månader. Fascisterna från Rom är härmed varnade!